Barack Obama är karismatisk. Barack Obama är en lysande talare. Barack Obama inger hopp.

Barack Obama är oerfaren. Barack Obamas konkreta förslag är få. Barack Obama ärver usla finanser från George W. Bush.

Likheterna mellan Barack Obama, snart USA:s 44:e president, och ett klassiskt förhoppningsbolag på börsen är flera. Första prioritet är inte produkten (politiken). Första prioritet är att inge hopp till aktieägarna (väljarna), att skapa förväntningar. Och det är precis vad Barack Obama lyckats med.

Allt tal om hopp och förändring har gjort att Obama lyckats fånga väljare med ett litet politisk intresse och som normalt inte går och röstar: minoriteter och unga väljare. Förväntningarna hos dessa grupper är skyhöga. Den stora frågan är om Obama kan få dessa väljare att fortsatt känna hopp samtidigt som han tonar ned deras förväntningar. Han försökte i sitt vinnartal i natt:

”Vägen framför oss kommer att vara lång. Vår klättring kommer att vara brant. Vi kanske inte kommer dit om ett år eller ens inom en mandatperiod. Men USA, jag har aldrig varit mer hoppfull än jag är i kväll om att vi ska ta oss dit. Jag lovar er att vi som ett folk ska ta oss dit.

Det kommer att komma motgångar. Det finns många som inte kommer att hålla med om varje beslut jag kommer att ta som president. Och vi vet att regeringen inte kan lösa alla problem. Men jag kommer vara ärlig mot er om de utmaningar som ligger framför oss.”

Obama vet vad som väntar honom framöver. Han ärver två impopulära och kostsamma krig och han ärver en hårt skuldsatt ekonomi mitt i en lågkonjunktur. Med denna usla balansräkning blir det naturligtvis oerhört svårt att leverera de positiva förändringar han sålt in hos väljarna. Risken för besvikelser är uppenbar. Men samtidigt innebär denna dystra utgångspunkt en möjlighet.

När nästa val äger rum hösten 2012 är det svårt att se hur den amerikanska ekonomin ska kunna vara i ett sämre läge än i dag. Konsumentförtroendet lär inte vara på den lägsta nivån på 40 år. Arbetslösheten är förmodligen på väg ner istället för upp. Och den ekonomiska tillväxten lär vara positiv istället för negativ.

Om Obama lyckas få väljarna att utvärdera hans fyra år vid makten i förhållande till dagens situation är möjligheterna till ett omval goda. Om väljarna istället jämför hans fyra år i Vita Huset med de höga förväntningarna av i dag, blir ett omval betydligt svårare. Glöm inte att John McCain, trots åtta år med George W. Bush i bagaget, fick 47 procent av rösterna.

Barack Obamas mål måste vara att som en stark börs-vd hålla förväntningarna på en rimlig nivå, för att sedan överraska positivt. Fortsätter han istället att elda på sin egen kursuppgång med enbart hopp och förväntningar som grund, kan framgången snabbt bytas mot en rad av vinstvarningar i väljarnas ögon.