Den 35-årige investmentbankiren hade all anledning att se ljust på tillvaron.
Han var ansedd som nummer två på Morgan Stanleys Stockholmskontor och hade
bara dagar tidigare befordrats till chef för jättebankens verksamhet inom
företagsköp och fusioner i hela Norden. Han var bland annat rådgivare till
regeringen, var nyförlovad, hade en årsinkomst på flera miljoner och en
våning på Östermalm. Ett par veckor tidigare hade han avslutat Stockholm
Marathon på respektabla dryga 3 timmar. Han var fullständigt oförberedd på
vad som väntade.
Tjugo minuter över nio på morgonen fredagen den 13 juni 2008 anlände poliserna
från Ekobrottsmyndigheten till Morgan Stanleys kontor på Hovslagargatan 5 på
Blasieholmen i Stockholm. Tillslaget var proffsigt och diskret. Ändå dröjde
det inte länge innan hela branschen visste vad som hänt. Inom några dagar
skulle han bli känd i tidningarna som Morgan Stanley-mannen, den senaste
gripne i vad som redan ett år tidigare kallats Sveriges största insiderhärva.
Den natten tillbringade han ensam i en cell på Kronobergshäktet på
Kungsholmen i Stockholm. Det några kvadratmeter stora rummet skulle bli hans
hem i 13 dagar.
Ett drygt halvår senare träffar Affärsvärlden Morgan Stanley-mannens advokat,
Henrik Olsson Lilja. Under en och en halv timme argumenterar han för sin
klients oskuld. Som ombud har han fått ta del av Ekobrottsmyndighetens
bevisning mot de andra misstänkta i insiderhärvan. Från sin stol bakom
skrivbordet på Althins advokatbyrå pekar han mot en låda med
kopieringspapper i standardstorlek.
- Två sådana, så stor är förundersökningen ungefär.
Faktum är att förundersökningen har varit klar sedan i somras i sin huvuddel.
Dock inte den del som avser hans klient. Inget nytt material mot honom har
presenterats sedan i juni.
Här är historien om Sveriges största insiderhärva och en rättsprocess som
snart har tagit två år.
***
zeitgeist
Våren 2007 hade börsen stigit nästan oavbrutet i fyra år. Vinsterna hade ökat
och marknaderna hade exploderat. Priset på risk sjönk och
bolagsvärderingarna rusade. Hedgefondförvaltare, private equity-artister och
råvaruklippare skapade nya förmögenheter och fyllde på gamla. Tidsandan
färgades av optimism och girighet.
Men det saknades inte motkrafter - åtminstone inte helt.
I Sverige infördes den 1 juli 2005 "Lag om straff för
marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument", den nya
insiderlagen. Redan då var den kritiserad för att vara både tandlös och för
bred. Inom ett år kom dock den första domen, den gällde verkstadsbolaget
Tivox i Tidaholm.
Skatteverket började redan 2004 systematiskt intressera sig för så kallade
skatteparadis, där stora undangömda kapitalvinster parkerades. Projektet
Utlandstransaktioner med 60 utredare drog formellt i gång den 1 januari
2006. Resultaten lät inte vänta på sig.
Ekobrottsmyndigheten, EBM, hade dock problem. Inte med verksamheten, utan det
gällde själva överlevnaden. Regeringens utredare Barbro Thorblad ville lägga
ned myndigheten. Att låta den vanliga polisen och de vanliga åklagarna
utreda ekobrott skulle vara effektivare. För EBM gällde det nu att visa sin
duglighet.
Den som hade läst tidningarna noggrant kunde ana att något var på gång.
Bernhard von der Osten-Sacken, huvudägare i fastighetsbolaget Allokton, satt
sedan en vecka häktad, misstänkt för grovt insiderbrott. I en intervju med
Dagens Nyheter den 11 april flaggade ekobrottsåklagare Stig Åström för att
andra, liknande mål var på gång. Han pekar särskilt på ett som rörde "mycket
stora belopp".
- Det är personer som är väldigt intressanta om man vet var de jobbar, sade
han till Dagens Nyheter.
Stig Åström visste vad han talade om. Bara fem dagar senare vände han upp och
ned på Stockholms finansvärld.
***
Ringens brödraskap
Måndagen den 16 april 2007 nådde Stockholmsbörsen "all
time high", sju år efter den förra toppen. Samma dag slog
Ekobrottsmyndigheten till.
