Sedan någon veckatillbaka är frågan i den engelska juristskvallertidningen Legal Weeks regelbundna läsaromröstning ”Is family life compatible with a career in the City?” Svarsalternativen är två, ”No – it’s one or the other” och ”Yes – firms are becoming more flexible”. Detta följer efter några veckors intensiv debatt i Legal Weeks läsekrets på temat ”Bringing up the kids – or bringing in the dough?”

Resultatet från omröstningenär nedslående – för närvarande har nej-alternativet hela 84 % av det totala antalet röster. Sommaren 2009 tycker alltså drygt åtta av tio av Legal Weeks säkert ganska väl initierade läsare att en karriär på en stor advokatbyrå i London City inte är förenligt med livet som förälder och närvarande familjemedlem.

Samtidigt är siffran knappast förvånande. England är ett konservativt land där samhällsmodellen i mångt och mycket fortfarande bygger på att en förälder – nästan alltid mamman – stannar hemma och tar hand om barnen i familjer där båda är högutbildade. Efter 13 år i London har jag en väninna (hello Alison!) i hela min brittiska bekantskapskrets som har fortsatt att arbeta efter andra barnet. Det är inte lätt att kombinera en krävande karriär som senior jurist med rollen som mamma i ett samhälle där idealet på många håll fortfarande är 1950-talets hemmafru.

Sverige med sinvälorganiserade barnomsorg och tradition av delat ansvar för familjen ligger på det stora hela bra till. I juni deltog jag som föreläsare vid holländska OSRs ledarskapsprogram för kvinnliga seniora biträdande jurister från stora europeiska byråer – ett program sammansatt, och i stora delar presenterat av, kvinnliga delägare vid deltagarbyråerna. Mest intressant för min del var frågorna i pauserna och över ett glas vin på kvällen: var det verkligen sant att vi erbjuder t.o.m. manliga delägare föräldraledighet, undrade tyskorna från den ledande byråns Frankfurtkontor, och konstaterade att inte ens kvinnliga delägare (tre av sammanlagt hundra, varav endast en med barn) hade rätt till ledighet till för bara några år sedan. Fungerar det verkligen att jobba hemifrån på kvällen? frågade fransyskorna misstänksamt.

Även statistiken visar att vi är på rätt väg. De senaste tre åren har andelen anställda på Vinge som svarat ja på frågan ”Tycker du att din arbetsplats är jämställd?” ökat från 71 % till 86 % i den Medarbetardiagnos som vi och ett antal stora svenska advokatbyråer varje år deltar i. Med tanke på de senaste årens debatt om jämställdhetsfrågor hoppas och tror jag att siffrorna på andra håll följer ett liknande mönster.

Självklart finns mycketkvar att göra. Bland de större svenska affärsjuridiska byråerna är fortfarande bara runt 8 % av delägarna kvinnor. Vi måste bli lika bra som de holländska byråer som först tog initiativet till OSRs ledarskapsutbildning på att vaska fram mentorer och förebilder för alla våra unga ambitiösa, kvinnliga jurister. För männen råder det knappast brist på äldre manliga kollegor som man kan låta sig inspireras (eller, för all del, avskräckas) av. Även kvinnor kan förstås ha förebilder bland männen, men ser man sällan eller aldrig någon av samma kön som lyckats är det lätt att tappa tron på att det är möjligt. Vi måste berätta att det går, även om man vill ha familj, men att det precis som med så mycket annat inte finns någon patentlösning. Program som OSRs är en viktig del i detta arbete.

Det gäller också att se till att alla koncept som de flesta av oss stora advokatbyråer erbjuder och som skall möjliggöra större flexibilitet i arbetslivet inte bara blir pappersfigurer. Detta kräver säkert en attitydförändring i delägarleden på många håll - en insikt om att det ofta är fullt möjligt även för en transaktionsjurist att gå hem ”i tid” nu när Blackberry och remote access gör att man kan ta vid igen senare. Det kräver en genuin tro på att föräldraledighet inte betyder att man saknar ”commitment” till byrån och dess klienter. Att man vill arbeta flexibelt innebär ju inte att man arbetar mindre och inte ger klienterna den service de kräver, bara att man gör det på ett sätt som bättre stämmer överens med den vardag med dagislämningar, utvecklingssamtal och skolavslutningar som många av oss – kvinnor som män - lever med. De mest lysande manliga affärsjurister jag känner såväl här som i England är f ö intressant nog de som jobbar mest flexibelt.

I slutändan trorjag att mycket av detta inte är en genusdiskussion i Sverige, utan en generationsfråga. Den självmedvetna och krävande generation Y kommer - precis som då de först kom till oss som nykläckta jur. kander – att ha stora krav på sina arbetsgivare. De kommer trots yrkets utmaningar att vilja kunna göra allt – både ”bring up the kids and bring in the dough”. Bara de byråer som kan hitta bra lösningar kommer att kunna behålla de bästa. Det är bra, och kommer att vara till godo för oss alla.

Maria-Pia Midenbäck Hope är advokat och delägare på Vinge samt en av Regeringens ambassadörer för kvinnligt företagande. Hon är också stolt mamma till Sophia, 5, och Isabella, 3. Mer information om OSR finns på www.osr.nl.