I en tematidningsom Advokatsamfundet i dagarna sänt ut framhåller generalsekreteraren Anne Ramberg att ”det goda samhället måste försvaras varje dag”. Och att i detta arbete har jurister och advokater ett särskilt ansvar. Som rättshistoriker hade jag cyniskt kunnat konstatera: Det där retoriken har jag hört förut!

Den tyske rättsvetenskapsmannenRudolph von Jhering höll i mars 1872 i Wien ett föredrag för domare och advokater med titeln ”Kampen om rätten”. Manuset till detta blev för lång tid framåt den mest lästa juridiska texten över hela världen. Den översattes till ett åtskilliga språk – inklusive japanska! Arbetet finns i två svenska översättningar och det fick för generationer av jurister stor betydelse för synen på yrkesrollen.

Jhering framhöll att det var juristernas idealistiska uppgift att ”kämpa för rätten” mot orätten, särskilt när ingen annan gjorde det. Han predikade rättens evangelium. Juristerna skulle se yrkesrollen som ett kall.

Sedan dess har det runnit mycket vatten under broarna. 1900-talets juridik har präglats av realism och pragmatism, och idealismen sattes på sparlåga. I dag är det möjligen prästerna som fortfarande ser sin yrkesroll som ett kall. Idealismen är död, länge leve realismen!

Är det verkligen så? Eller lever idealismen fortfarande i både juristernas retorik och i deras yrkesroller? Synliggörs den möjligen bara på andra sätt i vår tid? Anne Rambergs retoriska anslag är, som jag ser det, bara ett exempel på detta. Idealismen är en del av juristernas transnationella djupstrukturer.

För domarnas vidkommandeuttrycks detta exempelvis i uppgifterna i domareden, som varje domare fortfarande måste avlägga, innan hon/han får börja utöva sin maktpåliggande uppgift. Och fortfarande finns Olaus Petri domarregler från 1540-talet införda i den årligen utkommande lagboken. Dessa regler går till stor del tillbaka på den socialetik som Thomas av Aquino utvecklade på 1200-talet. Statsrättsforskaren Olof Ställvik i Uppsala försvarade i förra veckan en doktorsavhandling om ”Domarrollen”, där han efter djupintervjuer med ett antal domare konstaterar, att den svenska domarkåren framstår som en klassisk elitprofession med starka etiska drivkrafter. Empati och människokännedom utgör viktigare egenskaper än juridisk briljans. Särskilt när det gäller den sk humanjuridiken, där juristerna möter fysiska personers problem blir dessa egenskaper förtroendeskapande.

Men vad betyderidealismen för affärsjuristerna? De som löser juridiska personers problem. Här finner vi förebilderna i den anglo-amerikanska advokatkulturen. I USA finns en sekelgammal tradition inom de affärsjuridiska byråerna. De kompenserar den utpräglat materialistiska advokatkulturen med frivilligt ideellt arbete. Detta sk. pro bono arbete för den goda sakens skull riktar sig till både enskilda och samhällsinstitutioner. De flesta storstadsbyråer placerar biträdande jurister som socialarbetande rättshjälpsjurister. Detta prestigefyllda inslag i verksamheten redovisar de amerikanska ”mega-byråerna” tydligt. Gå exempelvis in på Paul Weiss hemsida och se vilken omfattande pro bono verksamhet som den byrån utför. De försvarar dödsdömda och Guantanamofångar, de för rättegångar för minoriteters rättigheter och för rätten till samkönade äktenskap. Bland annat!

När Anne Ramberg talar om juristernas plats i det goda samhället ska det sättas in i den juristernas globaliseringsdiskurs som handlar om good governance, pro bono och access to justice.

Det är ekot från Jhering vi hör, om vi inte blivit tondöva av vår tids ”bonus”-kultur.
Idealismen är inte död! Men det är, som Jhering sa, juristernas egen uppgift att göra den synlig.

Av Kjell Å Modéer , professor emeritus i rättshistoria vid Lunds universitet