"Åklagare vid Ekobrottsmyndigheten har i dag anhållit två personer i
trettioårsåldern som misstänkta för grovt insiderbrott avseende mycket höga
belopp", stod det i pressmeddelandet som skickades ut vid lunch samma
dag. Timmarna innan hade Ekobrottsmyndighetens poliser genomfört
husrannsakningar hemma och på kontoren hos de bägge männen. Redan samma
eftermiddag höll åklagarna Stig Åström och Robert Engstedt den första
presskonferensen om "Ringen", som ärendet kallas internt på EBM.
Den ene av de misstänkta arbetade på Nordea Pension och Liv. Den andra var
påläggskalv på aktivistfondbolaget Cevian, där Christer Gardell,
finansmarknadens klarast lysande stjärna - åtminstone då - var vd. Svenska
medier valde med få undantag att maskera identiteterna på de anhållna (även
Affärsvärlden). De döptes till "Cevianmannen" och "Nordeamannen",
lagom misstänkliggörande epitet som sedan satte sig för gott.
Anhållandet av de bägge huvudmisstänkta fick genast konsekvenser. Den så
kallade Nordeamannen avstängdes från sin arbetsplats. Cevianmannen fick i
praktiken sparken.
- Ett rötägg. Han är fruktansvärt illojal. Hos oss är han redan dömd, sade
Cevians vd Christer Gardell i Affärsvärlden.
Den 16 april blev startskottet för en offentlig jakt. Under drygt ett år
följde en rad anhållanden och häktningar. Den dagen blev också inledningen
på en flodvåg av tidnings- och webbartiklar, tv- och radioinslag. Klart var
att de bägge huvudmisstänkta anklagades för ett tiotal grova insiderbrott
och att brotten skulle ha skett från 2005 fram till veckorna före gripandet.
De misstänkta satt häktade och deras ombud belades med yppandeförbud.
Advokaterna kunde bara konstatera att deras klienter förnekade brott.
Åklagarna höll i början presskonferenser nästan varje dag för att hantera
medietrycket, men berättade mycket lite. En del pikanta detaljer avslöjades
däremot. Som att polisen hittat en halv miljon kronor gömda i en bilbarnstol
i Nordeamannens Lidingövilla. Att det hittades tre miljoner i kontanter i
Cevianmannens lägenhet på Östermalm väckte mindre uppmärksamhet.
Bristen på detaljer kring själva misstankarna ledde till att det skrevs desto
mer om de bägge misstänkta insiderhandlarnas liv, deras gemensamma uppväxt
på exklusiva Lidingö, deras umgänge och vanor. Dramaturgin var perfekt. Få
tvivlade på vilka som var "the good guys" i den här
historien, ännu mindre vilka som var "the bad guys". De
misstänkta var fritt villebråd.
Enskilda artiklar var direkta personpåhopp. Nyhetssajten Realtid namngav de
bägge misstänkta och publicerade exempelvis en text där en före detta
klasskamrat från grundskolan anklagade männen för att ha mobbat henne. Den
anonyma kvinnan anklagade i artikeln bland annat Cevianmannen för att vara "en
skenhelig jävel".
Det rådde i början också en viss förvirring kring vilka personer som hörde
ihop med vilka insiderbrott. Till Cevianmannens case kopplades i början ovan
nämnda Bernhard von der Osten-Sacken. Det förekom också fantasifulla
spekulationer om olika insiderringar i Stockholms finansvärld.
Under häktningsförhandlingarna i Stockholms tingsrätt, den 19 april 2007, tre
dagar efter det dramatiska tillslaget, bjöds på en ny skräll. Nordeamannen
häktades, inte Cevianmannen, som släpptes fri. För första gången drabbades
åklagarsidan av en offentlig motgång i målet. Kammaråklagare Robert Engstedt
överklagade frigivningen till Svea hovrätt, som lät häkta Cevianmannen några
dagar senare. Men under en tid var alltså Cevianmannen på fri fot.
Samma dag som Nordeamannen anhölls, frihetsberövades även hans hustru. Hon
fick tillbringa en natt på Kronobergshäktet, och släpptes sedan.
Ekobrottsmyndighetens poliser besökte också Electrolux huvudkontor på
Kungsholmen i Stockholm, där en anställd misstänktes ha läckt information om
en opublicerad kvartalsrapport.
