Jag har itidigare artiklar på Affärsvärlden Affärsjuridik skrivit om dubbelbestraffningsförbudet enligt Europakonventionen. Under lång tid innebar gällande rätt att det inte stod i strid med dubbelbestraffningsförbudet enligt Europakonventionen att en person dömdes för skattebrott och därefter påfördes skattetillägg, eller vice versa (se t.ex. NJA 2000 s. 622 och RÅ 2002 ref. 79). Genom Europadomstolens mål den 10 februari 2009, Sergey Zolothukin mot Ryssland, förändrades enligt min bedömning dock rättsläget. Att rättsläget förändrats av domen kom även Skatteförfarandeutredningen (SOU 2009:58) fram till. Skatteförfarandeutredningen tog dock inte ställning vad förändringen bestod i. I juni 2009 följdes Zolothukin-målet upp i två avgöranden från Europadomstolen, vari synsättet angående dubbelbestraffning som framkom i Zolothukin enligt min bedömning bekräftades (se Ruotsalainen mot Finland och Maresti mot Kroatien). Att rättsläget förändrats genom dessa domar framgår även av Regeringsrättens dom enligt ovan, men Regeringsrätten ansåg ändå inte att de svenska reglerna om skattebrott och skattetillägg stod i strid med dubbelbestraffningsförbudet.

Nu har somsagt Göta hovrätt, med samma rättskällor (rättsfall m.m.) som Regeringsrätten hade tillgång till, kommit fram till att dubbelbestraffning föreligger om enskild först påförs skattetillägg och därefter döms för skattebrott.En viktig skillnad härvidlag jämfört med målet i Regeringsrätten var att i målet i Göta hovrätt påfördes skattetillägget först och skattebrottet därefter. I målet i Regeringsrätten var ordningen den omvända, dvs. skattebrottet påfördes först och därefter skattetillägget. Göta hovrätt kommer emellertid fram till att processordningen inte spelar någon roll, en bedömning som jag delar.

Frågan är vaddenna rättsutveckling innebär för de enskilda? Enligt min bedömning är det troligt att alla förvaltningsdomstolar (länsrätt, kammarrätt) känner sig bundna av Regeringsrättens mål, medan alla allmänna domstolar (tingsrätt) känner sig bundna av hovrättens dom. I sådant fall får det till följd att i alla fall där enskild som först dömts för skattebrott och därefter påförts skattetillägg råder inte dubbelbestraffning, medan i den omvända ordningen råder dubbelbestraffning. Ur mitt perspektiv – som icke drabbad jurist – är utvecklingen minst sagt spännande. Ur den enskildes perspektiv får rättsläget emellertid anses vara fullständigt oacceptabelt.

Möjligen klargörs rättslägetav Högsta domstolen inom kort då det ligger mål där som antagligen kommer att få prövningstillstånd och prövas inom kort. Rättsläget klargörs emellertid endast om Högsta domstolen ansluter sig till Regeringsrättens synsätt. Om Högsta domstolen skulle komma fram till samma slutsats som Göta hovrätt så har landets två högsta domstolar kommit till olika slutsats i samma fråga, och då råder verkligen kalabalik till dess att Europadomstolen dömt i frågan.

Gustav Lindkvist, jur. kand, fil mag, verksam vid Wistrand Advokatbyrå och engagerad i Institutet Skatter & Rättssäkerhet