Förutom grundandet av språkreseimperiet EF är Bertil Hult mest känd för två saker; att sky medieuppmärksamhet som pesten och att ha en extravagant livsföring utöver det vanliga. När han om några veckor ska fira sin 60-årsdag sker det med en jättefest i Boston med 600 gäster, ”formal dresscode” och det ryktas att Madonna ska stå för underhållningen. ”Jaså är det så snacket går? Intressant. Ja, vi får vi väl se…”, kommenterade han själv när han – leende och till synes avspänd - äntrade scenen på Veckans Affärers frukostklubb på tisdagen. Snacket går dock också om Bertil Hults sätt att styra imperiet med minst sagt fast hand, och härom året talades det om massiva personalavhopp efter det att sonen och tilltänkte efterträdaren Philip Hult börjat ta position i koncernledningen.

”Vi har haft vissa avhopp och det lär vi väl alltid ha. Det är ofrånkomligt när man växer som vi gör. Nästan uteslutande handlar det om ekonomer som valt att lämna bolaget, eftersom kraven på dem hårdnar ju mer internationella vi blir. De som var anställda på EF för tio år sedan spelade i en liga, nu spelar vi i en helt annan.”

EF grundades 1965, finns idag i 40 länder och har enligt obekräftade uppgifter en total omsättning på 6,5 miljarder med en vinst på cirka 400 Mkr.

”EF är ett privatägt företag. Hur mycket vi tjänar är vår ensak, på samma sätt som privatpersoner inte går omkring och skryter med sina månadsinkomster."

Företaget har fyrdubblats de senaste åtta åren, mer tack vare att marknaden av människor som vill lära sig engelska har exploderat än på grund av vår skicklighet. Allt talar för att efterfrågan kommer att fortsätta och vi räknar med att fördubbla såväl omsättning som vinst de närmaste fyra åren.”

Enligt Bertil Hult ligger en stor potential i den kinesiska marknaden där EF nu skaffat sig ett första fotfäste.

”Kina har 1,2 miljarder invånare och i dagsläget talar bara 300 miljoner av dem engelska. Vi har dels öppnat egna skolor där, dels sålt franchiselicenser att driva skolor till ett 20-tal kinesiska entreprenörer. Dessutom är vi det enda utländska företag som fått tillstånd att driva skolverksamhet över internet på det sätt Englishtown gör och det känns som att den verksamheten har fått en bra start där.”

Englishtown.com är en internetbaserad språkskola och den del av koncernen som den senaste tiden tilldragit sig störst uppmärksamhet. I samband med planerna på en Nasdaqnotering har bolaget värderats till en miljard kronor, men noteringen är nu uppskjuten tills vidare. ”Vi hade beslutat om en introduktion i höstas men den trista utvecklingen på Nasdaq fick oss att tänka om. Så som marknaden ser ut nu är ingen ny tidpunkt fastställd.”

Du har valt att ha ditt företag utanför börsen, skulle fler bolag må bra av att vara privatägda? ”Vad gäller svenska börsen är jag inte tillräckligt insatt för att svara på det. Däremot är det ingen större idé att notera ett bolag med ett mindre värde än en miljard dollar på en börs som Nasdaq. Man får inte med sig de stora institutionella ägarna och riskerar att drunkna i det allmänna flödet.”

För några år sedan var du på väg in i mediebranschen och skulle tillsammans med Björn Nordstrand köpa Svenska Dagbladet. Hur ser dina medieambitioner ut idag? ”Jag har inga alls. Det var kanske lite naivt det där, men Björn Nordstrand hade en idé som jag fortfarande idag tror skulle kunnat bli bra och han behövde finansiell backup – så jag ställde upp.”

Har du personligen förlorat några pengar på de senaste månadernas IT-ras? ”Nej.”

Du var tidigt tillfrågad om att vara en av medfinansiärerna i Icon, varför gick du inte in? ”Vi hade så mycket att sätta pengar i själva med hög risk. Englishtown var på planeringsstadiet och vi anade att det skulle bli en rätt kostsam historia. Våra portföljer är generellt sett annars placerade i långsiktiga trygga papper som inte berörs särskilt av börssvängningarna – det är även min filosofi vid mina privata placeringar.”

Många av de svenska unge entreprenörerna har fallit handlöst under det senaste året, vad gjorde de för fel? ”De försökte bli för stora för snabbt, tappade fokus och var inte tillräckligt kostnadsmedvetna från början.” Deras val att umgås med medierna på ett radikalt annorlunda sätt än Bertil Hults eget, anser han dock inte ska straffas. ”Det finns ingen anledning att sabla ner alla unga företagsledare med ambitioner, många av dem är fantastiska entreprenörer. Att några sedan drabbades av hybris när kurserna sköt i höjden är synd, men inte så konstigt. Ta en sådan person som Johan Staël von Holstein som jag känner väl, liksom hans bror och svägerska som båda arbetat för EF – han är en lysande begåvning och en mycket bra person. Vi har faktiskt erbjudit honom jobb inom EF vid två tillfällen, men han har tackat nej båda gångerna.”