Säger de verkligen sanningen?
Av: Malcolm Svensson
Publicerad 12 maj 2009 15:18
6 kommentarer
Affärsvärldens Malcolm Svensson följer upp förra veckans krönika efter det amerikanska stresstestet och Meredith Whitneys utspel om bankernas balansräkningar.
I förra veckans krönika skrev undertecknad om det amerikanska stresstestet som släpptes i torsdags. Marknaden reagerade aningen positivt på testet eftersom de amerikanska bankerna verkar vara i bättre skick än vad man för ett par månader sedan befarade.
Men det finns redan kritiker som anser att testet i själva verket inte är något riktigt stresstest. Redan i april i år menade Nouriel Roubini att “macro data for Q1 on the three variables used in the stress tests – growth rate, unemployment rate, and home price depreciation – are already worse than those in U.S. government baseline scenario for 2009 AND even worse than those for the more adverse stressed scenario for 2009. Thus, the stress test results are meaningless as actual data are already running worse than the worst case scenario”.
I scenariot som klassas som “more adverse” väntas arbetslösheten toppa på 10.3 procent under nästa år och vara 8,9 procent i år. I det mildare skeendet ”average baseline” väntas arbetslösheten vara 8,4 procent i år och 8,8 procent nästa år. Det tål att nämnas att arbetslöshetssiffran som inkom i slutet av förra veckan pekade på en amerikansk arbetslöshet på 8,9 procent, trots att antalet offentligt anställda ökade mer än väntat.
Stresstestet spår ett BNP-fall under 2009 med 2,0 procent i det mildare scenariot respektive 3,3 procent i det värre ditot. Men under 2010 väntas samma siffra öka med 2,1 eller 0,5 procent beroende på scenario.
Även om resultatet av stresstestet samt ovan nämnda arbetslöshetssiffra i USA mottogs väl av marknaden finns det flera skäl till oro.
Stresstestet visade på att hela tio av 19 banker är i behov av kapital, baserat på ovan nämnda antaganden. Om nu inte den amerikanska ekonomin vänder uppåt under nästa år och om arbetslösheten fortsätter att öka lär dessa tio banker vara i behov av ytterligare kapital utöver redan aviserade 75 miljarder dollar.
Dessutom bör man ha i åtanke att amerikanska staten med FED och Obama-administrationen i spetsen naturligtvis vill förmedla en så bra bild som möjligt av de amerikanska bankernas hälsa.
Den som lägger ut en bild på sig själv på en dejtingsajt väljer naturligtvis en bild där man ser bra ut, snarare än en misslyckad bild. Ofta väljer man en bild där man ser lite bättre ut än vad man gör i själva verket.
Även i Sverige har bankerna problem. SEB:s senaste delårsrapport visar klart och tydligt detta. SEB har nu omklassificerat värdepapper och derivat kategoriserats som försäljning och handel till ”lån”. Enligt kvartalsrapporten har värdepapper klassificerat som lån ökat till 98 miljarder.
I rapporten går att läsa att det är en förändring av reglerna i IAS 39 och IFRS 7, gjord av EU i oktober 2008, som ligger till grund för denna klassificeringsändring. SEB menar att man har för avsikt att behålla dessa värdepapper i överskådlig framtid eller till förfall, varför de tycker att nuvarande klassificering passar bättre.
Med en kassa på 19 miljarder och ett eget kapital på knappa 100 miljarder kan man dock fråga sig om bollande med klassificeringen av derivat och värdepapper till en summa som motsvarar det egna kapitalet är okej, men FI har meddelat att man godtar detta. Läs vidare om SEB:s affärer i den pensionerade journalistenStaffan Kjellins blogg på Redeye.se.
EU och FI har alltså tagit beslut som hjälper banker att hålla sig undan från marknadsvärdering av derivat. Europeiska myndigheter spelar alltså i samma liga som de amerikanska när det gäller att ansträngningarna att staga upp bankernas balansräkningar.
Och likt den amerikanska centralbanken verkar den svenska Riksbanken vilja hjälpa ekonomin på traven.
