Facebook kräver en hel del av den enskilde. Det gäller att se om sitt hus.

Det säger Jan Rosén, professor i civilrätt vid Stockholms universitet.

Tillsammans med Affärsvärlden har professor Jan Rosén granskat det avtal Facebook bygger på. De vida definitionerna och allmängiltiga formuleringar i användaravtalet gör att den som vill rikta rättsliga anspråk mot Facebook inte har mycket att komma med.

Affärsvärlden har även pratat med Jan Fredriksson, talesperson för Facebook i Norden, som inte har några invändningar mot de tolkningar Jan Rosén gör av avtalet.

Upphovsrätt är en form av äganderätt. Allt som sker på Facebook skyddas av upphovsrätten. Men upphovsrätten är till stora delar dispositiv, vilket innebär att den går överlåta och avtala bort.

Varje användare som går med i forumet delar med sig av sin upphovsrätt till Facebook. Alla användare går även med på att låta Facebook, i kommersiellt syfte, samla information om deras beteende.

- Man ger verkligen Facebook ett mandat att i princip gör vad de vill med informationen. Det enda sättet att komma bort från det är att radera det man laddat upp, säger Jan Rosén.

Jan Fredriksson håller med.

- Är man väldigt orolig och tror att Facebook har någon baktanke då kanske det inte är rätt forum att vara i. Men Facebook är väldigt öppna med vad de gör med materialet och kommer att fortsätta att vara det. Man vet att det är viktigt för användarna att ha kontroll över sin information, säger Jan Fredriksson.

Det är ett omfattande avtal Facebook presenterar för användarna där en hel del väsentlig information inte framgår av avtalet utan endast refereras till. Ett sådant exempel är Facebooks rätt att ta del av användarnas cookies.

En cookie är textinformation som sparas i din webbläsare varje gång du besöker en sida. Nästa gång du återbesöker sidan finns viss information redan på plats.

Facebooks rätt att ta del av cookies framkommer i Privacy Policy, ett dokument som det refereras till i användaravtalet och som enligt avtalet är en del av användarvillkoren.

- Där står det att informationen från cookies kan användas för reklam. De vill veta vad individen har för sig i syfte att kunna specialdesigna riktad reklam, säger Jan Rosén.

Den användare som inte vill att Facebook ska ta del av informationen som finns i hans eller hennes webbläsare måste själv stänga av den funktionen. Facebook har inga sådana inställningar.

Generellt sett är det upp till användaren att skydda sin integritet vilket görs under fliken individuella val, sekretessinställningar.

- Men det vill ju till att den enskilde gör det också. Annars ges full insyn, säger Jan Rosén.

I de individuella valen går att reglera vilken information användaren vill dela med sig av till tredje man, det vill säga till andra Facebook-användare. Men gentemot Facebook finns inga val. De ser och tar allt vad de vill.

- Facebook kan göra i princip vad de vill med informationen. De kan använda den för vilka ändamål som helst. Till exempel reklam, säger Jan Rosén.

Avtalet är att se som en licens, som ger Facebook rätten att använda allt så kallat IP-content, intellectual property, alltså upphovsrättsligt skyddat material.

- De exemplifierar det med bilder och videor i avtalet. Men IP-content inkluderar även text, brev och kommentarer. Allt som Facebook består av, säger Jan Rosén.

Skulle Facebook kunna sälja användarnas bilder till bildbyråer?

- Så står det i licensen. Facebook gör vad de vill med materialet, säger Jan Rosén.

Och de har även rätt att använda all användargenererad text?

- Definitionen i avtalet är IP-content. Det är allt som skyddas av upphovsrätten. Det är utan tvekan text. Det är inget diskussionsämne, säger Jan Rosén.

På Facebook finns en funktion som gör att användare kan skicka privata meddelanden till varandra. En funktion som starkt påminner om en mejlklient. Även dessa meddelanden går under definitionen IP-content, vilket innebär att Facebook har rätt att ta del av dem.

Jan Fredriksson bekräftar att Facebook kan ta del av allt som sker på sajten, men menar att intentionerna är goda.

- Det är för att ge användarna en så bra upplevelse som möjligt, säger han och syftar på den riktade reklam som dyker upp på varje användares skärm.

Att till fullo förstå det avtal man som användare går med på är inte helt enkelt. Den som känner sig dum för att han eller hon inte begriper avtalsinnehållet helt kan trösta sig med att även en juridikprofessor har svårigheter med detta.

- Om du och jag har svårt att förstå vad allt betyder när vi sitter och diskuterar blir det näst intill omöjligt för gemene man att få en bra bild av avtalets betydelse, säger professor Jan Rosén, som undervisar i bland annat medierätt.

De som kan ha svårast att förstå den affärsförbindelse man ingår när man går med i Facebook är barnen. För att vistas på forumet måste man vara minst 13 år.

- Avtalet är inte helt oviktigt till sitt innehåll. Det handlar mycket om integritet och privatliv. Jag tycker att det är problematiskt att man träffar sådana här avtal med minderåriga, det vill säga barn, säger Jan Rosén.

Enligt svensk lag kan inte en 13-åring ingå en rättshandling för egen räkning. Inte ens namn och bild får förekomma i kommersiella sammanhang utan upphovsmannens medgivande. Även frågan hur Facebook lagrar personuppgifter och om detta överensstämmer med Personuppgiftslagen är problematisk ur ett svenskt perspektiv. Men alla dessa invändningar saknar relevans. För om det är något i avtalet som är tydligt, så är att det att alIa eventuella tvister med Facebook sker i USA och att det är amerikansk lag som gäller.

- En svensk Facebook-användare kan inte luta sig mot svensk rätt. Det enda man som användare kan göra är att backa ut, säger Jan Rosén.

Är du själv med i Facebook?

- Nej, men mina ungar är det. Så indirekt finns jag där genom att de angett mig som sin pappa. Men svaret är nej och jag kommer inte att gå med, säger Jan Rosén.