(OBS! Texten är skriven i slutet av september 2009)

Äntligen stod prästen i predikstolen. Okej. Nu är det ingen präst utan rådman Christer Thornefors, en av tingsrättens mer erfarna domare när det gäller ekobrott. Och predikstolen är i det här fallet domarskranket i sal 34 i Stockholms tingsrätt, där insiderrättegången inleddes i måndags. Måtte bara inte fortsättningen bli lika plågsam som i Gösta Berlings saga.

Morgonen den 16 april 2007 slog Ekobrottsmyndighetens poliser till. Det var två och ett halvt år sedan. Sedan dess har ekobrottspoliser, åklagare, finansiella experter och advokater förberett sig för denna stund. Och de misstänkta naturligtvis. Sex personer står åtalade, med sina liv redan förstörda av presskonferenser, rykten och gärnings­beskrivningar.

Gissningsvis är det med blandade känslor även kammaråklagare Stig Åström besöker rådhuset denna vecka. Visst måste det vara skönt att äntligen få detta segdragna mål prövat. Men det finns också en påtaglig risk att det slutar med en neslig prestigeförlust, när domen faller bortåt våren.

Åklagarsidan har lagt stora resurser på att samla in bevis mot ”ringen”, som ärendet kallas internt på Ekobrottsmyndigheten. Men bevisningen bygger trots detta nästan enbart på indicier. Hårda bevis i form av erkännanden eller avlyssnade bekännelser finns inte. Fnissiga antydningar, som lösryckta ur sitt sammanhang lika gärna skulle kunna handla om travhästar eller damer, är de mest intensiva ögonblicken under många timmars telefonavlyssning.

Försvarssidan är heller inte resurslös. Under dessa två och ett halvt år har advokaterna använt sina finslipade hjärnor till att minera marken under åklagare Stig Åström. Under den mer än fyra månader långa rättegången lär de göra allt för att skjuta målet i sank.

Nu är det alltså rådman Thornefors och hans fyra nämndemän som ska avgöra vilka som är skyldiga och oskyldiga. En god gissning är att även ­Christer Thornefors ser fram emot huvudförhandlingarna. Han har varit inkopplad i målet sedan våren 2007, i samband med häktningsförhandlingarna.

Rådman Thornefors är ett intressant val av domare. Han var den som dömde Skandias förre personalchef Ola Ramstedt till två års fängelse. Ett straff som stod sig även i hovrätten, med sex månaders rabatt. Men rådman Thornefors är också den domare som ledde förhandlingarna i tingsrätten när det så kallade Tivoxmålet avgjordes i första instans.

Verkstadsbolaget Tivox i Tidaholm handelsstoppades den 23 augusti 2005. Samma dag ringde en av Tivox finansiella rådgivare till en storägare i bolaget. Denne storsålde Tivox-aktier. Dagen därpå försattes bolaget i konkurs.

Tingsrätten under ledning av Christer Thornefors dömde ut böter och villkorliga domar för insiderbrott i Tivoxmålet. Problemen uppstod i högre instans. Hovrätten rev delvis upp domen, sänkte dagsböterna för rådgivaren och friade storägaren, en dom som senare fastställdes av Högsta domstolen.

Och detta till Ekobrottsmyndighetens djupa besvikelse. HD-domen var ju den första där den nya marknadsmissbrukslagen prövades. Därmed kunde HD:s avgörande tolkas som ett prejudikat. Och det visade att starka bevis krävdes för att få en person fälld för insiderbrott. Att bara vara en skrupelfri skitstövel räckte inte.

Men skam den som ger sig.

– Tivox avsåg en enskild transaktion. Ringen-ärendet är mycket mer sammansatt. Bevisningen är inte likadant konstruerad, sade EBM:s chefsåklagare Mats Åhlund till Affärsvärlden i början på det här året.

Den ansenliga energi åklagare Stig Åström lagt ned på att måla upp Cevianmannen, Nordeamannen, Pokerproffset, Luxemburgmannen, Morgan Stanley-mannen och Carnegiemannen som ett sammansvetsat gäng giriga konspiratörer ska ses i det ljuset. ”Ringen” får helt enkelt inte likna Tivox-fallet för mycket. Definitivt inte med rådman Thornefors som rättens ordförande. Att ha fått smisk av hovrätten en gång sved nog tillräckligt.