Madoff svindlade oss alla
Av: John Hassler
Publicerad 10 november 2009 12:03
7 kommentarer
Det var bristande tillit mellan individer och institutioner som ledde till kraschen på finansmarknaden, inte tvärtom. Reglering är dock ett dåligt substitut för förtroende.
Läs mer
Vad var det egentligen som hände under förra hösten efter Lehman Brothers kollaps? Under en mycket kort tid spred sig en relativt liten chock till både den finansiella och den reala sektorn. Det var som om någon hällt socker i tanken och därmed orsakat tvärstopp i världsekonomins motor.
Luigi Guiso vid European University Institute i Florens har via intervjuundersökningar dokumenterat att individer och institutioner under förra hösten abrupt förlorade förtroendet för varandra. Särskilt minskade förtroendet för finansiella institutioners förmåga och vilja att fullgöra vad man kan förvänta sig av dem. Givet att institutioner och investeringsobjekt med höga kreditbetyg plötsligt visade sig vara konkursmässiga är det förstås helt begripligt att förtroendet minskade som en konsekvens av krisen. Luigi Guiso hävdar dock att den viktigaste orsaksmekanismen är den omvända. På grund av att förtroendet mellan individer och institutioner kollapsade och ingen vågade lita på någon hamnade så mycket grus i maskineriet att ekonomin inte längre fungerade.
Luigi Guiso menar att i stort sett alla transaktioner som sker i en ekonomi innehåller en rad underförstådda detaljer om vad parterna har för rättigheter och skyldigheter. I teorin skulle dessa rättigheter och skyldigheter kunna preciseras i ett kontrakt och kontraktsbrott skulle kunna tas till domstol. I praktiken är dock detta omöjligt, och en stor del av vad man förväntar sig av sin motpart lämnas oskrivet, men ändå implicit överenskommet. Har man inte förtroende för sin affärspartner fungerar inte detta och det blir ofta omöjligt att genomföra transaktionen.
Om man till exempel anlitat en hantverkare för att renovera huset är det uppenbart att det blir så oändligt mycket lättare för båda parter om man kan lita på varandra i stället för att i detalj beskriva exakt vad man förväntar sig att hantverkaren ska göra. Luigi Guiso menar att det fungerar på samma sätt i relationen mellan såväl individer och finansiella aktörer som i transaktioner mellan de sistnämnda.
Guiso visar också att den mänskliga psykologin fungerar så att graden av förtroende i en relation spiller över på andra relationer. Känner man sig lurad i en relation tenderar man att misstro även andra relationer. Bernard Madoff och andra skojare skapade därmed en samhällsekonomisk skada långt större än de direkta förlusterna genom att det allmänna förtroendekapitalet i samhället eroderades.
Det är väl känt att minskat allmänt förtroende i ett land är korrelerat med mer reglering. Nu ser vi också krav på mer regleringar av bland annat finansindustrin. Regleringar är dock ett dåligt substitut för förtroende och förmodligen inte heller en särskilt effektiv väg att återuppbygga samhällets förtroendekapital. Detta eftersom förtroende bygger på en ömsesidig tillit att den andre frivilligt vill göra rätt för sig och inte bara exakt följa lagens och kontraktets bokstav.
Luigi Guiso menar att finansindustrin måste gå i spetsen för att bygga nytt förtroendekapital. En bank lever på sina kunders förtroende. Att då koppla bonus till kortsiktiga vinster har visat sig förödande. Bankerna borde i stället införa ett nytt bonussystem där de anställdas bonus kopplas till mätningar av kundernas förtroende för banken.
John Hassler är professor i makroekonomi på Stockholms universitet. Han medverkar med en krönika var fjärde vecka.
Bloggar som länkar hit
Kommentarer
Mellan klockan 06 och 19 på vardagar kan du kommentera artiklar.
7 kommentarer Sortera: Äldsta överst