Processen inleddes 2003 när Konkurrensverket stämde elva företag i asfaltsbranschen och begärde att tingsrätten skulle utdöma rekordböter på 1,6 miljarder kronor. Företagen anklagades bl.a. för att ha delat upp marknader, riggat upphandlingar och begränsat produktionen av asfaltsmassa. Processen krympte efter hand till att omfatta nio företag och krav på 1,2 miljarder kronor. Företagen fälldes i tingsrätten för kartellsamverkan och prislappen sattes till 460 miljarder kronor.

Sex företag valde att ta processen vidare till Marknadsdomstolen. Med facit i hand kan vi konstatera att åtminstone NCC AB borde ha avstått ifrån detta.

Marknadsdomstolen skärper böterna för NCC med 50 miljoner från 150 till 200 miljoner kronor. Konkurrensverket jublar och böteshöjningen får stort utrymme i media. Det här leder en lätt till att tro att domen innebär en skärpning av rättspraxis och att det nu är hög tid att ta konkurrenslagen på allvar. Efter att ha läst domen frågar jag mig om det verkligen är så.

200 miljoner kronor är rätt långt ifrån de av Konkurrensverket ursprungligen yrkade 472,5 miljoner kronorna (ett belopp som efter hand justerats ned till 382 miljoner). Det totala bötesbeloppet på 500 miljoner kronor uppgår inte ens till en tredjedel av vad verket ursprungligen krävt. Marknadsdomstolen sänker dessutom böterna för två företag och frikänner ett tredje.

Det är därför svårt att tala i termer av förlust eller seger. Att Marknadsdomstolen menar allvar är tydligt. 500 miljoner kronor är mycket pengar och är också det högsta bötesbeloppet som utdömts i en svensk kartellprocess. Samtidigt ter sig beloppet blygsamt i jämförelse med EG-rättslig praxis, även om det där ofta är fråga om karteller av en annan storlek. Även i jämförelse med svensk praxis kan beloppet faktiskt ses som relativt lågt. Den bild som målas upp i domen är den av en synnerligen välorganiserad kartell som pågått i flera år. Kartellen ter sig betydligt allvarligare än den kartell som hittills är nummer två i bötesligan, den s.k. bensinkartellen med 112 miljoner kronor i utdömda böter. Där begränsades samarbetet till ett kortvarigt och mycket ostrukturerat informationsutbyte.

Detta till trots anser jag att det är hög tid att ta konkurrenslagen på allvar.

För det första ser konkurrensreglerna annorlunda ut i dag än de gjorde 2003. Domstolarna har nu tydligare och striktare riktlinjer att rätta sig efter när de ska fastställa böter i kartellprocesser. Dessutom finns nu ett personligt ansvar. Den som deltagit i en kartell kan drabbas av näringsförbud – en högst kännbar sanktion. Hade dagens regler gällt när processen inleddes, kanske utgången hade varit en annan. Högre böter och näringsförbud för de inblandade hade inte varit en omöjlighet.

För det andra lär notan inte sluta på 500 miljoner kronor. Nu tar skadeståndsprocesserna vid. Nio kommuner har stämt företagen och begär skadestånd. Skadeståndsprocesser är ännu rätt ovanliga i samband med karteller, men starka krafter verkar för att öka antalet processer.

Jakten på karteller fortsätter och den som i framtiden fälls för kartellsamverkan kan därför räkna med höga böter, skadeståndskrav och näringsförbud för de inblandade.

Av advokat Helene Andersson, Advokatfirman Delphi