- Dessvärre låg det i farans riktning. JK är känd som extremt snål, säger advokat Christer A. Holm till Affärsvärlden Affärsjuridik.
Han är inte upprörd över tingsrättens felande. Detta berodde på den mänskliga faktorn menar han. Det är JK som agerat felaktigt.
-Tingsrätten kom själv, i sin interna utredning, fram till att man varit försumlig. I det läget började JK fråga tingsrätten om inte BMW varit medförsumlig. JK försöker alltså hitta orsaker till att inte behöva betala. Då svarade tingsrätten helt unisont att BMW var helt utan skuld till den här långsamma handläggningen. Och då är ju saken i princip klar.
Tingsrätten och JK menade att ert ersättningsanspråk var anmärkningsvärt högt.
- Vi flaggade för JK att vi var beredda att jämka kraven. Men som vi sa är arvodet en direkt följd av att tingsrätten handlade målet på det här slarviga sättet. Det hade inte behövt bli så högt om målet hade handlagts i den snabbhet som man kan förvänta sig av Stockholms tingsrätt. Men då fick vi ett svar som grundar sig på en gammal konkursbouppteckning som vi inte tittat i. Sedan så spekulerar man i att bolaget som vi hade krav mot hade så dålig ekonomi långt innan målet hade kommit till Stockholms tingsrätt att vi ändå inte hade fått någonting. Det är rena gissningar förstås.
Det JK menade var att Asplunds på grund av ett underskott på 20 miljoner kronor ändå inte hade kunnat ersätta BMW, även om målet hade avgjorts tidigare.
- Bilbolaget Asplunds gick i konkurs 2008. Hade inte målet [mellan Asplunds och Lathalls] avgjorts våren 2008 hade Asplunds Bil varit i liv. De bedrev återsäljarverksamhet, vilket är en ganska kapitalkrävande verksamhet. De hade omsättningar som var ganska stora, närmare 100 miljoner kronor. Så ett underskott på 20 miljoner menar JK är en gigantisk summa, vilket det kanske är ur en statlig tjänstemans syn. Men det är summor som kan uppkomma under ett räkenskapsår. Så det är ren spekulation som JK ägnar sig åt här. Allt för att slippa betala. Ett rimligt ersättningsbelopp till BMW hade varit det enda vettiga.
Varför blev det så här?
- Ursprungligen var det sju mål. Tingsrätten valde 2005 att avgöra hälften av
de målen men brydde sig inte om de stora huvudmålen i de här sammanhängande
historierna. Man delade upp målen och tog de yngsta först. Som en förklaring
till att man valde de yngsta först säger tingsrätten att det var så
komplext, vilket vi inte håller med om.
Men tingsrätten har erkänt sitt misstag och medgett att de varit försumliga.
- Ja, rådmännen Olle Sörheim, Karin Sigstam och chefsrådmannen från femte avdelningen Cecilia Klerbo slår enstämmigt fast att vi inte har förorsakat den här långsamma handläggningen.
Vad beror det på att det tog fem och ett halvt år för tingsrätten att
avgöra ärendena?
- Organisatorisk kaos i tingsrätten. Det är den förklaringen jag har fått från
rådmännen. Det lottades till olika rotlar hit och dit. Och man lottade om
målen. Vi flyttades runt till olika avdelningar. Någon tyckte att det var en
konkurrensrättslig fråga som var huvudfrågan. Sedan sa konkurrensenheten att
det inte var det. Så då flyttades vi tillbaka. Sedan gick någon rådman på
semester. Och vi fick aldrig någon förklaring varför det inte hände något.
Är det vanligt att det tar så här lång tid?
- Jag har processat i Stockholms tingsrätt i snart 30 år och jag har aldrig
varit med om något som ens liknar det här. Stockholms tingsrätt är en mycket
bra domstol och har normalt sett inte sådana här handläggningstider.
Kommer ni att överklaga?
- Det vi skulle kunna göra nu, vilket är lite ironiskt, är att vi har
möjlighet att väcka talan mot staten. Men gissa var vi hamnar någonstans.
Jo, vi hamnar i Stockholms tingsrätt. Det blir en intressant fråga eftersom
tingsrätten redan medgivit att man är försumlig. Jag ska inte föregripa vad
min huvudman tänker besluta. Men jag tror inte att BMW kommer driva den här
frågan vidare i en process. Det är inte av den digniteten.