Under våren anhölls ytterligare fyra personer som misstänktes
för att tillhöra samma insiderring.
* En halvkändis, som snabbt döptes till "Pokerproffset".
Han misstänktes för grovt insiderbrott och är vän med Cevianmannen. Enligt
kammaråklagare Robert Engstedt hade Pokerproffset gjort affärer samtidigt
som de andra misstänkta i insiderhärvan.
* En svensk Nordea-anställd i Luxemburg. Han misstänktes för att ha hjälpt
Nordeamannen att dölja insideraffärer (medhjälp till grovt insiderbrott).
* En dansk man, tidigare anställd vid Carnegie i Köpenhamn. Han misstänktes
för grovt insiderbrott. Carnegiemannen begärdes utlämnad, men kom frivilligt
till Sverige, där han greps och häktades.
* Ytterligare en man som greps den 14 juni och släpptes två dagar senare.
Sammanlagt åtta personer frihetsberövades under våren 2007. Ett par av dem
bara någon dag. Andra i veckor. Sist ut i ur Kronobergshäktet var
Carnegiemannen som släpptes den 21 juni.
Alla dessa: Cevianmannen, Nordeamannen, hans hustru, Electroluxmannen,
Pokerproffset, Luxemburgmannen och Carnegiemannen - tillhör samma målnummer
i Stockholms tingsrätt: B-11287-07. Affärsvärlden har läst igenom den tio
centimeter tjocka akten, som innehåller alla offentliga handlingar i
brottmålet. Hur starka är egentligen bevisen i Sveriges största insiderhärva?
***
misstänkta affärer
Förundersökningen blev till stora delar klar redan i våras, och skickades ut
till de misstänkta och deras advokater i somras. Undantaget är Morgan
Stanley-delen.
Men eftersom beslut ännu inte fattats i åtalsfrågan är förundersökningen
sekretessbelagd. Väldigt lite har också läckt ut om den. Det hindrar inte
att det finns en tjock lunta med papper hos tingsrätten i Stockholm med
offentliga handlingar i målet. Akten består av häktningsprotokoll,
framställanden om förlängd tid för åtals väckande, korrespondens mellan
åklagare, advokater och domstolen om när målet ska planeras in, för att ge
några exempel. Det mesta är intetsägande. Men det finns undantag.
I samband med att Cevianmannen och Nordeamannen häktades begärde åklagaren
kvarstad på deras tillgångar. Tingsrätten tillstyrkte. Det betyder att deras
ägodelar och besparingar beslagtas i väntan på en eventuell fällande dom.
Vinster som har tjänats in genom brottslig verksamhet beslagtas av staten.
Tillsammans rör det sig om runt 100 miljoner kronor.
Både Nordeamannen och Cevianmannen motsätter sig kvarstaden, av givna skäl.
Men förhandlingarna i tingsrätten om kvarstaden är intressanta på flera
sätt. Åklagaren redovisar nämligen där vilka olagliga affärer de bägge
huvudmisstänkta påstås ha gjort.
Minst 58 enskilda affärer har granskats av EBM, transaktioner där Cevianmannen
och Nordeamannen tillsammans omsatt över en miljard kronor. Affärsvärlden
hittat 16 börsbolag där Ekobrottsmyndigheten åtminstone vid ett tillfälle
under utredningen misstänkt insiderhandel (se tabell i nederkant på detta
uppslag samt det föregående).
Mest uppseendeväckande är en serie transaktioner med tydlig koppling till
Cevian Capital. Genom sin centrala position som analytiker på Christer
Gardells bolag hade Cevianmannen fått tillgång till insiderinformation.
Detta hävdar åklagaren att han utnyttjade till max. Det gäller bolagen
Visma, Metso, Skandia, Outokumpu och Telia Sonera, där aktivistbolaget gått
in som ägare och i vissa fall känt till kommande bud.
Nordeamannen påstås i samråd med Cevianmannen ha köpt aktier och tagit
optionspositioner i samma bolag, i god tid innan den kurspåverkande
informationen släpptes till allmänheten. Nyheten att Cevian investerade i
ett bolag räckte vid den här tiden för att aktiekursen skulle sticka i väg.
