Kommentar:"Volvo och Saab dömda"
Av: Malcolm Svensson
Publicerad 26 november 2008 15:46
48 kommentarer
Statligt stöd till bilindustrin är fel och kommer inte att spela någon roll på längre sikt. Det finns bättre sätt att vända konjunkturen, skriver Affärsvärldens Malcolm Svensson.
Läs mer
Det debatteras friskt om förstatliganden av bilbranschen för tillfället. I USA handlar det om trion GM, Ford och Chrysler som samtliga har stora ekonomiska problem och behöver hjälp av staten för att inte gå i konkurs.
I Sverige handlar det om Volvo PV (som ägs av Ford) samt Saab Automobile (som ägs av GM). Socialdemokraterna har talat vitt och brett om att det behövs en industriakut som kan pumpa in miljarder i svenska industriföretag för att rädda jobb i Sverige.
Alliansen har dock sagt nej till ett sådant förslag men verkar inte helt ha stängt dörren vad det gäller ekonomiska bistånd till bilindustrin. Naturligtvis beror det på att bilindustrin står för cirka 140 000 jobb i Sverige (enligt Bil Sweden). Med andra ord skulle arbetslösheten inom landet öka med runt två procent om bilindustrin helt dog ut (inkluderat underleverantörer men exklusive fortplantningseffekter till följd av att dessa arbetare skulle få det sämre ställt och därmed inte ha råd att konsumera lika mycket etc...).
"Fordonsindustrin var under 2007 största näring när det gäller industriinvesteringar, med en andel på 16 procent av hela industrins investeringar i byggnader, anläggningar, maskiner och inventarier. Fordonsindustrin svarar också för runt en fjärdedel av den svenska tillverkningsindustrins investeringar i forskning och utveckling", skriver Bil Sweden i en rapport och konstaterar att den svenska exporten av personbilar, lastbilar, bussar och bildelar, under 2007, var "värd rekordhöga 168 miljarder kronor och stod för nästan 15 procent av landets varuexport".
Samtidigt kan man fråga sig varför Socialdemokraterna är så måna om just Volvo och bilindustrin när varsel även sker på många andra håll runt om i landet samt i många andra sektorer, exempelvis tekniksektorn. Det ligger givetvis nära till hands att Metall (som i sin tur har stor tyngd i LO), som är starka inom just denna industri, har ett finger med i spelet (såsom var fallet när varvsindustrin stöttades på 1970-talet.)
Socialdemokraterna fick dock oväntat stöd från Handelshögskolan i Göteborg vars rektor, Rolf Wolff, i ett inlägg på DI Debatt i måndags skrev att staten måste köpa Volvo PV. "Det är dags att tänka nytt. I stället för att reaktivt hantera varslen bör svenska staten ta tillbaka Volvo Personvagnar till Sverige och säkerställa dess och Sveriges industriella framtid. Och vem vet hur framtiden kommer att te sig – vem trodde för 15 år sedan att lilla Porsche kunde ta över hela Volkswagenkoncernen?", avslutade rektorn sitt debattinlägg.
Undertecknad håller dock med den nationalekonomiska bloggenEkonomistasatt det måste vara särintressen (inte minst den geografiska närheten till Volvo) som ligger bakom ståndpunkten.
Visst kan statliga bidrag hjälpa sektorer som skulle dö ut direkt att överleva på kort sikt. Men det kostar. Dessutom kan man fråga sig hur man ska klara av att stötta den inhemska industrin utan att inkräkta på EU:s tankar om en fri marknad, samt utan att snedvrida konkurrensen. Vidare går det att fråga sig hur sådana åtgärder skulle påverka handelsrelationen med exempelvis Japan.
Min åsikt är att fordonsindustrin är dömd att misslyckas, i alla fall den svenska. Jämför med exempelvis teko- och varvsindustrin som varit blomstrande industrier för Sverige men vilka har dött ut i takt med att låglöneländer kunnat producera dessa varor billigare.
Staten kan alltså pumpa in åtskilliga miljarder i en industri som är dödsdömd här i Sverige vilket naturligtvis är det populistiska valet och kortsiktigt det minst smärtsamma. Eller så inser vi att dessa bolag (Volvo och Saab) inte är konkurrenskraftiga på världsmarknaden där de konkurrerar med asiatiska märken som har lägre arbetskraftskostnader samt högre produktivitet. GM och Ford har effektivt skalat bort de konkurrensfördelar dessa bolag en gång hade, såsom säkerhet etc.
Naturligtvis kommer inte alla bilföretag från västvärlden dö ut, men det råder en överetablering på marknaden som kräver att en del bolag kastar in handduken (alternativt att alla bolag skalar ner på sin verksamhet).
Stater kan pumpa in pengar i företag som borde gå omkull och på så sätt subventionera produktionen. Men de kan inte undvika det faktum att marknaden inte efterfrågar de produkter dessa bolag producerar (i alla fall inte till den mängd och det pris de säljs till på marknaden. Statliga stöd kan säkert sunventionera dessa bilar... och göra dem billigare).
Naturligtvis kan Volvo och Saab på nytt bli konkurrenskraftiga om rätt strategiska beslut tas. För exempelvis BMW och Audi har det länge gått bra genom att de lyckats i sin strategiska positionering (även om BMW nyligen visade stort resultatfall till följd av finanskrisen).
Statligt stöd till Volvo och Saab, eller inte, till följd av att bilindustrin står för cirka två procent av jobben i Sverige är naturligtvis ett kontroversiellt ämne (på samma sätt som i USA där 1 procent av USA:s befolkning jobbar inom bilbranschen).
Kortsiktigt kan det verka klokt att stödja dessa bolag men det långsiktigt bästa vore att satsa på nya sektorer och inse att vårt land har spelat ut sin roll inom detta område. Visst skulle en förlust av Volvo PV och Saab Automobile medföra en ökad strukturarbetslöshet då de arbetare som blir utan jobb antagligen inte efterfrågas på marknaden (och därmed får lyfta bidrag).
Långsiktigt kan vi dock, exempelvis via att dessa personer omskolar sig, ställa om produktionen och på så sätt bli konkurrenskraftiga inom något nytt område som efterfrågas på världsmarknaden, istället för att konkurrera med icke konkurrenskraftiga varor. Ska statliga stöd ges för att förbättra konjunkturen görs det bäst genom att satsa på infrastruktur och forskning.





Kommentarer
Mellan klockan 06 och 19 på vardagar kan du kommentera artiklar.
48 kommentarer Sortera: Äldsta överst