ABB - Jag har egentligen inte förstått vad som hände. ABB hade inga fantastiska strategiska idéer. Percy Barnevik var bra på att väcka upp folk och få fart på slumrade resurser. Men sedan fick han inte ihop det. Att skapa många små enheter där alla fick en vinst- och förlusträkning var briljant. Det var nog vad som behövdes. Men strukturen blev för komplicerad. Barnevik var mera managementtänkare än affärsvisionär. Framsorteringen av de överordnade affärsidéerna skedde aldrig riktigt.
- År 1990 försökte jag få dem att hitta tydligare fokus. Företaget behövde då, efter den stora förändringsprocessen, mejsla fram och fokusera på vissa affärer. Men jag lyckades inte komma vidare.
- Jag vill inte uttala mig om de stora affärer som sedan följde, bland annat i USA. Det är mycket troligt att det gick snett där. I ett skede när man väckt upp organisationen och skapat energin och borde ha börjat fokusera tydligare på vissa marknadsområden och affärsidéer så blev det aldrig gjort. Det kom för mycket störningar och kanske blev man fartblind.
SAS - Jan Carlzon gjorde precis vad situationen krävde och gjorde det mycket bra. Företaget befann sig i ett övergångsskede efter den påbörjade avregleringen. Marknaden var ganska starkt reglerad ännu och man kunde fortsätta att plocka pengar av affärsresenärerna. Konkurrensen hade inte kommit i gång.
- Företaget tappade när konkurrensen ökade. SAS hade gjort den kosmetiska delen av kundorienteringen bra. Det hade också, för den tiden, en fin produktutveckling med Euro Class och täta turer. Men man hade inte skapat förmåga att generera nya starka koncept när konkurrensen ökade.
- SAS borde tidigt att sett vad som sedan ägde rum, nämligen att svenskt näringsliv håller på att montera ned, mer än man tror. Viktiga beslutsfunktioner flyttar hela tiden ut ur landet. Marknaden för affärsresenärer har därmed gått ned ovanligt mycket i Sverige.
- Vad SAS ska göra vet jag inte. Det vi nu ser på flygmarknaden är att uppstickare exploaterar de stora flygbolagens svagheter. Men de nya företagen är så där lagom innovativa. Många av dem kommer att dö.
Skandia - Skandia är ett lysande exempel på hur man förlorar fokus på kunderna. Jag förstår inte riktigt hur det kunde bli så. Skandia var ett bolag med en fin genuin kultur där man vårdade sin kundstock och funderade på hur det skulle skapas bra produkter, värde och trovärdighet.
- Men sedan blev bolaget en finansiell koncern i detta kokande hav av sparande och aktieägarvärde. Man tappade sin identitet helt enkelt. Omvandlingen gick för fort.
- Skandia blev ett offer för olika trender. Bolaget greps av detta med aktieägarvärde och var plötsligt inte något försäkringsbolag längre utan en finansiell koncern som ägnade sig åt olika slags placeringar.
- Jan Carendi byggde upp afs, som först åkte upp och sedan ner på de stora makrotrenderna med det dramatiskt minskade aktiesparandet. Då försvann hela grunden.
- Skandia såg att resonemanget om det intellektuella kapitalet skapade en positiv image. Det blev omskrivet, kunde lätt dra till sig anställda och fick lätt att skaffa partners för att bygga upp afs och dess distributionssystem. Men Skandiafallet visar ju att vi är långt ifrån en verklig förståelse av vad intellektuellt kapital är.
Fakta
Vd-ar och politiker i ohelig allians Under börsbubblan hade alla intresse av att hålla uppe aktiekurserna. Det skapade en falsk bild av verkligheten, säger Richard Normann.
På 1960-talet kom den japanska uppbyggnaden av produktionskapaciteten. Kunderna blev mer krävande. Oljekriserna på 1970-talet minskade tillväxten - det blev strid om en mindre kaka. Den industriella modellen med en evigt hög tillväxt fick sig en knäck. Avregleringar av flyg, telefoni och annat ökade konkurrensen.
- Det blev kamp om kunderna. Vi fick ett nytt managementtänkande med begrepp som service, kvalitet och kundtillfredsställelse. I Europa började vi räkna på kundrelationer långt före amerikanarna. En som gjorde det mycket tidigt, var Jan Wallander, säger Richard Normann.
På 1990-talet inleddes IT- och internetbubblan. Alla ville spara i aktier.
- Det fanns oerhörda incitament att hålla uppe aktiekurserna. Vi fick ett slags koalition mellan politiker, företagsledare och investmentbanker. Politikerna ville att folk skulle vara glada över att deras besparingar ökade i värde så att de kunde konsumera mer och rösta på dem som hade makten.
Företagsledarna avlönades i allt högre grad med aktieoptioner. Investmentbankerna blev mer beroende av allt högre kurser för att få lönsamma affärer. Det blev en koalition som skapade en märklig och förfalskad verklighetsbild.
Hushållens bankinlåning ökade med 9 miljarder kronor under första kvartalet. Det är den största ökningen i Sverige sedan förmögenhetsskatten avskaffades.
Han förvaltar en fond med kapital på 60 miljoner. Men själv äger han inga fonder. ”Jag står inför att gå in på en hemsk marknad”, säger Alexander Jansson.
Extraordinära stödåtgärder från Federal Reserve och ECB har sammanfallit med tidigare toppar och bottnar på börsen. Mycket talar för att fortsättning följer.
Ola Söderlind:
NCC snor Rum-i-rum-tekniken för att renovera badrum. Akelius hade samma metod - inte så lyckat. Rummet blir även mindre http://t.co/cNkYRdte
Jonas Elofsson:
RT @zerohedge: A guy called Goldman, working at JPM, blowing up the firm.... Poetic
Jonas Elofsson:
RT @lundin_henrik: Kinas Wen höjer dock förväntningarna med fler och större stimulanser för att parera avmattningen. Brukar vara viktiga signaler.
Jon Åsberg:
Första skymten av inflationsspöket? Panini höjde priset på morgonlatten fr 20 kr till 24 idag.
Kommentarer
Mellan klockan 06 och 19 på vardagar kan du kommentera artiklar.
2 kommentarer Sortera: Äldsta överst