Det kallades Christer Gardell-effekten. Men i fallet Outokumpu bekräftade
aldrig Cevian att de tagit position i bolaget. I stället anklagas
Cevianmannen för att ha vidtagit en drastisk åtgärd. Åklagaren hävdar att
det kan "hållas för visst att [Cevianmannen] läckte till pressen den 23
november". Själv hävdar han att det var "någon på
backoffice" som läckte. Stämmer åklagarens uppgifter är affärerna minst
sagt graverande. Men är de olagliga?
Att aktie- och optionsaffärer är uppenbart olämpliga är en sak. Om de är
brottsliga är en helt annan. Andra mål i svenska domstolar visar med
tydlighet svårigheten att producera fällande domar för insiderbrott.
Det mest flagranta exemplet är det ovan nämnda Tivox-fallet. Verkstadsbolaget
Tivox i Tidaholm handelsstoppades den 23 augusti 2005 och försattes i
konkurs nästa dag. Bara timmar innan stoppet ringde en av Tivox finansiella
rådgivare till en storägare. Strax efter började storägaren dumpa
Tivox-aktier. Samtalet handlade om en inställd grillfest, hävdade männen.
Tingsrätten trodde dem inte och dömde ut böter och villkorliga domar för
insiderbrott. Så långt en seger för EBM.
Problemen uppstod i högre instans. Hovrätten sänkte dagsböterna för rådgivaren
och friade storägaren. En dom som fastställdes av Högsta domstolen. Det blev
den första HD-domen för nya insiderlagstiftningen, och satte därmed praxis.
Om domen är prejudicerande även för "Ringen" är
oklart. De försvarare Affärsvärlden talat med har inte helt oväntat en annan
syn än Ekobrottsmyndigheten.
Stig Åström, ansvarig åklagare i det nu aktuella insidermålet, vill inte bli
intervjuad av Affärsvärlden. Han kan inte nu uttala sig om det pågående
ärendet. I stället hänvisas vi till Ekobrottsmyndighetens överåklagare Mats
Åhlund. Han tar emot på sitt kontor på sjätte våningen på Hantverkargatan.
En trappa nedanför ligger Nationella ekobrottskammaren, där "Ringen"
utreds av en särskild grupp poliser, åklagare och finansiella specialister.
För att vara ekobrottslingarnas fiende nummer ett är han en förvånansvärt
lågmäld och eftertänksam tjänsteman. Han svarar utförligt, försiktigt och
pedagogiskt på frågorna.
Mats Åhlund pekar på det inbyggda problemet i att bevisa insiderbrott, oavsett "lagstiftningsprodukt".
Hur bevisar man att en person använder sin kunskap till en viss transaktion?
Inte minst är det svårt att bevisa att kunskapen överförs från en individ
till annan.
- Vi har fått motgångar i vissa fall. Men vi lär oss och vi utvecklar vår
bevisvärdering. Vi använder mer och mer tvångsmedel, alltså avlyssning, för
att se om vi kan få fram bevisning.
Påverkar Tivox-domen den aktuella insiderringen?
- Det tror jag inte. Tivox-ärendet var ett intressant avgörande, men innan vi
fått fram en gedigen praxis på området så är det lite för tidigt att dra
slutsatser. Tivox avsåg en enskild transaktion. Ringen-ärendet är mycket mer
sammansatt. Bevisläget är inte likadant konstruerat.
Det är viktigt att påpeka att Affärsvärlden som utomstående har mycket svårt
att avgöra hur starka bevis åklagarna har. Finns telefonavlyssning där
misstänkta skryter om sina brott? Eller är det bara indicier om misstänkt
träffsäkra affärer? Svaret är avgörande för utsikterna om att det ska bli
fällande domar. Svaret får vi först när ett eventuellt åtals väcks.
Av handlingar som skickats in till tingsrätten framgår att Morgan
Stanley-delen från början var tänkt att skiljas från resten av utredningen,
men att åklagaren verkar ha ångrat sig.
Morgan Stanley-mannens advokat, Henrik Olsson Lilja, hävdar att misstankarna
saknar grund och tror att målet mot hans klient skrivs av. Han pekar på att
inte mindre än sex brev har skickats in till Ekobrottsmyndigheten för att
vara åklagaren behjälplig i utredningen. Han kan inte gå in specifikt på den
bevisning som åklagaren har presenterat mot hans klient. Uppgifterna är
sekretessbelagda. Men han hävdar att inget han har fått se innehåller någon
besvärande bevisning. Om det hade funnits hade åklagaren presenterat detta.
