I april 2007gav regeringen i uppdrag åt en utredare att överväga hur förfarandet för företagsrekonstruktion kan förbättras och samordnas med konkursförfarandet. Direktiven till utredaren kan tyckas vara koncisa och kortfattade, men innebar i själva verket en gigantisk uppgift. Till att utreda frågorna utsågs advokaten och riksdagsmannen Jan Ertsborn. Få anade då att Sverige ett och ett halvt år senare skulle involveras i en världsomfattande finansiell kris.

I dagarna förväntas utredaren lägga fram sina förslag till ett nytt regelsystem, vilken skall tillskapa en ordning där företag som bedöms ha förutsättningar att bli lönsamma rekonstrueras, där olönsamma företag avvecklas och där hänsyn tas till alla berördas intressen.

Det är en viktig utredning som många har hoppats skall leda fram till snabba, effektiva och långsiktigt bestående lagstiftningsåtgärder. Sedan länge har det emellertid läckt ut att utredningen inte kommer att innehålla de förbättringsåtgärder som många önskat.

Ansatsen från regeringen var god. Vid ungefär samma tidpunkt hade dock inte bara alliansen utan även oppositionen drabbats av ruelse för införandet av nya regler 2004 som innebar att innehavare av företagshypotek erhöll försämrad förmånsrätt för sina fordringar i konkurs. Förslaget till 2004 års lagstiftning kom från den s.k. Förmånsrättskommittén, vars förslag en enig riksdag ställde sig bakom. De nya reglerna innebar att banker fick tänka om vid sin kreditbedömning av finansiellt svaga företag och att sådana företag riskerade att få avslag på finansiellt stöd vid expansion. Skrien från företagarhåll ledde till att samtliga politiska partier plötsligt ändrade uppfattning och såg till att reglerna avskaffades den 1/1 2009 genom en s.k. återställare.

Nu skall (i stort sett)samma politiker ta ställning till ett nytt insolvensförfarande. Förbättringar krävs i ett företagar- och tillväxtperspektiv, särskilt med avseende på små och medelstora företag.

Inför valet 2010verkar det som om småföretagarperspektivet kommer att hamna i rampljuset. Vid den senaste S-kongressen talades vitt och brett om entreprenörskap och företagaranda. Vår nuvarande näringsminister har satsat miljarder på att stötta nyföretagande. Ibland undrar man om våra politiker vet vad de håller på med? Skall företagandet vara ett politiskt slagträ? Vilken typ av satsningar och stöd till nya företagare skall man koncentrera sig på? Skall man satsa på videobutiker, caféer och solarier och liknande typer av sysselsättningsterapier som aldrig kan bli lönsamma? Eller skall man satsa på riskkapitalister som kan komplettera det traditionella banksystemet? Är det bra att spelreglerna för företagare snabbt förändras beroende på vilka politiska allianser som styr?

Om det nuär de mindre och medelstora företagen som skall få fart på investeringarna och ta oss ur krisen, är det då inte rimligt att seriösa svenska företagare kan få bygga sina investeringsbeslut på långsiktighet? Jag hävdar att det är den politiska ovissheten som hindrar seriösa företagares investeringsbeslut. Denna osäkerhet gäller främst på skatteområdet. Hur många Cypernbolag har inte startats de senaste åren efter kreativa råd från svenska skattejurister? Hur många miljarder förvaras idag i utländska skatteparadis i stället för att användas för investeringar i svenska ägarledda företag? Hur länge skall svenska företagares beslut ledas av de s.k. 3:12-reglerna? Hur länge skall dubbelbeskattningen av svenska företagare bibehållas?

Insolvenslagstiftningen i allära – men det är helheten och långsiktigheten i de politiska besluten som löser företagarnas bekymmer – inte bidrag och stöd av populistisk karaktär. Den näringspolitiska förvirringen och avsaknaden av erfarenhet från eget företagande hos de flesta politiker är det största problemet.

Tror vi attvåra politiker kan klara av att snabbt fatta beslut om en genomgripande förändring av insolvensrättsliga regler som syftar till att rädda seriösa företag i ekonomisk kris? Jag tror inte det. Jan Ertsborn i all ära – men risken är stor att hans utredningsarbete endast leder till ytterligare utredningar och detaljregler som nya politiska allianser skall ändra på.

Av Björn-Anders Feijen, advokat ADN Law

_____________________

Björn-Anders Feijen har allt sedan mitten av 70-talet arbetat med obeståndsfrågor inom bankväsendet och därefter som advokat. Feijen är en av initiativtagarna till bildandet av FöretagsRekonstruktionsFöreningen 1999 som numera omdöpts till Institutet För Företagsrekonstruktion (www.iffr.se).