"Det finns skäl att bemöta denna kritik eftersom vi anser att beskrivningen är missvisande och bygger på alltför förenklade antaganden."

Det skriver de två direktionsledamöterna i en debattartikel i lördagens Dagens Nyheter.

Kritiker har påpekat att KPI-inflationen under perioden sedan 1995 har varit cirka 1,5 procent i genomsnitt, det vill säga väl under de 2 procent som är Riksbankens långsiktiga mål.

Per Jansson och Barbro Wickman-Parak skriver att det ibland finns anledning att låta penningpolitiken vägledas av andra inflationsmått än KPI, delvis på grund av att KPI påverkas av Riksbankens egna ränteförändringar via bolåneräntorna.

KPIF-inflationen, som exkluderar bolåneräntor ur KPI, har under perioden sedan 1995 varit 1,85 procent. Det innebär enligt Per Jansson och Barbro Wickman-Parak att 3-4 tiondelar av KPI-avvikelsen från målet förklaras av att Riksbanken har sänkt räntan mer än den har höjt räntan under perioden.

"Även om målet är formulerat i termer av KPI är detta knappast oviktig information när man ska ta ställning till hur träffsäker penningpolitiken varit", skriver direktionsledamöterna.

De påminner samtidigt om att perioden innan inflationsmålet infördes präglades av en ofta tvåsiffrig inflation, som också varierade kraftigt år från år.

"Man skulle förmodligen ha bemötts med ganska stor skepsis om man kring 1990 skulle ha hävdat att inflationen från 1995 och sjutton år framåt skulle komma att bli stabil strax under 2 procent och betydligt mer stabil, att de långsiktiga inflationsförväntningarna skulle vara förankrade vid två procent och att tillväxten inte skulle bli lägre än tidigare, utan något högre. Och få skulle nog beteckna en penningpolitik som bidragit till detta som mindre lyckad", skriver Per Jansson och Barbro Wickman-Parak.

De påpekar vidare att under vissa perioder så har en oväntat låg inflation sammanfallit med en överraskande hög tillväxt i ekonomin. Kombinationen av låg inflation och hög tillväxt indikerar att ekonomin har påverkats av positiva förändringar, och Riksbanken och andra bedömare har ofta överraskats av den höga produktivitetstillväxten.

Per Jansson och Barbro Wickman-Parak slår tillbaka mot kritiken som antyder att Riksbankens "systematiskt trampar på bromsen" och därmed hållit nere efterfrågan och hållit uppe arbetslösheten. "Om så var fallet skulle den låga inflationen ha gått hand i hand med en betydligt svagare tillväxt".

De skriver vidare att beräkningarna som antyder tiotusentals "förlorade jobb" tycks utgå från det "ganska svårsmälta antagandet att Riksbanken av någon anledning avsiktligt och systematiskt siktat på en lägre inflation än de 2 procent som den själv valt att sätta som mål".

"Det är svårt att se logiken i ett sådant agerande, inte minst därför att Riksbanken i längden inte skulle kunna upprätthålla trovärdigheten för målet om den år efter år väljer att leverera något annat än 2 procent", skriver Per Jansson och Barbro Wickman-Parak.

De långsiktiga inflationsförväntningarna har också legat fast förankrade kring 2 procent, trots att inflationen i genomsnitt varit något lägre. Det beror enligt artikelförfattarna med stor sannolikhet på att "aktörerna förstår att det inte är så enkelt att styra inflationen med hög precision".

"De förstår att det kan finnas speciella omständigheter som gör att inflationen avviker från den målsatta nivån, men de räknar inte med någon systematik i avvikelserna", skriver Per Jansson och Barbro Wickman-Parak.

De betonar samtidigt att de inte vill bagatellisera det faktum att inflationen blivit lägre än målet, och de vill också vara tydliga med att Riksbanken inte tar lätt på den relativt höga arbetslösheten. "Men strukturella problem på arbetsmarknaden kan inte åtgärdas med räntevapnet".

Per Jansson och Barbro Wickman-Parak förnekar inte att Riksbanken har fattat beslut som skulle kunna ha varit annorlunda vid en blick i backspegeln, men såväl i den internationella diskussionen som i de formella utvärderingar som gjorts framställs den svenska penningpolitiken som lyckad.

"Även de faktum att Sverige under senare år haft en bättre ekonomisk utveckling än de flesta jämförbara länder rimmar illa med en dåligt skött penningpolitik", skriver Per Jansson och Barbro Wickman-Parak.