– En bra beskrivning tycker jag. Musiken och skrivandet har ju varit med hela vägen. Men nu gör jag det på heltid.

Var det för att du inte gillade kostym till vardags och att du inte fick ha ring i örat på jobbet? Det var ju före Anders Borgs tid.

– Haha. Jag drivs av nyfikenhet och arbetsglädje och efter sådär 20 år på finansmarknaden var det dags att göra annat.

Du startade din författarkarriär med en serie finansthrillers. Din hjälte Micke Norell är ekonomijournalist. Hur mycket verklighetsbakgrund fanns det i dessa storys?

– Mina finansthrillers är väldigt verklighetsbaserade - alla på sitt sätt. Mest, kanske, ”En jagad man” och ”Kreugermorden”.

Nu har du tagit död på Micke och skriver en helt annan typ av deckare. Varför? Fanns det inget mer att avslöja?

– Jag dementerar. Micke Norell är inte alls död. Han kan mycket väl återkomma när läget är rätt. Men jag är faktiskt, efter Stephen Frey, den som mig veterligen skrivit flest finansthrillers i världen. Den nya serien är en udda deckartrilogi med en överintelligent psykopat och en godmodig, syntälskande polisinspektör i huvudrollerna. Utspelar sig under 70- 80- och 90-talet.

Vilket skulle vara ditt önskereportage i Affärsvärlden om du själv fick hålla i pennan?

– Den stora analysen av hur vi kan skapa förutsättningar för att under kommande femtio till hundra år utveckla näringslivet lika mycket som vi gjort under det förra seklet. Varifrån kommer morgondagens Scania, SKF, Atlas, Ikea, H&M, Sandvik och allt sådant?