Det starkaste indiciet är att hans klient känner Cevianmannen sedan
studietiden och genom sitt arbete haft kunskap om affärer som han
hypotetiskt kunde ha läckt till sin vän. (Morgan Stanley var rådgivare i
majoriteten av de stora publika bolagsaffärerna i Sverige under den
period då huvudmännen misstänks för brott.)
När Morgan Stanley-mannen häktades var den avgörande omständigheten en
räkneövning. Henrik Olsson Lilja kallar beviset för "vilseledande"
och får stöd av Handelsprofessorn Clas Bergström, som försvaret har anlitat
för att granska materialet mot Morgan Stanley-mannen. Clas Bergström menar
att "materialet är behäftat med allvarliga och avgörande felaktigheter
och är till och med aningslöst". Av allt att döma är
räkneövningen inte heller längre en del av bevisningen.
Henrik Olsson Lilja har ett trumfkort. Ytterligare en expert har anlitats för
att syna misstankarna mot hans klient. Affärsvärlden har inte fått ta del av
hela utlåtandet (åter av sekretesskäl), men väl slutsatsen. Texten är
daterad den 2 januari 2009, och är undertecknad av den före detta vice
överåklagaren och avdelningschefen vid Ekobrottsmyndigheten, Bo Skarinder.
"Jag har vid min genomgång funnit att det inte finns någon bevisning som
visar att (Morgan Stanley-mannen) har föranlett (Cevianmannen) att handla
aktier. Det enda som kan "åberopas" mot (Morgan
Stanley-mannen) är att han varit god vän med (Cevianmannen). En sådan
omständighet kan knappast i bevishänseende anses utgöra ens sannolika skäl."
***
Rättvisans kvarnar
Sedan Cevianmannen och Nordeamannen släpptes ur häktet i maj 2007 har
åklagare Stig Åström bett tingsrätten förlänga åtalstiden över 20 gånger.
Fram till i somras konstaterade Åström bara kort i de framställningar som
skickats in till tingsrätten i Stockholm att "förundersökningen
inte kan slutföras inom föreskriven tid". Men något verkar ha
skett i augusti. Tonfallet ändrades.
Åklagaren började motivera varför han behövde mer tid. Som att försvararna
begärde kompletteringar av förundersökningen. I oktober blev han mer
specifik. "Svar på begäran från rättslig hjälp i utredningen i utlandet
kommer att tillställas EBM i mitten av oktober". I november
skriver åklagaren: "Vi har ännu inte fått tillgång till
kontoutdragen från utlandet." Till sist kommer uppgifterna in.
Från Schweiz visar det sig. Nya förhör planeras in.
Förseningen ledde till att den planerade rättegången sköts upp i ett år. Först
nu i höst kan en huvudförhandling inledas. När beskedet kom efter sommaren
ilsknade de misstänktas advokater till. Cevianmannens advokat Leif Gustafson
gick längst i sin kritik.
"Den uppkomna situationen är besynnerlig. [Cevianmannen] har varit
föremål för brottsutredning i 1,5 års tid, varit frihetsberövad en längre
period och har avsevärda tillgångar belagda med kvarstad. Vid återkommande
tillfällen har besked erhållits att ett åtal kommer väckas inom kort",
skriver han den 15 september.
Som erfaren ekobrottsförsvarare är Morgan Stanley-mannens advokat Henrik
Olsson Lilja luttrad. Insidermål tar helt enkelt lång tid. De 21 månader som
gått sedan tillslaget mot huvudmännen är inget att höja ögonbrynen över.
Däremot undrar Henrik Olsson Lilja varför inget händer när förundersökningen
mot de andra misstänkta trots allt varit färdig i ett antal månader.
- Det är märkligt. Målet inte är speciellt komplicerat. Jag förstår inte vad
åklagaren väntar på. Men framför allt förstår jag inte radiotystnaden mot
min klient, säger han.
Liknande kritik framförs även av andra ombud som Affärsvärlden har varit i
kontakt med .
- Antingen får de väcka åtal, eller lägga ned. Det här är oacceptabelt. Om man
hade använt lika stora resurser och haft lika stora ambitioner med
utredningen som den publicitet man gav åt det hela när det drog i gång borde
åtalsbeslutet ha kommit för länge sedan, säger Carnegiemannens advokat Jan
Karlsson.
Han lägger till att han tror att det "finns flera svåra frågor för
åklagaren att ta ställning till som väl kan leda till utredningen läggs ned".
