Beträffande finanspolitiken ser artikelförfattaren skäl att ifrågasätta överskottsmålets nuvarande utformning i ett läge när statsskulden närmar sig "hanterliga 35 procent av BNP". En fortsatt minskning av statsskulden kräver ett "onödigt högt skattetryck och/eller prutning av angelägna offentliga utgifter".

"Idag vore det rimligare med ett långsiktigt mål för den offentliga skuldkvoten och kanske även för de offentliga investeringarna - gärna med en lagstadgad prövning av deras samhällsekonomiska lönsamhet", skriver Hans Tson Söderström.

Han anser vidare att det finanspolitiska rådets mandat borde begränsas till två uppgifter: Dels att se över det finanspolitiska regelverket och komma med förslag till förändringar, dels att undersöka om finanspolitiken följer regelverket eller om det ekonomiska läget motiverar tillfälliga undantag.

Beträffande regelverket för penningpolitiken konstaterar artikelförfattaren att det länge ansetts fungera bra. Den spricka som på senare tid uppstått mellan "hökar" och "duvor" i direktionen skulle inte behöva vara något problem, det kan tvärtom vara bra om de penningpolitiska frågorna får en mångsidig belysning.

"Den här gången har emellertid meningsmotsättningarna tagit sig former som mer ger intrycket av ömsesidig brist på förtroende än konstruktiv debatt. I längden är detta givetvis skadligt såväl för tilltron till penningpolitiken som för Riksbankens allmänna anseende", skriver Hans Tson Söderström.

"Riksbankschefen har uppenbarligen misslyckats med uppgiften att ena stridiga viljor genom att våga samman ledamöternas ståndpunkter med hänsyn till deras sakliga tyngd", fortsätter han.

Hans Tson Söderström påpekar vidare att Riksbanksfullmäktiges ordförande Johan Gernandt bröt mot en konstitutionell regel bakom Riksbankens konstitutionella ställning i samband med tillsättandet av två nya direktionsledamöter förra årsskiftet.

Han konstaterar att Johan Gernandt, i samband med rekryteringsprocessen, sade att han "letar efter någon som ansluter sig till den officiella räntebanan" och att "de nya ledamöterna bör... stödja den penningpolitiska åsikt som majoriteten... har".

"Genom Gernandts uttalanden måste de två nya ledamöterna veta att de blivit tillsatta för att stödja 'majoritetslinjen' i direktionen", fastslår Hans Tson Söderström.

"Att välja ledamöter av direktionen i syfte att påverka räntebesluten i viss riktning strider mot avsikten med den nya Riksbankslagen", fortsätter han.

Hans Tson Söderström tillägger att det är oklart varför ordföranden försökte knyta de nya ledamöterna till en viss handlingspolitisk riktlinje. Det är också oklart om de nya ledamöterna känner sig bundna av urvalskriteriet.

"Men oavsett detta måste en förstärkning av regelverket till för att förhindra att de penningpolitiska besluten är politiskt beställda", skriver hand.

Hans Tson Söderström avslutar med att konstatera att "tiden är mogen för de förändringar jag har diskuterat här", men förändringarna måste föregås av en bred debatt för att förankra dem.

"Den mediala uppmärksamheten i det ekonomisk-politiska spelet fokuseras naturligt nog oftast på enstaka händelser, personer och beslut. Men i själva verket är det spelreglerna som är avgörande för politikens kvalitet", skriver Hans Tson Söderström.