"Telenor och Norge betalade för hemlig FRA-kampanj".

"Finska staten kampanjade mot FRA tillsammans med Teliasonera".

Se där två hypotetiska rubriker som skulle få det att vattnas i munnen på vilken nyhetschef om helst.

Men när Dagens Nyheter efter flera månaders arbete på söndagen publicerade sinstora granskningav bloggosfärens FRA-kritik under fjolåret vattnades det inte i munnen.

Trots rubriker som "Pr-byråer regisserade FRA-uppror" och "Alla jobbade på hemligt uppdrag" lyckas inte DN med att belägga dessa påståenden.

DN har efter omfattande research inte hittat någon dold aktör som drivit kampanj mot Försvarets radioanstalt (FRA) genom att rigga en gräsrotsrörelse i bloggosfären.

Den enda inblandade pr-byrån som DN kan presentera med namn är Westander PR. Men detta är långt ifrån någon hemlighet.

Redan i början på juli förra året berättade Framfab-miljonären Mattias Söderhielm och Westander PR öppet att de samarbetade om en FRA-kritisk kampanj. Intervjuer publicerades bland annat i Expressen, Resumé ochDagens Media.

Innan DN kan visa att Mattias Söderhielm arbetade på uppdrag av någon hemlig aktör så får hans engagemang istället ses som ett exempel på bredden i FRA-motståndet: En del bloggade, en del demonstrerade, andra donerade privat kapital för att på olika sätt skapa engagemang kring frågan.

Hypotesen att FRA-kritiken skulle vara regisserad av något dolt särintresse stämmer helt enkelt inte. Den massiva kritiken från privatpersoner, folkvalda, organisationer, myndigheter och delar av Allianspartiernas egna led är snarare ett tecken på FRA-lagens politiska sprängkraft. Kritikervågen var helt enkelt för stor och komplex för att vara sprungen ur en och samma källa.

Orsaken är att det handlar om en lagstiftning som går på tvärs med flera grundprinciper i det demokratiska samhället. Eller som DN själv skrev på ledarplats den 17 juni förra året: "Ingreppet i den personliga integriteten saknar alla proportioner."

DN:s granskning innehåller dock en intressant nyhet. Personer utanför Socialdemokraternas och Miljöpartiets egna led bekräftar att de var inblandade i att skriva ett utkast till den stoppmotion som partierna gemensamt lade fram i oktober förra året.

Det är pinsamt att S och Mp inte förmådde att helt på egen hand få till ett svar på Alliansens FRA-uppgörelse. Men problemet är inte att idéer och formuleringar hämtats från externa källor (jag skulle vilja se den riksdagsledamot som inte har sett hur motionsförslag från lobbyister använts som underlag för skarpa motioner).

Problemet är att vi här återigen får ett bevis på att våra folkvalda i Riksdagen har begränsade kunskaper om FRA och verkar sakna förmågan att på egen hand utkräva verklig insyn i verksamheten.

Problemet återfinns på båda sidor av höger-vänster-skalan. Den åtgärdslista på 15 punkter som Försvarsdepartementet lagt fram för att blidka kritikerna i de egna leden förefaller till stora delar vara kosmetiska och sågas nu av en lång rad remissinstanser.

Advokatsamfundet anser exempelvis att förslaget har så stora brister att det inte ens "kan läggas till grund för lagstiftning".

Regeringen verkar heller inte ta löftet om en utökad granskning av FRA på allvar. För att förstärka skyddet för den personliga integriteten ska bland annat Datainspektionen särskilt granska FRA de kommande åren.

Men den som läser regeringens direktiv till Datainspektionen ser snabbt att granskningen begränsas på det mest intressanta området, nämligen FRA:s samarbete med andra länder.

"Uppdraget ska därför utföras på ett sådant sätt att det inte påverkar den svenska försvarsunderrättelseverksamhetens förutsättningar att i dag och i framtiden arbeta för Sveriges bästa. Arbetet ska också i övrigt bedrivas så att det inte skadar Sveriges förbindelser och samarbeten med andra länder", heter det i regeringsbeslutet från den 12 februari.

Svenska folket eller våra folkvalda lär därmed knappast få reda på om det ligger någon sanning i uppgifterna att FRA utbyter stora mängder känslig kommunikationsdata med sina utländska kollegor.

Men nyheten om att Datainspektionen bakbinds av regeringen redan på förhand är inget som svenska medier, exempelvis DN, har intresserat sig för så här långt.

Efter Alliansuppgörelsen i september förra året är det som om luften har gått ur mediernas granskande ambitioner. Detta trots att FRA till stora delar fortfarande är ett vitt oskrivet ark.

De stora vinnarna är statsminister Fredrik Reinfeldt och försvarsminister Sten Tolgfors som effektivt har dämpat kritikerstormen sedan i höstas. En annan vinnare är FRA som från och med oktober får ett kraftigt utökat övervakningsmandat, precis det som myndigheten arbetat för i ungefär tio års tid.

Just nu talar inget för att regeringen kommer att förlora initiativet. Räkna med att vi inom kort kommer att få se Reinfeldt och Tolgfors lägga sina huvuden på sned i tv-rutan och förklara att de tar remissinstansernas kritik på allvar.

Det skarpa lagförslaget kryddas därefter förmodligen på någon punkt för att gå kritikerna till mötes men inget förändras i grunden eftersom de FRA-kritiska Alliansledamöterna redan lovat att rösta ja.

Oppositionens stoppmotion, vars huvudsyfte är att få till stånd en parlamentarisk utredning av FRA:s befogenheter, är dessutom tilltufsad efter DN:s uppgifter om extern inblandning i motionsskrivandet.

Reinfeldt och Tolgfors ser därmed ut att ha säkrat acceptans för en fortsatt begränsad insyn i FRA:s verksamhet från den svenska Riksdagens sida.

Att de lyckats spela upp en majoritet av riksdagsledamöterna på läktaren i en av de mest känsliga frågorna på mycket länge är en realpolitisk bragd. Det betyder inte att utvecklingen är bra för den svenska demokratin.

Se där ett politiskt maktspel och samhälleligt problemkomplex att granska.