Nu när sommaren äntligen är slut tornar de finansiella frågetecknen åter upp sig, lagom till skolstarten. Har konjunkturnedgången bottnat? Fortsätter kronan att stärkas eller blir det Sälen på sportlovet i vinter igen? Har bomarknaden vänt upp? Ja, det finns mycket att fundera över, men för mig, som sedan länge är insnöad på räntor, är den viktigaste frågan: Hur länge kommer Riksbanken att hålla reporäntan nära noll?

Den här hösten är på ett sätt enklare än vanligt, för en enkel räntemänniska. Men samtidigt också knepigare i andra dimensioner. Det enkla är att reporäntan ligger på 0,25 procent och att Riksbanken mellan raderna har förklarat att en sänkning till noll skapar fler problem än det öppnar möjligheter. Reporäntan kan alltså bara gå upp. Det svåra är förstås att veta när den gör det och hur mycket.

Riksbanken säger själv att en trolig reporänta om ett par år ligger runt 4 procent men påpekar samtidigt noga att reporäntan väntas ligga still till hösten 2010. Företrädare för direktionen hävdar också att konjunkturbotten är passerad och att BNP-utvecklingen blivit starkare än vad de har räknat med vid den sista sänkningen. Börsen har gått fint och kreditspreadarna har gått ihop hela året. Kronan har också stärkts under sommaren och det kan tolkas som att omvärldens syn på Sverige och våra företag har förbättrats. Samtidigt har kärnflationen, det vill säga inflation rensat för energi och livsmedel, ökat ordentligt under sommaren.

Så varför höjer inte Riksbanken direkt? Eller varför säger man inte att räntan kommer att höjas snart?

Först och främst har banken inte råd att chansa och därmed äventyra en konjunkturförbättring. Efter bombardemanget av åtgärder från både staten, Riksgälden och Riksbanken är det nästan tomt i ammunitionsförrådet. Dessutom kommer arbetsmarknaden, som vanligtvis släpar efter i konjunkturnedgångar, att fortsätta försämras; Riksbankens prognoser pekar på en arbetslöshet runt 11 procent 2011.

Och extraordinära tider kräver extraordinära åtgärder. Vita lögner, till exempel. Det är viktigt för Riksbanken att få dig och mig att tro att räntorna kommer att vara låga länge, för då vågar vi investera. Då vågar vi köpa en ny bil och byta ut frysboxen som har gjort sitt. Och vad räntorna betyder för bomarknaden vet de flesta. Så småningom leder denna ökade efterfrågan till större orderingång hos företagen och till slut lägre arbetslöshet.

Samtidigt ska man komma ihåg att Riksbankens reporänta faktiskt inte är riktigt så betydelsefull för ekonomin som många tror. Den når nämligen inte ut till företag och privatpersoner fullt ut. De flesta av oss lånar trots allt pengar i en vanlig bank. Enligt undersökningar har England just nu den största skillnaden någonsin mellan in- och utlåningsräntor i bankerna. Jag tror inte det är mycket annorlunda i Sverige.

Riksbanken kontrollerar inte heller de längre marknadsräntorna, även om reporäntan är bottenplattan. Faktum är att skillnaden mellan korta och långa räntor inte har varit så stor på 15 år som den är nu. Reporäntan må ligga på 0,25 procent, men tioåriga statspapper handlas på 3,5 procent Så kommer bankernas påslag på det... Det är inte heller säkert att bankernas marginal krymper den dag Riksbanken höjer reporäntan; bankerna kommer nog att vrida ur trasan så länge det går.

Så när företrädare för Riksbanken säger att reporäntan kommer att vara oförändrad under lång tid så betyder det inget i praktiken. Den kan höjas när som helst. Det enda man vet är att när Riksbanken väl höjer gör de det i tron att faran är över. Och då lär det gå undan. Rätt upp.

*Olof Manner är chef för Öhman Fixed Income.