I en nyligen presenterad enkät finns Sverige inte med när 300 affärsjurister i framförallt England, USA och Tyskland listar sina favoritländer för kommersiell tvistlösning. Toppar listan gör Schweiz, vilket är föga förvånande. Men med på listan finns också Indien, Brasilien och Turkiet. Skiljedomsinstitutet får högt betyg men Sverige som jurisdiktion lyser med sin frånvaro.

Sverige, och framföralltStockholm, har länge varit en av de platser i världen som har haft flest internationella skiljeförfaranden. Är stormaktstiden över? Den kommande generationen jurister värdesätter förmodligen inte tradition och neutralitet under kalla kriget på samma sätt som den tidigare gjort. För att locka hit kommersiella tvister måste varumärket Sverige laddas med goodwill i form av en modern spelplan som lever upp till internationell standard.

Infrastruktursatsningar i form av uppgraderad lagstiftning samt ökad kompetens och effektivisering av de allmänna domstolarna är nödvändigt. Därtill krävs naturligtvis professionella ombud, duktiga skiljemän och skiljedomsinstitutioner med gott anseende.

Den nuvarande lagen om skiljeförfarande har tio år på nacken och avviker till viss del från internationell praxis. Men framförallt har utländska jurister svårt att läsa och förstå lagen eftersom den har en annan struktur än den välkända modellag som FN-organet UNCITRAL tagit fram. Modellagen har vunnit hög acceptans i skiljemannakretsar. Det är vidare oklart vilken tyngd uttalanden i den svenska lagens förarbeten har. Ett lagstiftningssystem som för övrigt är obekant för många utlänningar. Därtill kommer att de svenska domstolarna under de senaste åren meddelat ett par avgöranden som fått mycket negativ publicitet utomlands.

Sammantaget har Sverige tappat i anseende. Många jurister verksamma inom internationell tvistlösning anser därför att vi bör ta fram en ny skiljemannalag som följer modellagen. Detta vore inte bara bra PR för Sverige utan skulle dessutom främja förutsebarheten och rättssäkerheten. Inte minst när utländska jurister sitter som skiljemän i Sverige. Harmonisering är ett naturligt steg i en integrerad och global handel. Allt annat är att vara bakåtsträvare. Att den svenska lagen av vissa anses vara en mer komplett lagstiftningsprodukt saknar relevans. Kommersiell tvistlösning är en förtroendebransch där igenkänningsgrad spelar en avgörande roll. Nationella särdrag, hur geniala de än må vara, är till sin natur negativa eftersom de är främmande för den utländske betraktaren .

De svenska processadvokaternaoch skiljemännen måste också bli bättre på att lansera sig internationellt. Detta bidrar till att Sverige kvalar in som ”top of mind” när affärskontraktet och dess skiljeklausul skrivs. Vi behöver helt enkelt fler skiljedomskändisar. Toppnamn som talar på konferenser, som skriver artiklar, som väljs in i styrelser för internationella skiljedomsorgan och som sitter med i referensgrupper där nya regler och konventioner tas fram. Kändisarnas renommé smittar av sig på deras hemländer samtidigt som det genererar uppdrag till personerna i fråga. Två flugor i en smäll! Att nätverka, mingla och bygga broar måste prioriteras. Även om det är tids- och resurskrävande på kort sikt. Förtroendet och det personliga mötet kan man inte slarva med.

Sverige har enfantastisk produkt att exportera men den säljer sig inte självt. Likt andra varor och tjänster krävs strategier, produktutveckling och marknadsaktiviteter. För att vi inte ska försvinna från skiljedomskartan måste Sverige följa med i utvecklingen och våga ligga i framkant. Det har vi kapacitet till!

Av Marie Öhrström, Biträdande generalsekreterare, Stockholms Handelskammares skiljedomsinstitut