Av det penningpolitiska protokollet som publicerades i förra veckan går att läsa att vice riksbankschef Lars E.O. Svensson vill se en ”högre inflation, högre inflationsförväntningar, lägre realränta, svagare krona och framförallt ett högre resursutnyttjande och lägre arbetslöshet”.
Detta för att ”bilden av utvecklingen i omvärlden är mycket dyster. Svensson delade den syn på omvärlden som presenterades i utkastet till penningpolitisk uppföljning. Prognoserna för realekonomi och inflation i omvärlden har reviderats ned sedan det senaste penningpolitiska mötet i februari. Svensson menade att många indikatorer på den globala ekonomin nu utvecklas på ett liknande sätt som i början av den stora depressionen, vilket väcker oro. Han hänvisade till en uppsats på webbsidan voxeu.org av Eichengreen och O’Rourke som jämför den nuvarande ekonomiska utvecklingen med den under depressionen på 1930-talet”.
Vad undertecknad tycker om negativ realränta hör inte till denna artikel, utan går att läsa i tidigare alster jag skrivit. Det går också att fråga sig vad som händer med långräntan och marknadens krav på avkastning om inflationen ökar. Men vad som är extra intressant är att man i det ena andetaget talar om rädsla för deflation för att i det andra andetaget tala om att öka inflationsförväntningarna.
Vidare går det att fråga sig hur jämförelser med situationen på 1930-talet, något som ligger till grund för de låga räntorna i såväl USA som i Sverige, är konsistent med en tro på en vändning i slutet av 2009 och en positiv tillväxt under 2010, vilket är siffror som ligger till grund för det nyligen publicerade stresstestet i USA.
Det känns som att situationen för såväl svenska som amerikanska banker är mycket värre än vad myndigheterna vill göra gällande. Den senaste tidens uppgång på börsen kan förvisso ha påverkat positivt på diverse derivatpriser. Men i grund och botten ser läget fortfarande allvarligt ut. Arbetslösheten fortsätter att öka vilket bör påverka bostadspriserna negativt.
Det går alltså att fråga sig varför bankaktierna stigit så kraftigt på sistone i ljuset av dessa fakta, även om uppgångarna kommer från ett rejält nedtryckt läge.
Meredith Whitney, grundare av Meredith Whitney Advisory Group, som förutspått delar av nuvarande kris, talade negativt om bankaktierna i en intervju med CNBC på måndagskvällen. Hon anser att de amerikanska bankaktierna "grovt övervärderade" och att stresstesterna övervärderar bankernas vinster. Den underliggande intjäningsförmågan är nämligen negligerbar, anser hon.
Hon menar att bankerna kommer att tvingas ta in mer kapital framöver.
Analytikern poängterade att hon själv aldrig skulle äga bankaktier och sade att fortsatt ökad arbetslöshet och minskad konsumtion inte kommer att göra gott för dessa företag. Bankers kreditkortsdivisioner, som för några av bankerna stått för stora delar av vinsten, kommer exempelvis att påverkas negativt av detta. Förut kunde också bankerna sälja vidare sina lån, vilket gav snabba vinster till skillnad mot när bankerna håller tillgångar i sin egen balansräkning. Tiderna har också förändrats drastiskt vad gäller möjligheten till intjäning inom exempelvis investment banking. Hon anser således att det är bättre att ligga likvid och vänta tills slutet av året snarare än att köpa på sig i övervärderade aktier.
Gällande själva testets utförande pekade hon på att redovisningsreglerna förändras kontinuerligt för bankerna och Meredith Whitney hade också en poäng i att om någon annan än USA:s administration läckt information så öppet som varit fallet med detta stresstest så hade det utan tvekan blivit fråga om förundersökning och åtal.
Eftersom Obama-administrationen så tydligt gjort allt för att försöka ingjuta tro och förhoppning i marknaden och då andra regeringar, centralbanker och myndigheter gör detsamma, men samtidigt verkar ha en dold agenda bakom sina uttalanden, bör man ta prognoserna med en nypa salt.







Kommentarer
Mellan klockan 06 och 19 på vardagar kan du kommentera artiklar.
6 kommentarer Sortera: Äldsta överst