I SME Direkts enkät bland tolv ekonomer svarar tio att räntan kommer att lämnas oförändrad, på 1,50 procent, medan två tror att räntan kommer att sänkas med 0,25 procentenheter, till 1,25 procent.

Enligt genomsnittet i SME Direkts enkät väntas reporäntan därefter sänkas till 1,36 procent efter Riksbankens oktobermöte, prognosintervall 1,25-1,50 procent. Beträffande reporäntan efter decembermötet pekar genomsnittsprognosen mot 1,23 procent, med intervallet 1,00-1,50 procent.

I SME Direkts enkät inför Riksbankens juli-möte pekade prognoserna inför september-mötet i genomsnitt mot en reporänta på 1,36 procent. Andelen bedömare som tror på en räntesänkning i september har därmed sjunkit de senaste månaderna, nu tror endast en liten majoritet på omgående åtgärder från Stefan Ingves & Co.

I den penningpolitiska rapporten i juli markerade Riksbanken, genom en viss sänkning av räntebanan, att det på kort sikt är mer troligt att nästa räntesteg blir en sänkning än att det blir en höjning, även om det mest sannolika var att räntan ändå lämnas oförändrad. Men samtidigt gavs en tydlig markering om att det enligt majoriteten i direktionen kommer att krävas ganska drastiskt försämrade utsikter för att det ska bli aktuellt med en mer expansiv penningpolitik.

Ett alternativscenario i julirapporten visade tydligt att Riksbankens prognosmodeller gav utrymme för en lägre ränta och räntebana än vad som blev majoritetens beslut. Men i beskrivningen av detta scenario påpekades samtidigt att modellerna inte klarar att fånga in alla faktorer som kan påverka inflation och resursutnyttjande.

En faktor som inte fångas av modellerna är hushållens skulder, som ökat kraftigt, och även om den finansiella stabiliteten inte hotas i dagsläget visar utvecklingen "i vissa länder" att de ekonomiska kostnaderna av en alltför hög skuldsättning kan bli mycket stora.

Dessutom skulle en lägre ränta troligen inte få så snabba effekter på den ekonomiska aktiviteten, som det antas i modellerna, i ett läge där hushåll och företag avvaktar på grund av osäkerhet om effekter av eurokrisen.

"I ett sådant läge är det inte säkert att penningpolitiken har samma snabba genomslag som räkneexemplen bygger på", skrev Riksbanken i rapporten.

Riksbanken har inför räntebeslutet i september, som vanligt, haft att fortsatt beakta utvecklingen för den europeiska skuldkrisen och hur den kan påverka den globala konjunkturen och Sveriges ekonomi. Men även om osäkerheten är mycket stor inför ett antal viktiga avgöranden i september/oktober är det i nuläget inte särskilt troligt att Riksbanken gör några större justeringar av de internationella prognoserna i den uppdatering av juliprognosen som ligger till grund för septemberbeslutet.

Vice Riksbankschefen Kerstin af Jochnick sade visserligen den 21 september att "utvecklingen i omvärlden under sommaren möjligtvis (har) varit något svagare än väntat", men viktigast för Riksbankens beslut om reporäntan och räntebanan i september blir utan tvekan hur ledamöterna väger den oväntat starka svenska konjunkturutvecklingen mot den likaledes oväntat starka apprecieringen i kronans växelkurs efter Riksbankens juli-möte.

"Det vi har att ta ställning till är hur man väger de här faktorerna mot varandra", sade Kerstin af Jochnick.

Hon gav inga tydliga signaler om hur hon anser att den oväntat snabba kronförstärkningen påverkar hennes, eller Riksbankens, bedömning om den penningpolitiska hållningen för närvarande.

"Det återstår att se hur mycket av förstärkningen som uppfattas som varaktig. Det är det som till stor del avgör hur stort genomslaget blir på inflationen", sade Kerstin af Jochnick.

Hennes kollega, Per Jansson, antydde dock i Sydney den 20 september, enligt referat i Wall Street Journal, att han än så länge inte är särskilt bekymrad över kronförstärkningen.

"I termer av att skada industrin skulle den behöva bli betydligt starkare", sade Per Jansson.

Valutastrategerna på Handelsbanken har också konstaterat i en analys att kronans reala växelkurs, den nominella kursen justerat för relativa skillnader i hur priser och konkurrenskraft har utvecklats, inte är påfallande stark i ett historiskt perspektiv - den är faktiskt cirka 1,5 procent svagare än genomsnittet de senaste 15 åren.

Det mått på kronans växelkurs som Riksbanken främst hänvisar till, TCW-index, har däremot antytt att kronan i augusti har varit starkare än någon gång sedan hösten 1996. TCW-index är därmed en dålig mätare på kronans reala värde, men givet att det är det mått som Riksbanken baserar sina prognoser på så är förändringar i Riksbankens långsiktiga TCW-prognoser viktiga för bankens prognoser för hur den ekonomiska aktiviteten och inflationen kommer att utvecklas.

