Det menar Fredric Korling från Juridiska institutionen, Stockholms universitet som i sin avhandling som läggs fram inom kort som bland annat föreslår en allmän finansavtalslag som åtgärd.

Vid en genomgång av begreppet rådgivning i 2003 års lag om finansiell rådgivning till konsumenter (rådgivningslagen) och 2007 års värdepappersmarknadslag konstaterar Fredric Korling att begreppet inte är klart definierat. I värdepappersmarknadslagen och rådgivningslagen används två olika rådgivningsbegrepp.

- Rådgivningslagen omfattar dessutom rådgivning om långt fler produkter och tjänster än värdepappersmarknadslagen. I vissa fall har även likalydande rådgivningsbegrepp använts i annan lagstiftning men med olika betydelser. Det är olyckligt, menar Fredric Korling, eftersom det skapar förvirring och osäkerhet om när kunden faktiskt fått rådgivning.

Fredric Korling rekommenderar därför att man som en åtgärd inför en allmän finansavtalslag liknande den som finns i Norge. I en sådan lag bör tjänsten och inte typ av finansiellt instrument eller typ av rådgivare avgöra vilken reglering som ska tillämpas. I avvaktan på en finansavtalslag föreslår han att rådgivningslagen blir tillämpbar även på rådgivning som regleras enligt värdepappersmarknadslagen.

I avhandlingen redogör Fredric Korling för hur rådgivning skiljer sig från information, marknadsföring och försäljning. Rådgivning kan inkludera information, marknadsföring och försäljning. Korling menar att förarbetena har bagatelliserat gränsdragningsproblemen mellan informationstyperna och överlåtit ansvaret att klargöra detta till rättstillämpningen. Det gör det svårt att på förhand avgöra om en viss typ av information eller situation är rådgivning eller endast information.

- Detta är problematiskt eftersom det bara är vid rådgivning som vissa förpliktelser, och sanktioner mot den rådigvare som underlåter att leva upp till dessa förpliktelser, är aktuella, säger Fredric Korling i ett pressmeddelande.

Därutöver kan kunden ha felaktiga förväntningar och föreställningar om vem ansvarsbördan ligger på eftersom kunden lätt tolkar en marknadsförings- och försäljningssituation som rådgivning.

Lagstiftaren har försökt lösa problemen genom att kräva att rådgivaren lämnar allt mer omfattande information till kunden. Mot bakgrund av forskning inom behavioral finance, vilken visar att investerare inte agerar fullt så rationellt som man skulle kunna tro, betvivlar Fredric Korling att rådgivarens informationsförpliktelser räcker.

- Kunden varken orkar, vill eller kan ta till sig all information. Eftersom vi alla förväntas investera i finansiella instrument måste den allmänna kunskapsnivån hos investerare höjas, till exempel genom mer utbildning på gymnasiet, säger Fredric Korling.

Förutom tydligare gränsdragning mellan informationstyper välkomnar Fredric Korling de ökade kraven på dokumentation i rådgivningssituationer. Vidare förordar han liknande krav på klassificering av rådgivare inom finansbranschen som de som redan idag finns enligt försäkringsförmedlingslagen.