Den borgerliga regeringen med Anders Borg i spetsen har sannerligen fått en hel del uträttat på skatteområdet. Många förändringar har varit helt nödvändiga ”städövningar” som föranletts av den förra regeringens oförmåga att driva svåra skattefrågor. Bland de ändringar som genomförts kan man särskilt nämna informationsavtalen med de s.k. skatteparadisen, uppenbara tätningsåtgärder av allmänt kända skatteflyktsliknande dispositioner, jämställandet av vinst på handelsbolagsandelar med vinst på aktier och vissa andra klart diskriminerande bestämmelser.

Finansdepartementets tjänstemän jobbarverkligen för högtryck och ingen kan kräva att dessa tjänstemän, som ju är juridisk skolade, men med en tämligen begränsad kunskap om hur verkligheten utanför Tegelbacken fungerar, ska kunna genomlysa alla effekter på samhället i ett bredare perspektiv. Detta har enligt gammal svensk rättstradition istället garanterats genom att frågorna som skall regleras både stöts och blöts av människor med andra erfarenheter och kunskaper också utanför departementen.

Problemet ligger påett annat plan. För den som bemödar sig med att läsa igenom den stora mängd remissvar och synpunkter på alla dessa förslag från Firma Hansson & Borg eller m.a.o. statssekreterare Ingemar Hansson och statsrådet Anders Borg, så framkommer ett ganska tydligt mönster. De avvägningar som skall göras och de konsekvenser som förslagen får är inte riktigt klarlagda eller ens utredda och i vissa fall helt negligerade. Metodiken för tankarna till det konsultativa statsrådet Carl Lidbom. Den minnesgode vet att berätta att Lidbom gav upphov till ett - i vissa juristkretsar - både känt och ökänt begrepp, nämligen Lidbomeriet. Lidbom var en mycket effektiv lagstiftningsmaskin. Han trummade igenom en lång rad av mer eller mindre väl övervägda lagar på mycket kort tid. I borgerliga kretsar är uttrycket synonymt med dåliga lagar. Lagar som inom kort måste ändras. Lidbom sysslade dock aldrig med skatter. På skatteområdet kan ju den typen av lagstiftningsteknik få högst oanade effekter för hela samhällsekonomin och den skapar mycket stor oro bland både företag och enskilda.

Tänk om beslutsfattarepå stora och samhällsviktiga företag, som verkligen försöker planera för framtida ekonomiska svårigheter och överlevnad, skulle behöva kalkylera med att lagar införs som direkt hämmar och försvårar dess verksamhet, kanske t.o.m. gör det stört omöjligt att fatta kloka investeringsbeslut i Sverige; investeringsbeslut som behövs för att skapa nya arbetstillfällen, öka skatteintäkterna och välfärden.

För det är väl inte så att vi redan är i det läget?

Det kan välinte vara så att Firma Hansson & Borg helt har förträngt eller rent av glömt bort vilka effekter som kan bli följden av sådana lagstiftningsåtgärder? Lagar som underkänns av domstolarna! Och när domstolarna väl underkänner reglerna så kan det väl inte vara så att regeringen svarar att ”skatteintäkterna ska ju säkras på något sätt” och ”se upp ni skattetrixare och revisionskonsulter för nu svingar vi vår penna med nya förslag”.

Det kan välinte heller vara så att när vår högsta förvaltningsdomstol underkänner en alldeles uppenbart felaktig regel såsom diskriminerande mot utländska EU-medborgare eller svenska företag med närvaro i annat EU land så uttrycker sig regeringens främsta företrädare på området i en Eko-intervju så pass kränkande mot dem som försvarar rätten att upprätthålla en rättsordning på skatteområdet att landets revisorskår genom sitt eget revisorssamfund känner sig nödgade att begära audiens för att få en förklaring. Förmodligen har detta aldrig hänt, som Tage Danielsson skulle sagt, eftersom det vore så osannolikt.

Visste ni förresten att en bank från ett annat EU-land inte kan låna ut pengar till sina anställda i Sverige. Alltså, SEB kan det men Danske Bank kan det inte. Det blir skatt direkt. Att ni redan visste att skatt utgår på fiktiva vinster på hus som uppstått för länge länge sedan och som helt och hållet grävts ned i ett annat hus - fast på en annan gata, det vet jag redan. Men att det var en borgerlig regering genom Firman som införde denna regel och med retroaktiv verkan på skatteområdet, det hade ni nog inte tänkt er. Men det är sant likafullt - och således inte alls osannolikt.

Av Lars Jonsson, delägare och ansvarig för Linklaters nordiska skattegrupp