1983: Jan Stenbeck på väg till bolagsstämman, där systern Margaretha af Ugglas manövrerades ut.

I en liten lägenhet i ett ordinärt hyreshus på Gärdet i Stockholm bor en 7-åring som snart ska börja första klass.

Hans mamma, nyss fyllda 40 år, sitter redan på skolbänken. Efter några år i restaurangbranschen har hon de senaste åren läst geografi på Stockholms universitet.

Skattemyndighetens deklarationshandlingar vittnar om en enkel tillvaro. Mammans inkomster de senaste åren ligger bara på några blygsamma tusenlappar per år. Förmögenhet saknas.

Efter att ha blivit med barn med ägaren till restaurangen där hon jobbade har mamman fått uppfostra sonen på egen hand. Men den enkla tillvaron kan förvandlas till ett liv i lyx. Den 7-årige pojken är nämligen son och därmed arvtagare till finansmannen och mångmiljardären Jan Stenbeck.
Faderskapet blev känt först efter Jan Stenbecks död i augusti 2002 och chockade inte minst Stenbeck-familjen som inte kände till den utomäktenskapliga sonen.

Jan Stenbecks fyra barn med Merrill McLeod, Cristina, Hugo, Sophie och Max har inte reagerat positivt på beskedet att de nu får dela arvet med ett halvsyskon.

Även om större delen av Stenbeck-familjens tillgångar är placerade i utländska stiftelser, konstruerade för att säkra ett generationsskifte, så hade Jan Stenbeck också stora privata tillgångar när han dog. Affärsvärldens granskning av Jan Stenbecks dödsbo visar att enbart de noterade aktierna i dag är värda 2,2 miljarder kronor.

Fördelas dödsboet enligt svensk lag innebär det att den sjuårige sonen minst får 220 miljoner kronor, vilket motsvarar 10 procent av tillgångarna. Det utgör den så kallade laglotten som inte kan testamenteras bort. Finns inget testamente så kan sonen få 20 procent, hela 440 miljoner kronor, eftersom fördelningen då baseras på hela arvet.

Uträkningen är inte fullständig eftersom samtliga Jan Stenbecks tillgångar och skulder inte är kända. Arvsskiftet är ett av de största och mest komplicerade i Sverige på senare år. Ärendet har redan dragit ut på tiden men kan inom kort gå in i sitt slutskede i och med att bouppteckningen ska vara klar den 31 mars.

Hur snabbt arvsskiftet därefter kan ske avgörs framför allt av om parterna kan komma överens. Hittills har det varit svårt. De fyra Stenbeck-barnen har gjort allt för att motarbeta deras halvbrors önskemål om en snabb uppgörelse.

Det är en underdrift att säga att frågan är infekterad.

- Det finns ett mått av aggressivitet mot den yngsta sonen som man höjer ögonbrynen kring. Men det finns ett mönster. Jan var ju i en arvsstrid med sina systrar. Det finns en tradition av att aldrig lita på någon. Men man häpnar över att barnen inte visar någon värme mot sin halvbror, säger Per Andersson, journalist och författare till en bok om Jan Stenbeck.

- Det är inte roligt när det dyker upp ett till syskon, det är enkelt att förstå att det blir strul. Ju mer pengar som finns desto större blir problemen. När man är den typen av familj så blir man misstänksam. Det är svårt att hantera situationen, säger en centralt placerad källa i Stenbeck-sfären.

Andra personer med inblick i familjen säger att den fientliga inställningen genomsyras av Jan Stenbecks kritiska världsbild.

- Stenbeck tyckte att alla utomstående var fiender. Det var lite som en mongolhär. För Jan var det viktigt att skydda sfären för framtiden och att den skulle ärvas inom familjen, säger en källa.

Inställningen har sitt ursprung i den släktkultur som skapades av Stenbeck-barnens farfar Hugo Stenbeck: Det viktigaste är att imperiet förs vidare intakt inom familjen. Men det är inte självklart att arvet ska delas lika. Tidigare har tvärtom alltid en ensam huvudarvinge valts ut.

På 1970-talet var det tänkt att Jan Stenbecks äldre bror Hugo Stenbeck skulle föra arvet vidare. Först efter hans tidiga död fick Jan Stenbeck ta över rollen som arvtagare, på bekostnad av de två äldre systrarna som han manövrerade ut.

