Närhelst orden "åtal" och "mutbrott" finns i ingressen till en tidningsartikel dröjer det vanligen inte länge innan något ord som börjar på "bygg" dyker upp. Som "byggmästare" eller "byggbolag".

Så var det i den stora muthärvan i Göteborg som rullades upp för något år sedan och som fortfarande utreds. Så har det varit i liknande fast betydligt mindre händelser i exempelvis Norrköping och Trelleborg.

Andra branscher är för all del inte snövita. Många minns skandalen Systembolaget och Kriminalvården, av alla ställen, har också haft en mutaffär. Läkare har misstänkts för mutbrott i samband med resor bekostade av läkemedelsbolag. Och så det skrattretande målet mot Telias dåvarande vd Anders Igel när han hade bjudit in storkunder till en föreställning av Mamma Mia.

Affärsvärlden har ingen statistik över hur mut- och bestickningsbrottsligheten fördelar sig mellan olika branscher, men en enkel sökning i artikeldatabaser och på internet tyder ändå på att byggbranschen står för mer än sin beskärda del inom detta speciella gebit.

Vid ett seminarium om korruption och ekonomisk brottslighet som Affärsvärlden var med och arrangerade för något år sedan berättade en före detta polis, numera anställd på en av de stora revisionsbyråerna, att byrån kallas in med jämna mellanrum för att reda ut hur det har gått till när en politiker eller tjänsteman i någon kommun hade fått en swimmingpool, en ny altan eller ett lass byggmaterial i samband med en hyggligt stor lokal upphandling.

Förra veckan åtalades Peabs grundare Erik Paulsson, misstänkt för bestickning i samband med bygget av den nya nationalarenan i Solna. Det var givetvis en stor nyhet att en av börsens och näringslivets tyngsta makthavare åtalas. Däremot väckte det förmodligen inte lika stor förvåning att just byggsvängen åter är föremål för åklagarens intresse. Men varför är det så egentligen?

Det är rätt enkelt. För det första är byggande en starkt politiserad bransch. Var och en som någon gång har byggt något vet att minsta tillbyggnad fordrar mängder med kontakter med kommunen. Vid miljardprojekt som nationalarenan blir det förstås oändligt mycket mer komplicerat. Väg- och lokaltrafikförbindelser, parkeringar, vatten, avlopp, strömtillförsel, evakueringsmöjligheter och tusen andra detaljer ska prövas, samordnas och anpassas. Inte sällan anvisar kommunen marken.

Byggprojekt går helt enkelt inte att genomföra om kommunen sätter sig på tvären och blir i gengäld oändligt mycket lättare, snabbare och därmed billigare om alla är med på noterna.

Att odla kontakter med politiker blir därmed nödvändigt för varje byggare som vill växa och bli framgångsrik. De stora byggbolagen har hela staber med folk som sköter "samhällskontakter" som det kallas och de är även betydande kunder hos de ledande pr- och lobbyingfirmorna.

För det andra är kommunerna och den offentliga sektorn stora kunder till byggbranschen, eftersom de står för en så stor del av bygginvesteringarna. De upphandlar allt från allmännyttiga bostäder till sjukhus, skolor, vägar - och idrottsarenor. Byggbolagen måste förstås hålla sig väl med dem som sitter på pengarna.

Erik Paulsson berättade häromdagen för Dagens Industri att han började i byggbranschen för 52 år sedan och han sa till tidningen att han är "helt oförstående till åtalet". Det är klart han är! Det finns faktiskt ingen som helst anledning att misstro honom. Så här har affärer gjorts upp i byggsektorn sen Gustav Vasa.

Ingen gammal byggräv skulle komma på tanken att det kan uppfattas som märkligt att en stadsdirektör fakturerar 900 000 kronor genom ett eget bolag för att på "kvällar, nätter och helger" ägna extra tid åt ett stort projekt som även upptar en betydande del av hans ordinarie arbetstid och där han kan tänkas besitta ovärderliga kontakter och utöva ett betydande formellt och informellt inflytande. De är så djupt rotade i systemet att de inte förmår se det utifrån.

Problemet är att det ÄR skumt för de flesta som inte har arbetat ett halvsekel i byggindustrin. Huruvida Erik Paulsson och de andra åtalade är skyldiga eller inte i det aktuella fallet ska givetvis avgöras av domstol, inte här. Men det är bra att frågan prövas. Byggbranschen har levt i närmast total symbios med den politiska sfären alldeles för länge.

Om rättegången bidrar till att branschen moderniserar och öppnar sig så är mycket vunnet, oavsett utgången.