Ekobrottsmyndighetens överåklagare Mats Åhlund pustar när frågan om
förseningen av rättegången kommer upp.
- Utan att uttala synpunkter i ett enskilt mål, så är det ett starkt önskemål
från vår sida att när vi fattat ett åtalsbeslut så snabbt som möjligt få
till en förhandling. Tar det väldigt lång tid måste vi börja om igen och
läsa in oss på målet. Det är inte heller bra för muntlig bevisning, som är
färskvara i någon mån.
Mats Åhlund påpekar att väldigt besvärliga mål kan dra ut på tiden av skäl som
Ekobrottsmyndigheten inte råder över. Att det "kan det finnas
ett intresse från den tilltalade och försvararen att inte alltid skynda på".
Dessutom har advokaterna, liksom åklagarna, ofta ett mycket pressat schema.
Att inhämta material från utlandet är en annan tidstjuv.
Flera av dem som Affärsvärlden talat med tror att Ekobrottsmyndigheten helt
enkelt har för mycket att göra, vilket förklarar det försenade åtalsbeslutet
i insidermålet.
- Att det drar ut på tiden är framför allt hänförligt till de andra
omständigheterna jag nämnde. Även om vi var fler skulle det inte drivas fram
på kortare tid. Kompetensmässigt är jag inte alls orolig.
Förundersökningsledaren (Stig Åström, Affärsvärldens kommentar) är en
oerhört kunnig och kompetent person. Han och de övriga är mäklarutbildade
och vi har våra finansiella experter, säger Mats Åhlund.
Enligt uppgifter till Affärsvärlden ska det i den här veckan hållas
kompletterande förhör mot åtminstone en av de huvudmisstänkta. Det av alla
parter efterlängtade åtalsbeslutet kanske kommer under de närmaste
månaderna. Rättegången är planerad att börja i september i år. Eventuella
domar kan vi vänta oss först när processen närmar sig tre årsdagen. Men även
om huvudmännen i den så kallade Ringen inte fälls för insiderbrott har
staten fler alternativ.
***
Skattjakten
Fler statstjänare har intresserat sig för Cevianmannen och Nordeamannens
affärer än polis och åklagare. Parallellt med brottmålet utreder
Skatteverket de två huvudmisstänka. Aktievinsterna som de bägge
spekulanterna hade placerat i europeiska skatteparadis var nämligen
odeklarerade.
I början på juni, några veckor efter att Nordeamannen släpptes ur häktet, och
bara dagar efter att Cevianmannen kunde återvända hem, skickade bägge in
rättelser på sina deklarationer. Frivilligt, hävdar de själva, understödda
av sitt gemensamma ombud i skattefrågorna, advokaten och skatteprofessorn
Börje Leidhammar. Frivilligt betyder att de inte ska betala skattetillägg
och borde slippa ett hotande åtal för skattebrott.
Själva granskningen är hemlig, som det mesta i det här målet. Det finns ändå
en rejäl lunta handlingar i förvaltningsdomstolarna som rör skattemålet.
Nordeamannen hävdade att han avvaktat med att rätta sin deklaration "av
hänsyn till sin bakgrund och med hänsyn till sin familj".
Cevianmannen hävdade han väntat av hänsyn till sin arbetsgivare (Christer
Gardell är knappast tacksam för omtanken). Skatteverkets tjänstemän var inte
imponerade av den förklaringen.
Nordeamannen påfördes 28,5 miljoner kronor för kapitalvinst taxeringsåret
2006. Hans skattepliktiga förmögenhet har ökats med 26,9 miljoner. Med
skattetillägg och ränta ska han betala in över 13 miljoner kronor i
ytterligare skatt, hävdar verket. För Cevianmannen är motsvarande siffror en
upptaxering för kapitalvinst med 17,6 miljoner och förmögenhet med 23,1
miljoner, vilket ger en kvarskatt på 8,2 miljoner (inklusive ränta och
tillägg). Allt enligt dokument från februari 2008.
Frågan om skattetilläggen och Skatteverkets enorma betalningssäkringar har
till och med varit uppe i högsta instans, som gick på Skatteverkets linje.
Jan-Erik Bäckman, chef för Skatteverkets analysenhet, fick dagarna efter att
insidermännen anhållits i april 2007 frågan om det pågick en
skattegranskning. Han svarade undvikande.