Michael Boström, chefsanalytiker på Danske Bank, noterade i ett kundbrev efter Kerstin av Jochnicks besök att Riksbanken knappast kommer att sänka räntan med det uttalade syftet att försvaga kronan, "men det finns ju en inflations- och tillväxtaspekt att ta hänsyn till".

Han konstaterade att det naturligtvis är uppenbart att förändringar i kronans växelkurs påverkar importprisutvecklingen, men genomslaget på konsumentprisinflationen späs ut av mycket annat.

"Enligt våra beräkningar sänker en 10-procentig appreciering av kronan inflationstakten i KPI med cirka 0,3 procentenheter, med ett maximalt genomslag efter fem månader", skrev Michael Boström.

Han skrev vidare att det också går att belägga att ett mera permanent skift i kronan har ett genomslag i lönerna.

"Det är viktigt eftersom det, enligt oss, är helt klart att medan variabler som kortsiktiga valutarörelser, energi och livsmedelspriser etc förklarar en stor del av variansen i inflationstakten så är det lönerna som mer än något annat bestämmer själva nivån på inflationen", skrev Michael Boström.

Viktiga frågor inför Riksbankens septembermöte blir därmed dels om Riksbanken gör motsvarande bedömning hur permanenta skift i kronans växelkurs påverkar lönerna, och i så fall om Riksbanken redan nu vågar dra någon slutsats om hur permanent förstärkningen i kronans växelkurs blir.

Michael Boström tror själv att de knappa två månader som gått sedan kronförstärkningen kom igång på allvar är för kort tid för att Riksbanken ska kunna dra några långtgående slutsatser redan i september, men det kan mycket väl bli en tung faktor för senare räntebeslut.

Att kronan har stärkts under sommaren är dock inte någon orimlig marknadsreaktion på den överraskande starka ekonomiska utvecklingen i Sverige, enligt aktuella data. Och mot bakgrund av att SCB:s preliminära beräkning visade att tillväxttakten i Sveriges BNP växlade upp till en årstakt på 5,7 procent under andra kvartalet finns det kanske också fog för att påstå att den betydligt starkare kronan är den faktor som gör att Riksbanken inte behöver höja styrräntan i september.

Det finns enligt många ekonomer goda skäl att ifrågasätta SCB:s beräkning av BNP för andra kvartalet, som tyder på att tillväxttakten i det exportberoende Sverige har växlat upp kraftigt samtidigt som i stort sett hela omvärlden har bromsat in, stagnerat eller till och med gått in i recession.

Många bedömare utgår också från att SCB kommer att behöva revidera ned BNP-statistiken för andra kvartalet, och kanske också för första kvartalet som även det var oväntat stark. I dagsläget har dock Riksbanken inte några klara alternativ till att basera sina nya bedömningar på att den preliminära beräkningen är korrekt.

Det finns också skäl att påminna om att SCB bygger sina preliminära BNP-estimat på betydligt bättre underlag än vad de skeptiska utomstående ekonomerna har tillgång till. Dessutom ger utvecklingen på arbetsmarknaden, och kanske också den starka ökningstakten i penningmängdstillväxten, understöd till bilden av att den svenska ekonomin åtminstone hittills i år har utvecklats betydligt bättre än vad i stort sett alla ekonomer räknat med.

Finansminister Anders Borg har också nyligen flaggat för att regeringen ser ett reformutrymme på 23 miljarder kronor 2013 och 27 miljarder 2014 inför höstbudgeten. I den penningpolitiska rapporten i juli räknade Riksbanken med utgifts- och inkomstförändringar motsvarande sammanlagt 30 miljarder kronor 2013 och 2014.

Finansdepartementets aktuella tillväxtprognoser tyder också på en betydligt starkare svensk konjunktur än vad Riksbanken räknade med i juli. Anders Borgs ekonomer ser för närvarande att Sveriges BNP växer 1,6 procent i år och 2,7 procent 2013 (och 3,7 procent 2014).

Riksbanken väntas med all säkerhet justera upp BNP-prognosen för 2012, från +1,1 procent i juli, efter det oväntat starka utfallet för andra kvartalet. Däremot är det långt ifrån säkert att Riksbankens juli-prognos för 2013, +1,7 procent, justeras upp i linje med finansdepartementet 2,7 procent.

Finansdepartementets ekonomer tenderar att vara de mest optimistiska i landet, något som ofta har baserats på väsentligt lägre ränteprognoser än vad som antyds av Riksbankens egen räntebana, men verkligheten har också stundtals överträffat även finansdepartementets prognoser de senaste åren.

Deltagare: 4Cast, BNP Paribas, Danske Markets, DNB Markets, Handelsbanken, IDEAGlobal, Nordea, Erik Penser Bank, SBAB, SEB, Societe Generale, Swedbank.