Statens offentliga utredning om en samordnad reglering på kärnteknik- och strålskyddsområdet skriver i sitt delbetänkandeKärnkraft - nya reaktorer och ökat skadeståndsansvar, att övervägande skäl talar för att införa ett obegränsat skadeståndsansvar för anläggningsinnehavare, det vill säga det bolag som äger reaktorn.

”Det finns ett etiskt och symboliskt värde i att så långt som möjligt fullfölja den miljörättsliga principen att förorenaren betalar”, skriver utredarna i SOU 2009:88.

SOU:n som varit på remiss har nu fått in remissvar från berörda parter och majoriteten ställer sig positiva till utredningen. Men inte alla.

En som säger nej till obegränsat skadeståndsansvar är E.ON. De har i sitt remissvar genom vd Per Lindell sagt att de delar utredningens principiella uppfattning men att beloppen som redovisas för skadeståndsansvar saknar ekonomisk analys och därmed anses omotiverade.

I fall en radiologisk olycka skulle inträffa idag innebär detta, enligt nuvarande regelverk, inte en ekonomisk katastrof för kärnkraftsindustrin. Ansvaret är idag begränsat till det belopp som det finns försäkringar och säkerheter för. Detta vill utredarna ändra på.

Utredarna menar att reaktorinnehavarna bör ta ett större ansvar. Därför bör de reaktorinnehavare som utvinner kärnenergi i Sverige vara skyldiga att ha en ansvarsförsäkring eller annan ekonomisk säkerhet som täcker 1200 miljoner euro.

Idag är Sverige anslutet till Pariskonventionen som i huvudsak anger anläggningsinnehavares ansvar. Sedan finns tilläggskonventionen, även kallad Brysselkonventionen, som främst berör staterna. Denna borde Sverige också ansluta sig till tycker Ingvar Persson, som varit ansvarig för SOU:n om kärnkraftsreformerna.

- Skulle det hända en olycka i Tyskland och det skulle drabba invånare i Sverige, då kan invånare i Sverige få skadestånd genom det här systemet. Det är därför vi gärna vill vara med i den här konventionen.

Systemet innebär att till ett visst belopp ansvarar anläggningsinnehavarna och sedan anläggningsstaten. Det tredje steget är att alla konventionsstater gemensamt finansierar en eventuell olycka. Vilken nivå det ligger på beror alltså på skadans finansiella omfattning.

Konventionerna är begränsade till olika belopp. Därför kan begreppet ”obegränsat skadeståndsansvar” vara något missledande. Därför börobegränsat läsasupp till ett visst maxbelopp.

Utredningen menar att kärnkraftverken bör ta ett större ansvar än vad de gör idag. Men juridiken sätter vissa käppar i hjulet. Även om utredningens förslag om så kallat obegränsat skadeståndsansvar går igenom står den grundläggande principen om att aktieägarna i ett aktiebolag inte har några personliga förpliktelser, förutom i undantagsfall, kvar. Denna princip går att frångå med så kallat ansvarsgenombrott men undantagsregeln måste då tillämpas av domstol . Problemet kommenteras i utredningen där slutsatsen är att ansvarsgenombrott i praktiken inte kommer att tillämpas för att säkerställa ett obegränsat ansvar.

- Vattenfall innehar en anläggning i Sverige, och det är Ågesta som står stilla sedan 1974. I övrigt är det dotterbolag till Vattenfall som är anläggningsinnehavare. Till exempel är Ringhals AB är ett sådant dotterbolag. Det är dottern Ringhals AB som har allt skadeståndsansvar. Vattenfall själva som moderbolag har inget sådant ansvar, säger Ingvar Persson.

Ett annat exempel är OKG AB som äger reaktorerna Oskarshamn 1, 2 och 3. Aktiekapitalet för OKG uppgår till omkring 90 miljoner kronor. Skulle en olycka inträffa med de nya reglerna blir de skadeståndsskyldiga upp till 1200 miljoner euro. Idag tar ansvaret slut när pengarna är slut.

Den största aktieägaren i OKG är E.ON med 56 procent. 2008 uppgick deras egna kapital till drygt 56 miljarder kronor. På grund av aktiebolagsrättsliga principer går dessa pengar alltså inte att röra överhuvudtaget i fall en olycka i klass med Tjernobyl skulle inträffa.

Atomansvarsutredningen beaktade 2004 finansieringsfrågan utifrån ett ansvarsförhållande mellan olika koncernbolag. Utredningen konstaterade då att det inte går att säkerställa i vilken mån ansvarsgenombrott är möjligt. Efter en genomgång av praxis konstaterar utredningen att det knappast är troligt att aktieägare kan bli personligt ansvariga för aktiebolagets skulder. Lika otroligt anses det att moderbolaget skulle tvingas ansvara för dotterbolagets skulder i de situationer anläggningsinnehavaren saknar möjlighet att kompensera eventuella skadelidande efter en atomolycka.