Det svåra vad gäller hushållens upplåning är det längre tidsperspektivet. I närtid är det ofta inget problem och man kan säga att "den här gången är det annorlunda", men sedan kan det visa sig att det inte var det. Det finns inga entydiga svar på hur man ska skapa ett paket av åtgärder som kan betraktas som "lagom" och som ger stabilitet.

Det sade Riksbankschef Stefan Ingves i en utfrågning i riksdagens finansutskott på tisdagen.

Han sade att det är genuint svårt att väga åtgärder idag mot en "diffus framtid som ingen ser", särskilt en framtid som vi tekniskt inte klarar av att stoppa in i olika modeller.

"Man får se världen som den är oavsett modeller eller inte, för beslut ska fattas", sade han.

Han konstaterade att det är tråkigt att forskning inte kommit längre så vi kan inkludera dessa frågor på ett "elegant sätt", men det undantar inte deras ansvar att förhålla sig till vad som försiggår i omvärlden. Riksbanken behöver komma vidare i detta och fokusera mer på räntemarginaler och vilka räntor företag och hushåll möter som slutkunder.

"Förr eller senare kan vi säkert siffersätta det mesta med många marginaler, men det behöver inte nödvändigtvis betyda att precisionen ökar med det", sade Stefan Ingves och tillade att de är sex i direktionen som behöver väga ihop detta och det kommer de även fortsättningsvis att behöva göra.

Vice Riksbankschef Karolina Ekholm sade att hon delvis har en annan uppfattning om hur mycket hänsyn som ska tas till utvecklingen på kredit- och bostadsmarknaden. Man ska göra det om det ses som ett problem och förutsatt att ingen annan gör något. Man bör då också vara tydlig med hur man beaktar detta och hur reporäntan ska användas för detta ändamål.

Hon sade att hon själv inte tagit detta i särskilt i beaktande sedan hösten 2010, eftersom kreditökningarna och bostadspriserna har utvecklats lugnare. Finansinspektionen har också infört ett bolånetak.

Det finns en risk för att ett generellt beaktande av risker på kredit- och bostadsmarknaderna gör att det blir oklart om vad som ska uppnås och hur det ska utvärderas, det riskerar att göra penningpolitiken otydlig, sade hon.

Stefan Ingves sade vad gäller produktivitetsutvecklingen att det är svårt att göra prognoser. Riksbanken och andra har överraskats av att den varit så pass stark som den varit. I det långa perspektivet handlar det om trender som har att göra med kapitalstocken och dess sammansättning.

Stefan Ingves sade att sådant som utbildning, matchning, och lönebildning påverkar flexibiliteten och utvecklingen på arbetsmarknaden på sikt. Var någonstans arbetslösheten hamnar framöver är svårt att "nagla fast" med en enskild siffra, Riksbanken tror på ett intervall mellan 5,5 och 7 procent beroende på vad som händer i ekonomin i sin helhet och vad som händer i vår omvärld.

Vilken strukturomvandling som sker i svensk ekonomi och näringslivet påverkar också, men det rör mer arbetsmarknadens funktionssätt i stort som penningpolitiken inte kan påverka.

Vad gäller finanspolitiken sade han att den är "ungefär som den brukar vara givet konjunkturläget", och det är inget som direkt har ändrat bilden vid olika prognostillfällen. Riksbanken ser också finanspolitiken som del i något större och inte så mycket på dess enskilda detaljer.