I en krönika på Dagens Juridik den 18 augusti tar jag upp frågan varför ägare och styrelser i mindre och medelstora bolag i tillfälliga betalningssvårigheter väljer konkurs framför företagsrekonstruktion.

Organisationerna för underleverantörerna till bilindustrin (främst SAAB) klagar på att man tvingats till betalningstider på 78 dagar och att det inte finns några som helst säkerheter för att det över huvud taget blir några leveranser i fortsättningen på grund av uteblivna besked om den långsiktiga finansieringen. Snart är konkursen en verklighet.

Affärsvärldens politiska kommentator Anders Jonsson är inne på samma linje – inget privat riskkapital till SAAB - inga garantier från staten. Allt arbete som gjorts med rekonstruktionen under sex månaders tid går till spillo. Men den statliga lönegarantin har utnyttjats och det blir till syvende och sist staten som får betala en stor del av lönekostnaderna under rekonstruktionen.

På The Eagles senaste, mästerliga, album finns en låt som heter ”Do something”. Det är precis det man just nu skulle vilja att justitie-, finans- och näringsdepartementets ministrar och politiska rådgivare skulle koncentrera sig på innan krisen förvärras, innan fler företag försätts i konkurs och innan ännu fler jobb går förlorade och stora värden förstörs.

GÖR NÅGOT!

I ovan nämnda krönika tar jag även upp problemen för ett företag i finansiell kris att säga upp oförmånliga avtal i förtid. Den tidigare regeringen och departementschefen på Justitiedepartementet gjorde inte något åt detta. Inte eller den nuvarande regeringen och Beatrice Ask har vidtagit några som helst åtgärder.

Detta gäller inte minst anställningsavtal. I Sverige är det egentligen inte svårt att säga upp personal på grund av arbetsbrist eftersom arbetsgivaren i princip inte behöver motivera sina skäl alls för den uppkomna arbetsbristen. Men det tar tid att förhandla med fackföreningar, och tid kostar pengar när ett företag skall rekonstrueras. Därför måste LAS- och turordningsreglerna förändras och anpassas till verkligheten – inte tas bort.

Låt inte denna fråga bli till politiska slagträn fram till hösten 2010 utan enas i stället i riksdagen om en lösning såsom var fallet när en enig riksdag ändrade förmånsrättslagstiftningen – något som alliansen ändrat tillbaka fr.o.m. i år.

Genom en företagsrekonstruktion kan livskraftiga företag med tillfälliga ekonomiska bekymmer vändas och bli lönsamma igen om verksamheten snabbt kan få den ekonomiska injektion som behövs för att kunna leva vidare.

För detta krävs dock en ändrad lagstiftning och det måste ske snabbt. Utredaren Jan Ertsborn, som fått regeringens uppdrag att lägga fram ett förslag till samlat insolvensförfarande har inte fått tillräckliga resurser till sitt förfogande för att lösa sin uppgift. Det är inte hans fel – det är departementsledningens stora misstag som inte prioriterar frågan.

Av Björn-Anders Feijen, ADNLaw Advokatfirma AB