Det är knappast en överdrift att säga att internet och mobiltelefoni är en succé bland svenska folket. En allt större del av våra sociala kontakter, vårt kunskapssökande, jobb och fritidsintressen flyttar på olika sätt till den digitala kommunikationsmiljön.

Vinnarna är givetvis tele- och internetoperatörer liksom telekombolag som säljer nätverksutrustning och telefoner. Ny och bättre teknik gör att kunderna kan förmås att lägga mer tid och pengar på nya tjänster.

En viktig del av telekombranschens relation till kunderna bygger på en djupt rotad grundsyn att privat kommunikation är skyddad mot övervakning och censur. Inte sällan tar sig detta uttryck i marknadsföringen av abonnemang och tjänster.

"Telia-pappan" och alla vi andra ska alltid kunna räkna med att kommunicera tryggt och säkert. Tjänster som backup, virusskydd, brandväggar och kryptering slås upp som en skyddande barriär kring kundens privata sfär.

Detta är samtidigt en grundförutsättning för hela telekombranschens affärsidé. Utan ett högt kommunikationsskydd hade tillväxtsiffrorna varit betydligt blygsammare.

De senaste årens utveckling i Sverige och internationellt hotar nu att ändra på kundernas förhållande till telekombranschen. Nya lagar gör att teleoperatörerna får en allt mer övervakande funktion och i ökad utsträckning tvingas lämna ut uppgifter om kunderna och deras kommunikationer till tredje man. Det kan exempelvis röra sig om polis, underrättelsetjänster eller upphovsrättsinnehavare.

Tidigare har huvudregeln varit att övervakning och polisiära tvångsmedel i kommunikationsnäten kunnat sättas in mot grova brottslingar. Något som de flesta kunnat acceptera.

Nu gäller istället massövervakning av alla kunder på uppdrag av staten. Den operatör som inte följer reglerna riskerar att straffas, i yttersta fall med att nödvändiga licenser dras in.

Liknande regler gäller för branschens teknikleverantörer som Ericsson och Nokia. Om inte övervakningsfunktionerna ingår som standard i systemen är inga köpare intresserade.

En konsekvens av detta är att övervakningsteknik blivit en storindustri. Ericsson (och Sony Ericsson) och Nokia gör allt för att framställa sig som en främjare av personlig kommunikation men i realiteten tjänas pengar på övervakning.

När Ericsson och Nokia sponsrar övervakningsmässan ISS World är slagord som "Communication for All" och "Connecting people" utbytta mot helt andra budskap.

"Ericsson offers state of the art Data Retention and Lawful Interception Solutions" heter det i sponsorbroschyren, medan Nokia erbjuder "...trend-setting intelligence solutions".

Tekniken kan också användas när det gäller att begränsa kundernas kommunikationsfrihet. Blockering och filtrering av internet, censur är ett annat ord, används sedan länge av länder som Kina och Saudiarabien.

Nu diskuteras liknande åtgärder i demokratiskt valda församlingar, även den svenska riksdagen.

Olika intressegrupper har olika blockeringskrav. Fildelningstjänsten Pirate Bay har exempelvis redan blockerats i flera länder och dagens fällande dom i Stockholms tingsrätt lär sätta ny fart på kraven även i Sverige.

I den fysiska världen hade brevhemligheten och kommunikationsfriheten knappast rörts för gemene man men i den digitala världen är det plötsligt möjligt. Och de som ska utföra jobbet är tele- och internetoperatörerna.

Tiotusenkronorsfrågan är nu hur kunderna kommer att reagera när FRA-kablarna är inkopplade, trafikdatalagringen införd, IPRED-lagen börjar rulla för fullt och fler delar av internet blockeras.

Telekombranschens aktörer kan säga att de bara följer lagen, men de kan knappast säga till kunden att den privata sfären fortfarande helgas på samma sätt som tidigare.

Många kunder är förmodligen beredda att sträcka sig långt för att få tillgång till frukterna av den moderna kommunikationstekniken. Men branschen måste ändå fråga sig vad som händer den dagen gränsen är nådd?