Det är vanligt att statliga myndigheter säljer varor och tjänster på konkurrensutsatta marknader utan stöd i lagar, instruktioner eller regleringsbrev, konstaterar Henrik Jordahl.

Om myndigheter använder prissättning och tillståndsgivning till att angripa konkurrerande företag fungerar marknaden sämre genom att lönsamma affärer inte kommer till stånd.

I rapporten jämförs skillnaderna mellan myndigheter och privata företags agerande. Slutsatsen blir att myndigheter både har möjligheter och motiv att snedvrida konkurrensen. Offentliga aktörer är mer benägna att sänka sina priser som på både kort och lång sikt skadar konkurrenterna.

I rapportens sammanfattning kan följande läsas:

”Myndigheters näringsverksamhet kan även ha negativa konsekvenser som slår tillbaka på dem själva. Det finns risk för att näringsverksamheten tränger ut myndighetsutövningen. Att fördela personalens tid mellan två så olika aktiviteter är svårt, speciellt när näringsverksamhet förstärker myndighetens budget och är enklare att mäta resultatet av. Näringsverksamhet riskerar också att stöta bort eller demoralisera personer som vill arbeta på en viss myndighet av ideella skäl. Ett förbud mot näringsverksamhet i myndighetsform på konkurrensutsatta marknader kan därmed ge dubbel avkastning genom att vässa effektiviteten både på marknader och hos myndigheter.

….

Eftersom de negativa konsekvenserna av näringsverksamhet är störst vid rollkonflikter bör en myndighet under inga omständigheter tillåtas att bedriva näringsverksamhet på marknader där den själv beviljar tillstånd eller bedriver tillsyn. I andra fall bör rätten att bevilja undantag ligga hos en utomstående aktör som ger tydliga motiveringar och regelbundet omprövar undantagen.”

Läs hela rapportenhär.