Han sade att när man ställs inför stora svängningar i BNP-utvecklingen är det inte så lätt att veta var huvuddragen i ekonomin är på väg.

Ökad skuldsättning, oavsett om den sker i offentliga finanser, hos företag eller hushåll, påverkar och när det "faller isär" blir det en skuldkris som normalt kommer att påverka statsfinanserna vilket är karaktäristiskt för Europa nu. Det mest tydliga exemplet är Grekland.

Han sade att vi har haft en stark produktivitetstillväxt under en längre tid av olika skäl, och reformer av finans- och penningpolitik, med stabilare statsfinanser och en låg och stabil inflation.

-Sveriges ekonomi står sig väl om jämför med andra länder, därmed inte sagt att det inte kan bli bättre. Om man jämför tillväxten 2010 och 2011 har tillväxten varit högre i Sverige än euroområdet och USA.

-Vi har haft stora bytesbalansunderskott under en lång tid, liknande Tyskland. Det som är glädjande är att de baltiska länderna har förbättrat sin bytesbalanssituation, vilket visar att det går att göra förbättringar på detta område, sade han.

Stefan Ingves konstaterar att den svenska arbetsmarknaden har varit förhållandevis motståndskraftig. Vi har haft låga kreditförluster i banksektorn, vilket ökar möjligheten att bedriva penningpolitik. Intjäningsförmågan i bankerna är också god.

Kronan har diskuterats mycket och den har förstärkts under en tid, men samtidigt är det värt att illustrera att det inte handlar om någon exceptionell kronförstärkning.

Om man tittar på 1992 och framåt är kronan på nivå som är starkare än tidigare men det handlar inte om någon "extraordinär" kronförstärkning. Det är heller inte så konstigt att kronan stärkts då vi har haft bytesbalansöverskott, stabila statsfinanser och relativt hög tillväxt, sade han.

Stefan Ingves sade att vi har levt i en värld där inflationstakten har sjunkit och blivit mer stabil. En del har att göra med penningpolitiken, men också med ökat utbud från Kina och andra tillväxtekonomier, vilket inte varit helt lätt att förutse. Om man kombinerar det med lönebildning och god produktivitetsutveckling har vi fått en lägre inflationstakt.

Från 1995 till 2011 har KPI-inflationen varit ungefär 1,5 procent i snitt och räknar man bort ränteförändringarna har vi haft en inflationstakt på 1,8 procent. Över hälften av avvikelsen från 2 procent i KPI-inflationen förklaras av trendmässigt sjunkande räntor.

Han konstaterade att vi kom från en situation med högre inflationstakt och att det i början av 1990-talet inte gick att säga detta, med etablerandet av inflationsmålet, skulle bli en sådan framgång som det sedan blev. Förtroendet för inflationsmålet är samtidigt ett väldigt viktigt ankare.

Han sade att penningpolitiken "i någon mån" kan påverka arbetslösheten. Arbetslösheten har nu parkerat på en högre nivå, men penningpolitiken kan inte varaktigt påverka arbetslöshetens nivå.

Riksbanken har varnat för risker på bostadsmarknaden. Hushållens skuldsättning har sett under en längre tid fördubblats och om det fortsätter och inte begränsas ökar sannolikheten för att det blir stora bekymmer förr eller senare. Detta kan man inte bortse från i penningpolitik eller i arbetet med finansiell stabilitet.

Det är bättre att hantera detta i förtid än i efterhand för det tar lång tid att komma tillrätta med.

Han sade att risker på kredit- och bostadsmarknaden därför behöver beaktas. Andra åtgärder kan vara makrotillsynsverktyg, som amorteringskrav, ökat bostadsutbud, lånetak och ändrade riskvikter. Men vi har inte så bra "record" för att genomföra denna typ av åtgärder, på 1990-talet gjorde vi det inte och tvingades sedan göra det i raketfart. Det enda som nu gjorts är bolånetaket, men i övrigt "ligger vi efter" och därför faller mer på penningpolitiken.

"En försiktighetsprincip när det gäller detta anser jag har varit framgångsrik", sade han.

Vi har haft en trendmässig inbromsning i hushållens upplåning vilket är bra, och vid det senaste beslutstillfället var detta inte någon större fråga, sade han.

Han konstaterade vad gäller det allmänna ekonomiska läget att vi har en svag utveckling i euroområdet, och Riksbanken ser en period av låg tillväxt framöver. Ändå väntas tillväxten i Sverige i år bli mer än dubbelt så hög som de trodde vid ingången av året. När problemen väntas hanteras i Europa återgår tillväxten till en mer normal takt.

Svag tillväxt framöver minskar inflationstrycket, samtidigt som vi har en god produktivitetstillväxt och en starkare krona. I en sådan värld kom Riksbanken fram till att det var lämpligt att sänka styrräntan vid det senaste mötet, sade han.