KommentarSanningen om Swedbanks nya storägare
Av: Anders Billing
Publicerad 12 mars 2009 15:58
10 kommentarer
Flera miljoner svenskar har ägarintressen i Folksamgruppen men saknar i praktiken inflytande över rörelsens placeringar, som miljardinhoppet i Swedbank. Det luktar Skandia lång väg, skriver Affärsvärldens Anders Billing.
Tidigare i veckan gick förslagstiden ut för de som ska vara med på Folksams två stämmor i Stockholm den 22 april. De 4,5 miljoner kunderna och delägarna i Folksam borde rimligen ha en hel hög med inlägg, med tanke på att Folksam har gjort Börssveriges kanske mest halsbrytande investering på flera år med 4-miljardersplaceringen i krisdrabbade Swedbank.
Men något säger mig att det inte blir någon massprotest, trots det gigantiska bollandet med pensionsspararnas pengar. För ägarinflytandet i Folksamgruppen är mindre än i något svenskt börsbolag, trots att Folksam har den kanske högsta svansförningen i landet när det gäller att påtala fel i styrningen av börsbolagen. (Texten fortsätter under bilden)
Man undrar hur många av Folksams 4,5 miljoner kunder som ens vet att de har ställt upp med miljarder av sina sparpengar för att rädda Swedbank. Beslutsgången, och ägarstyrningen i denna process, är en ”svart låda” som med tanke på insatserna är förvånansvärt ogenomlyst.
För att reda ut den här soppan måste vi börja med frågan: vilka juridiska enheter är det som har köpt aktier i Swedbank? Och vilka enheter har lånat ut de pengar till bankens forna ägarstiftelser som nu har ”omvandlats” till aktier?
På alla pressmeddelanden som rör engagemanget i Swedbank finns bara Anders Sundströms namn. Han beskrivs där som "vd i Folksam”. Men noga taget finns faktiskt inte ”Folksam” (eller ”Folksamgruppen” som är en annan term som används). Folksam är två juridiskt fristående så kallat ömsesidiga bolag: Folksam Liv och Folksam sak. Ömsesidig är en kooperativ organisationsform där bolagen ägs av kunderna i respektive bolag – de 4,5 miljoner livspararna och sakförsäkringskunderna.
Anders Sundström är alltså egentligen vd i dessa två bolag. Det Folksam kallar koncernledning är i praktiken en gruppering som jobbar på uppdrag av Liv- respektive Sak-bolaget.
Att peta i detta kan tyckas vara onödigt detaljerat. Men detaljena blir avgörande när vi ska granska vem som egentligen har fattat beslut om Swedbankinvesteringen, och vem som nu är huvudägare till en av Sveriges största banker. Ägarna/kunderna i Folksam Liv är nämligen inte desamma som i Folksam Sak. De två bolagen har helt olika styrelser, olika personer med olika ansvar som nu ska följas upp och utvärderas. Folksam har i sina pressmeddelanden bara i begränsad utsträckning delat upp vem som äger vad.
Vi fortsätter med ägandet i Swedbank. Efter nyemissionen, fram till förvaltningsbolaget gick under, såg ”Folksamgruppens” ägande i banken ut så här (efter en del dividerande mellan pressreleaser och flaggningsmeddelanden):
Folksam Liv: 49 miljoner aktier, motsvarande 6,4 procent. En investering på 2,4 miljarder kronor.
Folksam Sak: cirka 17,7 miljoner aktier, motsvarande 2,3 procent, eller 850 miljoner kronor.
Förra helgen avslöjade SvD att Folksam hade lånat ut 925 miljoner kronor till Sparbanksstiftelsernas förvaltningsbolag för att de skulle kunna teckna sig i nyemissionen. När Swedbankaktien packade ihop tog långivarna över aktierna. Det var Folksam Liv som lånat ut pengarna, och genom pantrealisationen fick livbolaget ytterligare 39 miljoner aktier eller 5 procent av Swedbank.
Det är alltså Folksam Liv som har tagit nästan hela investeringen i Swedbank. Livbolaget äger i dag, direkt och indirekt, över 11 procent av de dryga 14 procent som ”Folksamgruppen” äger i Swedbank i dag. En investering på totalt 4 miljarder kronor för hela Folksam, och 3,3 miljarder kronor för livbolaget. Att ställa i relation till livbolagets totala kapital på dryga 70 miljarder kronor (enligt Söderberg & Partners).
