Förutsättningarna för godtrosförvärv respektive vindikation av bankmedel har fram till förra året varit tämligen oklara.

I doktrinen har varnats för att den brist som allmänt förutsatts gälla för möjligheten att godtrosförvärva enkla fordringar utgjort ett hot mot möjligheten att godtrosförvärva bankmedel och således hotat tryggheten i omsättningen. Möjligheten för en ursprunglig ägare att återkräva olovligen överförda bankmedel från en insolvent innehavare har varit i liknande grad osäker, särskilt i fall medlen blandats med den insolventes egna.

Genom rättsfallen NJA 2009 s. 182 och NJA 2009 s. 500 har rättsläget nu förtydligats så till vida att banköverföringar inte skall behandlas som överföringar av enkla fordringar och att de i princip kan godtrosförvärvas, samt att bankmedel kan vindiceras med separationsrätt från en insolvent innehavare, undantagsvis även om medlen blandats med den insolventes egna.

Trots att HD i NJA 2009 s. 182 uttryckt att enkla fordringar inte kan godtrosförvärvas, synes domen likväl öppna för möjligheten att godtrosförvärva betalning enligt en enkel fordran. Exstinktionsmöjligheten enligt NJA 2009 s. 182 står i motsättning till värderingen att en ägare som olovligen frånhänts sin egendom är särskilt skyddsvärd i fråga om möjligheten till vindikation, som kommit till uttryck i NJA 2009 s. 500. För att exstinktionsmöjligheten till bankmedel skall vara minst likvärdig med den gällande för kontanter, torde emellertid godtrosförvärv medges även till brottsligen eller annars olovligen överförda bankmedel.

I ljuset av senaste praxis finns anledning att utgå från att en banköverföring rättsligt torde ses som en novation av en enkel fordran, där den fordran som uppstår hos mottagaren saknar identitet med den fordran som villkorat mot krediteringen av mottagarens konto utsläcks hos överföraren. Ett sådant synsätt skulle, till fromma för omsättningen av bankmedel, öppna för en generell exstinktionsmöjlighet mot alla typer av brister i överförarens rätt i förhållande till sin bank eller ett tidigare led.

Enligt NJA 2009 s. 500 kan bankmedel inte återkrävas efter en direkt identifiering, utan närmast som ett surrogat för det tillgodohavande som utsläckts för vindikanten i o m överföringen ifråga. Huvudregeln enligt HD i fall bankmedel, liksom fungibel egendom i allmänhet, blandats med innehavarens egen egendom av samma slag är att separationsrätten upphör, även om den blandade mängden utgör en avgränsad del av innehavarens förmögenhet.

Undantag från denna huvudregel (vid sidan om lagen om redovisningsmedel) har i NJA 2009 s. 500 förklarats möjligt då den ursprunglige ägaren frånhänts egendomen genom brott. I sådant fall bör enligt HD vidare antas att egendom av samma slag kan separeras oberoende av om den kan anses avgränsad från gärningsmannens övriga förmögenhet, om den påträffas hos gärningsmannen ”mycket kort tid” efter gärningen.

Övriga tänkbara undantag från huvudregeln skulle kunna vara i fall då:

• Sammanblandningen är obetydlig, såsom t ex då innehavaren innan överföringen ifråga redan har ett mindre belopp innestående på kontot.

• Ett ”stafettbelopp” av bestämd storlek under kort tid passerat genom olika konton med andra medel.

• Åtkomsten av egendomen varit olovlig utan att vara brottslig, samt möjligen i alla fall då en genuin vilja till en äganderättsövergång saknats, vilket skulle kunna innefatta misstagsbetalningar och överföringar på felaktiga förutsättningar.

• Sammanblandning skett olovligen av anförtrodda medel.

Av Carl Lidquist för Juridisk Publikation, skriven under artikelförfattarens nionde termin på juristutbildningen, Stockholms universitet

Hela artikeln kan du läsahär.