I sitt testamente från 1973 nedtecknade Hugo och Märtha Stenbeck denna önskan som än i dag genomsyrar familjen:

"Det är vår allvarliga maning till våra älskade barn och våra ättlingar att visa den klokheten samt den ekonomiska kulturen och släktkulturen att hålla ihop och låta familjeförmögenheten växa och skjuta nya skott. Låt skickliga och värdiga medlemmar av släkten leda affärerna. Uppstående intressekonflikter skall behandlas med varlighet och klokhet, och låt de små intressena underordna sig de stora intressena samtidigt som de stora bör rättvist beakta de små."

Det allvarstyngda budskapet i Hugo och Märtha Stenbecks testamente kommer åter upp till ytan när ett utomäktenskapligt barn nu gör anspråk på delar av imperiet. Barnen Stenbecks fientliga inställning märktes redan hösten 2002 kort efter Jan Stenbecks död.

Den sjuårige sonens advokat Per Gratte agerade snabbt för att dödsboet skulle utredas i Sverige. Cristina och hennes syskon motsatte sig detta. De svarade med att tillsätta en egen boutredningsman i Luxemburg.

I dokument inlämnade till den amerikanska finansinspektionen SEC anges Luxemburg-advokaten Henri Hellinckx som enda förvaltare av dödsboets tillgångar. I Sverige kopplade Stenbeck-barnen in advokaten Olof Nilsson på advoktfirman Cederquist.

Han är mångårig juridisk vapendragare åt Stenbeck-sfären och hans uppgift blev att blockera eller fördröja utnämningen av en svensk boutredningsman.

Stockholms tingsrätt utsåg advokat Magnus Kindstrand redan i december 2002 men Stenbecks överklagade ända upp till Högsta domstolen för att få bort honom. HD valde dock att inte ändra beslutet.

Den utdragna processen fick Per Gratte att gå i taket. I en inlaga till Svea hovrätt i januari 2003 skriver han:

"Barnen Stenbeck har upprepade gånger förhalat ärendets handläggning genom att begära uppskov. ... Barnen Stenbecks sätt att försvåra det yngsta barnets lagliga rätt till arv efter fadern och deras ovilja att tillhandahålla upplysningar om boet är för mig synnerligen stötande."

Samtidigt framkom det att Cristina och hennes syskon lagt ytterligare krokben för sjuåringen och hans mamma genom att stoppa det underhåll som Jan Stenbeck tidigare hade betalat ut.

Allra tydligast kom Stenbeck-familjens fientliga uppfattning i dagern när Jan Stenbecks änka Merrill i Expressen gick till öppen attack mot sjuåringens mamma där hon beskrev henne som en lycksökerska.

- Det är väl nu uppenbart vad den kvinnan är ute efter. För henne handlar det bara om pengarna, inget annat.

- Hon är inte alls den oskyldiga person som hon framställts som i massmedia, hon är tvärtom beräknande, sa Merrill McLeod till Expressen.

Efter det inledande bråket i domstolarna och i medier har parterna nu tvingats till förhandlingsbordet. Ett tecken på det är den kompakta tystnad som omgärdat arvsfrågan den sista tiden. Ingen av parterna vill svara på Affärsvärldens frågor.

Det är ingen lätt nöt att knäcka som arvtagarna och juristerna står inför. Komplexiteten minskar inte av att det fortfarande är okänt om Jan Stenbecks fru Merrill McLeod har rätt till en del av arvet. Paret låg i skilsmässa vid dödsfallet.

Ovanpå detta kompliceras utredningen av att Jan Stenbecks tillgångar var spridda över hela världen samt att det pågår parallella boutredningar. Det är heller inte känt om Jan Stenbeck lämnade någon sista önskan om arvets fördelning i ett testamente.

Hur det slutliga arvsfördelningengörs upp lär bara de närmast sörjande få veta. Magnus Kindstrands boutredning blir offentlig men därefter slutförs förhandlingarna förmodligen i hemlighet.

De juridiska bedömare som Affärsvärlden talat med säger att en uppgörelse i godo är att föredra. I annat fall riskerar arvsskiftet att bli mycket långdraget.

En nyckelfråga är om Stenbeck-barnen kan acceptera att ett femte syskon lägger vantarna på en del av familjeförmögenheten. Gör de det kan den sjuåriga sonen bli en av Sveriges rikaste förstaklassare.