Kommentar:"Börskollapsen - ett rop på hjälp"
Av: Johan Högberg
Publicerad 7 oktober 2008 13:44
Kollapsen på världens aktiemarknader de senaste veckorna är inget annat ett rop på hjälp riktat till världens centralbanker och politiker, skriver Affärsvärldens Johan Högberg.
Läs mer
Frossan på kreditmarknaden har nu pågått så länge och blivit så allvarlig att investerarna insett att effekterna på den reala ekonomin inte blir särskilt angenäma.
Att rädda världsekonomin från en lågkonjunktur är önsketänkande. Att dämpa fallet är fortfarande möjligt.
När ska centralbankerna inse det?
Riksbankens höjning av reporäntan i början av september kan framöver komma att betraktas som ett lika stort misstag som den stora sänkningen sommaren 2005.
I ett läge då alla som blickar framåt ser en vikande inflationstakt stirrar Riksbanken sig blind på siffrorna från igår. Investerare som för ett halvår sedan var rädda för inflation börjar idag se risker för deflation.
Räntesänkningar från världens centralbanker, som inte kan vara långt borta, är dock inte på långa vägar tillräckligt för att stävja finanskrisen. Så länge penning- och kreditmarknaderna inte fungerar kommer räntesänkningarnas effekter att begränsas.
Bill Gross, managing director på obligationsförvaltaren Pimco, föreslår i sitt senaste månadsbrev att Federal Reserve måste börja agera clearinghus, det vill säga agera motpart i transaktioner. Då aktörerna på marknaden inte litar på varandra, men alla litar på Fed, är det en möjlig väg att relativt snabbt förbättra läget på kapitalmarknaderna.
Oavsett med vilka medel det kapitalistiska systemet till slut räddas är en sak klar. Kapitalismen behöver hjälp från staten. Eller som Bill Gross avslutar sitt månadsbrev:
"Framtida läroböcker i ekonomi kommer förmodligen lära ut att kapitalismen är det mest dynamiska och produktiva systemet, men att det fungerar bäst när det finns en balans mellan privata incitament och statlig översyn. Statens välvilliga hand kommer nu att ta Adam Smith i hand på ett mycket tydligt sätt."
Låt oss hoppas att vi om 50 år kan fira ett lyckligt guldbröllop. För om det bara visar sig vara ett skenbröllop, och skilsmässan bli snar, kommer vi om något decennium att befinna oss i samma tråkiga situation igen.
Bloggar som länkar hit