- Men vi kommer att intressera oss för de här sakerna, när det gäller
kapitalvinster, sade han till TT den 20 april.
Därmed anser Skatteverket att Cevianmannen och Nordeamannen var varnade.
Rättelserna var inte frivilliga. (Själva hävdar de att ett generellt
uttalande tolkat av en journalist knappast kan anses som en varning, och
påstår att de inte ens läst artikeln.)
Som ansvarig för Skatteverkets succéprojekt "Utlandstransaktioner"
är Katrina Björk sannolikt nationell mästare på att hitta undangömda pengar
i utlandet. Systematiska genomgångar av transaktioner, granskning av
betalkort från skatteparadis och tillgång till kontroversiella stulna
Liechtensteindokument är några metoder.
Katrina Björk ifrågasätter invändningarna om att huvudmännen inte skulle ha
förstått att en granskning väntade.
- Jan-Erik Bäckman kunde inte säga om det pågick en utredning, det är stenhård
sekretess ända fram till beslut. Men de vet ju själva att de har varit
häktade misstänkta för ekobrott. Det är klart vi tittar närmare på fallet,
säger hon.
Katrina Björk träffar Affärsvärlden i Skatteverkets jättekontor nära
Medborgarplatsen i Stockholm. Och visst, hon är väl insatt i insiderfallet.
Utredarna arbetar för henne. Katrina Björk kan ändå inte diskutera ärendet,
och betonar noga att hon enbart uttalar sig generellt. Men så mycket kan hon
säga, som att det kan dröja många år innan ärendet är avslutat. Det vill
säga om det inte blir fällande brottmålsdomar.
- Blir de fällda för insiderbrott och medlen blir förverkade kommer
Skatteverket inte att beskatta vinsterna. Pengar från brott kan inte
samtidigt vara skattepliktiga, säger Katrina Björk
Vi diskuterar olika tänkbara utgångar i ett mål som insiderärendet. Visst kan
det sluta med ett åtal för skattebrott om insiderbrott inte går att styrka.
Även om bevis inhämtade från vissa utländska myndigheter kanske inte får
användas i ett skattemål. Beslutet ligger dock hos Ekobrottsmyndigheten.
- Kanske blir det som för Al Capone, spekulerar Katrina Björk.
Chicagos ökände gangsterkung dömdes 1931 till ett elva år i fängelse. Inte
för mord, utan för skattebrott.
***
Brott och straff
Samhället måste självklart slå ned på insiderhandel, hårt och effektivt. Det
gynnar alla (hederliga) aktörer. Men vad händer om oskyldiga misstänks? Mats
Åhlund på EBM:
- Vi kan inte bedriva den här verksamheten om vi inte kan inleda
förundersökningar när det finns anledning att anta att ett brott begåtts och
höra människor. Visar det sig att den misstänkte är oskyldig eller att vi
inte kan bevisa att brott begåtts lägger vi ned förundersökningen. Det är
klart, då är det inte angenämt för dem som är drabbade under resans gång.
Men alternativet är ju ännu värre. Då skulle vi inte kunna utreda misstankar
om samhällsskadliga brott.
Vad Affärsvärlden vet har totalt nio personer frihetsberövats under
utredningen av den stora insiderhärvan. Sju är av allt att döma fortfarande
misstänkta och inväntar åtalsbeslut. En vet vi inte (den okände mannen som
greps 14 juni 2007).
En av de nio misstänks inte längre för brott. Det gäller Nordeamannens fru.
Hon anhölls den 16 april 2007, samma dag som sin make, tillbringade natten i
Kronobergshäktet och släpptes dagen efter. Drygt tio månader senare lades
förundersökningen ned mot henne. Hennes advokats kostnadsräkning antyder att
utredarna visat mycket svalt intresse under denna period. Hennes ombud Jonas
Granfelt har fått lägga ansenlig tid på "kurativa
insatser". Alltså diskutera hennes oro för sina barn, familjens framtid
och frustrationen över att inget hände i utredningen.
Om de misstänkta i Sveriges största insiderhärva är juridiskt skyldiga eller
inte återstår alltså att se. Men den som anklagas dissekeras i media, stängs
ute från sin arbetsplats och betraktas som moraliskt skyldig till dess
motsatsen är bevisad.
Redan att vara insidermisstänkt i Sverige i dag är ett kännbart straff. I
synnerhet för den som faktiskt är oskyldig.
_____________________________________________________________
