"Man skulle egentligen behöva göra en lite noggrannare studie: Vad hade hänt om man hade följt min bana från 2010 och framåt. Men gissningsvis i den storleksordningen", sade Lars EO Svensson.

Han hänvisade vidare till att inflationen, mätt som KPI, har varit i genomsnitt 0,6 procentenheter lägre än Riksbankens 2-procentsmål sedan 1997, och därmed "tycks det som att arbetslösheten har blivit 0,8 procentenheter för hög".

Lars EO Svensson sade också att han tolkar lördagens debattinlägg från direktionskollegorna Per Jansson och Barbro Wickman-Parak som att Riksbanken har missat inflationsmålet på grund av att den har underskattat inflationstrycket.

"Men orsaken till att man missar målet spelar ingen roll för konsekvenserna. Det är ändå så att arbetslösheten har blivit för hög jämfört med om man hållit inflationen på målet", sade han.

Lars EO Svensson ville inte uttala sig om Riksbanken konsekvent skulle haft för avsikt att bedriva en för stram penningpolitik, men "under de senaste åren... är det väl klart att man med avsikt har fört en stramare penningpolitik än den som Karolina Ekholm och jag förordat, och som bättre skulle ha uppfyllt inflationsmålet".

Han sade vidare att det finns goda skäl att hävda att hushållens skuldsättning och bostadspriserna inte utgör något problem i Sverige. Dessutom ser han goda skäl att hävda att styrräntan inte är ett bra verktyg för att styra bostadspriserna, om man skulle tycka att de utgör ett problem.

Lars EO Svensson tycker inte att Riksbankens inflationsmål ska höjas från nuvarande 2 procent, vilket har föreslagits av bland annat professor Lars Calmfors.

"Jag tror att vårt 2-procentiga inflationsmål kan fungera alldeles utmärkt, men det är viktigt att se till att genomsnittet för inflationen, mätt med konsumentprisindex, just hamnar runt 2 procent framöver... Annars får vi samma problem vi har haft de senaste 15 åren, att genomsnittet blir för lågt och att arbetslösheten blir för hög", sade han.

Lars EO Svensson påpekade att det innebär att Riksbanken inte ska vara rädd för att temporärt låta inflationen skjuta över 2-procentsmålet. "Man ska skjuta över lika ofta och mycket som man skjuter under för att genomsnittet ska bli 2 procent".