Det är en drivkraft och framgångsfaktor att vilja skapa något eget. För att lyckas krävs också att man tror på sin idé rakt igenom. Men hur börjar man tjäna riktiga pengar på sin idé? Mitt råd är att göra en analys i form av en trestegsraket. Första steget är att inventera vilka immaterialrättsliga tillgångar som finns i bolaget. Vilka varumärken används i samband med företagets marknadsföring; på hemsidan, i butiken eller i företagets broschyrer? Är företagets försäljning baserat på uppfinningar, processer, programvaror, texter, bildmaterial eller andra typer av koncept som tagits fram internt?

Det andra steget är att analysera om dessa immaterialrättsliga tillgångar också tillhör företaget, eller om man bara tagit det för självklart. Det här är den vanligaste falluckan. Det finns ett otal exempel på när konkurrerande produkter plötsligt dyker upp på marknaden med samma varumärke som man själv använder och trott att man haft ensamrätt till. Det visar sig då i många fall att varumärket aldrig registrerats eftersom man utgått ifrån att det varit så pass etablerat i branschen att det måste ses som inarbetat. I ett nyligen avgjort fall höll domstolen visserligen med om att varumärket var inarbetat, men bara i en sofistikerad och snäv krets av köpare, och inte bland konsumenter i allmänhet. Företaget i fråga fick därför finna sig i att dess varumärke användes fritt av konkurrenten, som naturligtvis utnyttjade företagets upparbetade renommé och tog marknadsandelar från företagets kundbas.

Programvarubranschen, där man inte sällan utvecklar sina produkter genom att ”inspireras” av andras kodande, är ett annat exempel. Företagsledningen har ofta inte en aning om var programkodens alla delar kommer ifrån när det blir dags för produktlansering. Eller så vet man visserligen att någon annans källkod delvis har använts, men företaget har av misstag skaffat en icke-kommersiell licens till den (för att det helt enkelt var snabbaste sättet att ta del av källkoden), vilket innebär att man inte får sälja kopior av sin programvara utan att därmed riskera ersättningskrav och begå upphovsrättsintrång.

Men det är inte bara programvarans, texternas eller bildmaterialets ursprung som är relevant; det är också avgörande vem på företaget som skapar den. Det är sällan något problem så länge det är en anställd, men när du tagit hjälp av konsulter kan du få problem. Har man inte tydligt avtalat om vem som har rätt till resultatet av arbetet utgår lagen från att konsulten är upphovsmannen. Det innebär dels att man bara har de rättigheter som konsulten har gett företaget, och dels, om anställda och konsulter tillsammans utvecklat produkten utan att de olika arbetsinsatserna kan särskiljas, att man kan ha en gemensam upphovsrätt till produkten. Därmed ska båda parter tillfrågas vid varje vidareutnyttjande av produkten; alltifrån distribution till ändring i verket.

Det tredje och sista steget i den här trestegsraketen som jag vill rekommendera, innebär att analysera om de immaterialrättsliga tillgångarna är skyddade. Har ni registrerat de varumärken som ni använder? Har ni patenterat uppfinningar som används i verksamheten? Har ni förbehållit er upphovsrätten för programvaran eller hemsidan?

Att det immaterialrättsliga skyddet upprätthålls är ofta avgörande för intresset hos investerare. Vem minns inte till exempel Anotos framgångar bland investerare, efter nogsam uppbyggnad av IPR i företaget? Och det motsatta exemplet – en gång så lovande men nu konkursade Neonode, som väl var först ute med touch display, men snabbt slogs ut på grund av bristfälligt skyddad teknik och därmed också ljumt intresse vid nyemission?

Under förutsättning att man gjort allt rätt enligt trestegsraketen, och har koll på den bakomliggande immaterialrätten för sin produkt, så kan det immaterialrättsliga värdet många gånger vara högre än övriga tillgångars värde i bolaget. Enligt en undersökning av Fortune utgjorde de immateralrättsliga tillångarna i 500 företag mellan 45-75% av dessa bolags totala värden. Hur man gör ekonomi av sin passion, var det, ja. Lycka till!

Av Malin Forsman, advokat och delägare, advokatfirman Fylgia.