"Svansrisker, som de som kan relateras till euroområdets livskraft eller större amerikanska finanspolitiska misstag fortsätter att stå i fokus för investerare."

Det skriver Internationella valutafonden, IMF, i sin höstprognos, WEO.

I den nya prognosen väntas endast en gradvis förstärkning i aktiviteten efter den överraskande svaga inledningen av 2012.

Globalt väntas BNP stiga med 3,3 procent i år och 3,6 procent nästa år. Prognosen för 2012 har därmed skrivits ner 0,2 procentenheter och för 2013 har prognosen sänkts 0,3 procentenheter jämfört med vad IMF räknade med i en prognosuppdatering i juli. I vårprognosen, i april, räknade IMF med en global tillväxt på 3,5 procent i år och 4,1 procent 2013.

"Produktionen väntas förbli trög i de utvecklade ekonomierna men fortsatt relativt solid i många tillväxtmarknader och utvecklingsekonomier. Arbetslösheten väntas förbli förhöjd i många delar av världen. Och de finansiella förhållandena förblir bräckliga", skriver IMF.

IMF påpekar att prognoserna vilar på två viktiga policyantaganden; "den första är att europeiska beslutsfattare... antar åtgärder som gradvis lättar de finansiella förhållandena ytterligare i periferekonomierna".

"I så måtto har den europeiska centralbanken nyligen gjort sin del. Det är nu upp till de nationella beslutsfattarna att agera och att aktivera den europeiska stabilitetsmekanismen (ESM), samtidigt som man uttalar en trovärdig bana och påbörjar implementering av åtgärder för att uppnå en bankunion och större finanspolitisk integration", skriver IMF.

Det andra viktiga antagandet, som IMF baserar prognoserna på, är att de amerikanska politikerna kommer att förhindra de "drastiska automatiska skattehöjningarna och utgiftsnedskärningar (Fiscal Cliff)" som impliceras av nuvarande budgetlagar, att de höjer skuldtaket i god tid och att de gör stora framsteg i arbetet mot en heltäckande plan för att återställa uthålliga statsfinanser.

"WEO-prognosen kan återigen bli besviken i fråga om båda delarna", skriver IMF.

IMF konstaterar vidare att nedåtriskerna mot prognoserna har ökat, och de är nu "betydande". Prognosmodellerna antyder nu en chans på sex att den globala tillväxten sjunker under 2 procent, vilket skulle betyda recession i utvecklade ekonomier och låg tillväxt i tillväxtmarknader och utvecklingsekonomier.

"Men WEO-prognosen vilar tungt på kritiska policyåtgärder i euroområdet och USA, och det är mycket svårt att uppskatta sannolikheten för att detta ska förverkligas", skriver IMF.

IMF fastslår att krisen i euroområdet fortsatt är det mest uppenbara hotet mot de globala utsikterna. ECB har nu upprättat en mekanism för att förbättra transmissionen av låga policyräntor till låga lånekostnader i periferin. Periferekonomierna måste samtidigt fortsätta anpassningsprocessen. Regeringarna måste uppfylla åtagandet att göra euroområdets brandvägg mer flexibel.

"I synnerhet måste ESM intervenera i banksystem och erbjuda stöd till stater, samtidigt som nationella ledare måste arbeta mot en verklig ekonomisk och monetär union", skriver IMF.

Detta kräver att en bankunion etableras med ett enhetligt finansiellt stabilitetsramverk, implementering av åtgärder mot mer finanspolitisk integration enligt principen att mer försäkring för hela euroområdet måste komma med mer kontroll över hela området.

"Om inte mer åtgärder vidtas inom kort kan den senaste tidens förbättring på de finansiella marknaderna visa sig bli flyktig", skriver IMF.

För att reducera riskerna på medellång sikt ifrån de stora offentliga skuldnivåerna i stora utvecklade ekonomier ser IMF behov av "stödjande penningpolitik", "lämpliga strukturreformer" och försiktig finanspolitik. Goda framsteg har redan gjorts, och den planerade finanspolitiska konsolideringen är omfattande på kort sikt.

Mer generellt behöver beslutsfattarna specificera realistiska finanspolitiska mål och utarbeta alternativplaner. Det innebär strukturella eller konjunkturjusterade mål, eller att förankra planerna på åtgärderna och dess antagna effekter snarare än nominella mål.

"Automatiska stabilisatorer bör tillåtas verka fritt. Dessutom, om tillväxten skulle bli väsentligt svagare än i WEO-prognoserna bör länder med manöverutrymme anpassa de planerade anpassningarna över 2013 och längre fram", skriver IMF.

Sjunkande inflation och växande kapacitetsöverskott i kombination med betydande finanspolitisk konsolidering i utvecklade ekonomier talar samtidigt för en fortsatt "mycket ackommoderande" penningpolitik, inklusive okonventionella åtgärder eftersom styrräntorna ligger nära nollränterestriktionen.

IMF fastslår vidare att de globala obalanserna har minskat, men det behövs fortsatt beslutsamma policyåtgärder för att hantera kvarstående problem. Inom euroområdet måste stora överskott i länder som Tyskland och Nederländerna, och underskott i de flesta periferländer, justeras ytterligare.

På global nivå är bytesbalanspositionerna i USA, euroområdet som helhet och Japan svagare än de skulle vara med mer uthållig finanspolitik - "och växelkurserna för dollarn, euron och yenen är starkare".

Samtidigt är bytesbalanspositionerna i många asiatiska ekonomier starkare än önskvärt, och "växelkurserna är oönskvärt svaga".

"Detta speglar delvis störningar som håller tillbaka konsumtionen. Men det speglar också effekter av storskalig officiell ackumulation av valutareserver", skriver IMF.

Valutafonden konstaterar att de åtgärder som krävs för att minska obalanserna, och därtill relaterade bräckligheter, lämpliga för de ekonomier som avses. Mer anpassning i underskottsländer och mer inhemsk efterfrågan i överskottländer skulle inte bara bidra till en säkrare global ekonomi, det skulle också leda till "starkare tillväxt för alla".