Vem i Folksam Liv har då ansvar för detta beslut?
Sundström syns överallt och står på pressmeddelanden, så det måste väl vara han?
Nej, på pappret inte alls. Det här är, eller borde vara, en fråga för styrelsen i Folksam Liv.
Ordförande i den tolvhövdade styrelsen är Nina Jarlbäck, ordförande i Kooperativa Förbundet, KF. Med sig i styrelsen har hon tre andra KF-personer samt en från Konsum Stockholm. Bland de övriga finns representanter för fackförbunden TCO, SEKO, Handels, Byggnads, Pensionärsorganisationerna samt Ledarna.
Ansvariga för Folksam Livs 3,3-miljardersinhopp i Swedbank är alltså enbart olika förtrorendevalda från fackföreningsrörelsen och kooperationen. Det är likadant i Folksam Sak, även om personerna är andra. Ordföranden där är LO-bossen, Wanja Lundby-Wedin.
Inte så konstigt med den här personuppsättningen kanske, då Folksam historiskt är en produkt av den svenska fackföreningsrörelsen. Men är detta rätt folk att på uppdrag av de miljoner vanliga svenskar, som är delägare i Folksam Liv, utvärdera miljardinvesteringar i affärsbanker?
Och hur hårt driver styrelsen sitt oberoende gentemot vd – kärnan i all bolagsstyrning?
När de frågorna ska besvaras och när vi nu i efterhand ska utvärdera hur Swedbankinhoppet gjordes, och vem som bär ansvaret, kan vi börja med att slå fast att det egentligen bara finns en person med bankkunskaper i det här gänget: den tidigare chefen för Pitedalens Sparbank: Anders Sundström. Tänk om det är så att Anders Sundström har drivit styrelsen framför sig i Swedbankprocessen? Att styrelsen bara har varit ett rundingsmärke?
Och om det värsta händer, att banken går omkull och Folksam förlorar sin investering – vad händer med Nina Jarlbäck och hennes styrelse då? Reser sig de miljontals ägarna upp som en man och kräver styrelsens avgång. Eller ännu mer?
Det för oss tillbaka till frågan om stämmorna i Folksam Liv och Folksam Sak. De är nu inte öppna för ägarna direkt, utan till 54 ”delegerade”. Vilka är då dessa? Oberoende jurister, och andra betrodda och affärsmässigt utbildade som kan företräda de passiva ägarna?
Icke.
De dryga 50 delegerade vid Folksam Livs förra stämma var uteslutande representanter för - ja ni har redan gissat det – KF, LO, Riksbyggen och HSB. Och inga andra.
På sitt sätt kan vi stå inför en liknande situation som den i försäkringsjätten Skandia för några år sedan. Kärnan i det haveriet var också ett ömsesidigt livbolag (formellt sett ett aktiebolag ”drivet med ömsesidiga principer”) som agerade med dålig eller ingen förankring till sina många delägare.
Skillnaden här är att det inte finns något börsnoterat moderbolag som vill mjölka det ömsesidiga livbolaget. I Folksam finns bara tjänstemän med oklara agendor. Men ägarrepresentationen är lika obefintlig. Det är varken KF, LO eller TCO som äger Folksambolagen.
Resonemanget ovan ska inte tolkas som att Folksam Saks och Folksam Livs investering i Swedbank är dålig. Det är på tok för tidigt att utvärdera. Tvärtom kan det, om krisen i Baltikum och ekonomin i övrigt är mindre dyster än vad det verkar i tidningsrubrikerna, visa sig vara en genialisk investering.
Säkerligen har det också gått formellt rätt till, med noggrant protokollförda beslut i respektive bolags styrelse. Även om styrelseprocessen inte har synts utåt.
Poängen är att det före affären fanns lite eller ingen möjlighet för ägarna till Folksam att, vid sidan av arbetarrörelsens representanter, ha synpunkt på eller få oberoende information om beslutet. Och att möjligheten för samma kunder att utkräva ansvar efteråt är lika obefintlig.







Kommentarer
Mellan klockan 06 och 19 på vardagar kan du kommentera artiklar.
10 kommentarer Sortera: Äldsta överst