I och med att krisen i Europa blir allt djupare ökar intresset för svenska statspapper, som av kreditvärderingsinstituten tillges högsta betyg.

Det har lett till en debatt huruvida Sverige ska ta tillfället i akt och öka statsskulden.

- Egentligen är det en fråga om hur stor finansiell nettoförmögenhet offentlig sektor ska ha. Just nu har Sverige en positiv finansiell nettoförmögenhet om de finansiella fordringar offentlig sektor har på privat sektor räknas mot skulderna. Då ligger vi på plus, säger Lars Calmfors, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet.

I dag har Sverige en finansiell nettoförmögenhet på omkring 20 procent av BNP. Eftersom offentlig sektor har tillgångar i aktier kan den förmögenheten över tid tänkas stiga i värde, vilket med försiktiga prognoser skulle ge Sverige en nettoförmögenhet som motsvarar 40 procent av BNP.

Det Finanspolitiska rådet har argumenterat för att regeringen därför borde föra en mer expansiv finanspolitik. 40 procent anses vara är en onödigt hög marginal.

Går det att sätta likamedtecken mellan låg statsskuld och goda statsfinanser?
- Ja, men frågan är hur låg statsskulden måste vara. Det starkaste argumentet är att om vi drabbas av lågkonjunktur som i sin tur drabbar statsfinanserna ska vi ha väldigt stor fallhöjd. Det gör att vi idag är långt ifrån den situation som många euroländer är i, säger Lars Calmfors.

Hur stora säkerhetsmarginaler behöver vi?
- Det finns ingen exakt vetenskap eller teori som säger vilken procenttal som är ett önskvärt värde. Det handlar om bedömningar.

- Jag tycker som det Finanspolitiska rådet att det går att diskutera om vi inte är på väg mot en finansiell nettoförmögenhet som kanske håller på att bli onödigt stor.

Vad borde regeringen göra?
- Jag tycker att man skulle kunna ha lite mindre överskott eller större underskott. Men då talar vi om just det här konjunkturläget.

Det Calmfors föreslår, likt det Finanspolitiska rådet, är att föra en mer expansiv politik i dåliga tider. För att sedan i bättre tider föra en mer restriktiv politik.

- Även om man har kvar nuvarande överskottsmål som leder till en positiv nettoförmögenhet i offentlig sektor går det ändå att vara mer expansiv just nu - för att det är lågkonjunktur. Det leder till en bättre sysselsättningsutveckling i Sverige i nuvarande konjunkturläge.

- Det finns det även ett moraliskt argument. Alla länder som har goda statsfinanser ska bidra till att hålla uppe efterfrågan i världsekonomin, även om Sverige förstås är ett litet land.

Men politiker måste bli omvalda och förenkla världen för väljarna. Då ingår det inte alltid att lyssna till nationalekonomerna som ofta kritiseras för att felprognostisera och vara allt för teoretiska.

- Det finns en tendens att politiker säger att reformutrymmet minskar så fort det blir dåliga tider på grund av att skatteintäkterna då faller. Det är fel resonemang. I lågkonjunktur ska man spendera lite mer. Det borde göras.

- Det kan ske inom ramen för nuvarande överskottsmål som ju gäller över en hel konjunkturcykel.

Regeringen är med andra för försiktig enligt professorn och det har en historisk förklaring.

- Det finns en tendens i poltiken till överförenkling. Under 1990-talskrisen var vi för släpphänta i finanspolitiken. Den borgliga regeringen har bestämt sig för att hålla ordning på statsfinanserna för att inte hamna i en liknande situation. Nu driver man det kanske för långt. Det är som att man bara kan ha en idé i taget i politiken. I stället borde avvägningar göras.

- En bättre avvägning skulle vara att just nu tillåta en mer expansiv finanspolitik.

Vad blir konsekvenserna av rådande restriktiva finanspolitik?
- Det innebär att det blir något fler arbetslösa än vad det skulle behöva bli. Det är även en omoralisk politik. Alla länder som har goda statsfinanser borde hjälpa till att hålla upp världskonjunkturen genom att vara mer expansiva just nu. Det finns så många länder som inte har något val, säger Calmfors. Men länder som t Tyskland, Finland, Schweiz, Norge och Sverige kan vara mer expansiva.

- Om alla beter sig som Sverige blir det inte bra.

Måste man inte ha respekt för den rädsla som finns för vad som komma skall?
- Borgs argument är att vi måste ha en säkerhetsmarginal för det kan bli väldigt mycket sämre. Det leder till att politiken blir procyklisk. För varje gång det blir sämre säger man att man ska strama åt eftersom det kan bli ännu sämre längre fram. Det ger en finanspolitik som förstärker konjunktursvängningarna.

- Diskussionen om en ökad statsskuld handlar om det som sker på marginalen. Om höjd ska tas för en regelrätt svensk finanskris krävs oerhörda krafttag.

Är diskussionen kring större fallhöjd i fall det blir eskalerad kris vilseledande?
- Om det värsta skulle hända och den finansiella sektorn skulle behöva stöttas,då är det helt andra dimensioner som vi pratar om. Då spelar det ingen roll om vi har haft en halv procent mer eller mindre i underskott. Det är peanuts för vad som krävs i fall det blir en riktigt djup kris. Därför går det inte att använda det argumentet. Det gör ingen skillnad om vi sparar lite mer just under lågkonjunkturen. Det är ändå för lite i förhållande problem som skulle kunna bli ett riktigt krisscenario.

Din syn går klart emot den politik som förs av Anders Borg. Är din syn kontroversiell i akademiska kretsar?
- Nej, jag tror att min syn är den helt dominerande bland akademiska ekonomer. I det Finanspolitiska rådets rapport gör man ungefär samma bedömning som jag.

Varför tror du Borg för denna hårda restriktiva finanspolitik?
- Det ena är att regeringen är genuint rädda för att ytterligare en borglig regering ska hamna i statsfinansiell kris som på 1990-talet. Då skulle en bild framträda att borgliga regeringar inte kan hantera statsfinanserna och det vill man undvika till varje pris. Då tar man att det blir sämre sysselsättning än vad som skulle kunna åstadkommas.

Den andra poängen makroprofessorn gör att Sverige plockar EU-politiska poäng genom att till skillnad från krisländerna visa upp en låg statsskuld.

- Men skulle man tänka på vad som verkligen är bäst för ekonomin skulle nog politiken landa lite annorlunda, säger Lars Calmfors.