Förra veckan bjöd på ännu en våg av delårsrapporter, varav flera från några av börsens största bolag. Något större avtryck i börsutvecklingen lyckades de dock inte sätta, OMX Affärsvärldens generalindex steg med måttliga 1,14 procent i förra veckan. Men hade det inte varit för en förkortad handelsdag på fredagen så hade nog veckan slutat på minus. USA-börserna avslutade börsveckan med att falla tungt. Fredagens nedgång på nära 3 procent för S&P 500-indexet var den största på fyra månader. Samtidigt ökade volatilitetsindex, VIX, till 31 vilket är den högsta nivån sedan i somras. Även om det är långt kvar till toppnivåerna på runt 80 i november förra året kan det gå snabbt när investerarna får kalla fötter.

Med ett börsrally på över 60 procent över åtta månader är det förståeligt att somliga börjar ifrågasätta uppgången, särskilt som många orosmoln finns kvar. Även om bolagen rapporterat hyggliga kvartalsrapporter handlar det så här långt mest om besparingar. Vi har därför kollat upp vad några olika bedömare har för syn på börsen i ett lite längre perspektiv.

Citigroups USA-strateger har en modell där de bedömer börsen utifrån fem faktorer. Samtliga dessa ger i dag signaler om ett neutralt läge. Tre av faktorerna, värdering, sentiment och vinstrevideringar, är dock nära att ge negativa signaler. Banken noterar också att över 90 procent av aktierna på NYSE nyligen handlades över 200-dagars medelvärde. Så överköpt har inte marknaden varit sedan år 2004. Då följde nio månaders sidledes börsutveckling. På den negativa sidan konstateras också att det rullande p/e-talet för S&P 500 överstiger 20, vilket historiskt inneburit en medianavkastning på -8,7 procent under det kommande året. Riktvärdet för S&P 500 ligger på 1 100 vid slutet av 2010, vilket ger en uppsida på bara 6 procent från fredagens stängning, en avkastning det knappast är värt att ta större risk för att få.

Goldman Sachs Europastrateger delar in börsutvecklingen i fyra faser: förtvivlan, hopp, tillväxt och optimism. Deras bedömning är att vi fortfarande befinner oss i hoppfasen, vilken är den kortaste av de fyra men också den som ger den bästa avkastningen. Kursuppgången drivs av ökade förväntningar med kraftig p/e-talsexpansion som följd. Den efterföljande tillväxtfasen är den längsta perioden och varar i genomsnitt i 33 månader. Det är där vinsttillväxten är som högst, men samtidigt sker viss p/e-talskontraktion. Av de fyra perioderna har denna den näst sämsta avkastningen. Bankens bedömning är att vi kommer att gå över från hoppfasen till tillväxtfasen i början av 2010. Banken ser en potential för Europabörserna på 7 procent till årsskiftet 2010/2011.

Europastrategerna hos Morgan Stanley anser att vi befinner oss i slutfasen av ett återhämtningsrally där det sannolikt finns ytterligare knappt 10 procent att hämta på uppsidan. Om ett till två kvartal påbörjas dock en åtstramningsfas där styrräntor börjar höjas och stimulanser dras tillbaka, vilket får börsen på fall. De två senaste sådana faserna, 1994 respektive 2004, ledde till börsfall på 16 respektive 8 procent under åtta respektive fem månader. Strategerna varnar dock för att en kommande åtstramningsfas efter årets stora kursuppgång kan bli kraftigare än under de ovan nämnda åren. Det kan bli frågan om så mycket som 25 procent under 13 månader.

En annan som ser en risk för en sättning under 2010 är Jeremy Grantham på den amerikanska kapitalförvaltaren GMO. Grantham har ett bra track record och är värd att lyssna på. I sitt senaste månadsbrev spår han att vi innan 2010 är över får se S&P 500 falla under "fair value" igen. Det innebär ett fall på minst 17 procent från fredagens nivåer.

Efter flera månaders fantastisk börsuppgång är det snart slut på raketbränslet i tanken, om man ska tro på proffsen. De flesta ser en begränsad uppsida från dagens nivåer samtidigt som två varnar för en större sättning under det kommande året. Kanske är det inte bara regeringar och centralbanker som ska fundera över sina exitstrategier, utan även placerare.