ABB
- Jag har egentligen inte förstått vad som hände. ABB hade inga fantastiska strategiska idéer. Percy Barnevik var bra på att väcka upp folk och få fart på slumrade resurser. Men sedan fick han inte ihop det. Att skapa många små enheter där alla fick en vinst- och förlusträkning var briljant. Det var nog vad som behövdes. Men strukturen blev för komplicerad. Barnevik var mera managementtänkare än affärsvisionär. Framsorteringen av de överordnade affärsidéerna skedde aldrig riktigt.

- År 1990 försökte jag få dem att hitta tydligare fokus. Företaget behövde då, efter den stora förändringsprocessen, mejsla fram och fokusera på vissa affärer. Men jag lyckades inte komma vidare.

- Jag vill inte uttala mig om de stora affärer som sedan följde, bland annat i USA. Det är mycket troligt att det gick snett där. I ett skede när man väckt upp organisationen och skapat energin och borde ha börjat fokusera tydligare på vissa marknadsområden och affärsidéer så blev det aldrig gjort. Det kom för mycket störningar och kanske blev man fartblind.

SAS
- Jan Carlzon gjorde precis vad situationen krävde och gjorde det mycket bra. Företaget befann sig i ett övergångsskede efter den påbörjade avregleringen. Marknaden var ganska starkt reglerad ännu och man kunde fortsätta att plocka pengar av affärsresenärerna. Konkurrensen hade inte kommit i gång.

- Företaget tappade när konkurrensen ökade. SAS hade gjort den kosmetiska delen av kundorienteringen bra. Det hade också, för den tiden, en fin produktutveckling med Euro Class och täta turer. Men man hade inte skapat förmåga att generera nya starka koncept när konkurrensen ökade.

- SAS borde tidigt att sett vad som sedan ägde rum, nämligen att svenskt näringsliv håller på att montera ned, mer än man tror. Viktiga beslutsfunktioner flyttar hela tiden ut ur landet. Marknaden för affärsresenärer har därmed gått ned ovanligt mycket i Sverige.

- Vad SAS ska göra vet jag inte. Det vi nu ser på flygmarknaden är att uppstickare exploaterar de stora flygbolagens svagheter. Men de nya företagen är så där lagom innovativa. Många av dem kommer att dö.

Skandia
- Skandia är ett lysande exempel på hur man förlorar fokus på kunderna. Jag förstår inte riktigt hur det kunde bli så. Skandia var ett bolag med en fin genuin kultur där man vårdade sin kundstock och funderade på hur det skulle skapas bra produkter, värde och trovärdighet.

- Men sedan blev bolaget en finansiell koncern i detta kokande hav av sparande och aktieägarvärde. Man tappade sin identitet helt enkelt. Omvandlingen gick för fort.

- Skandia blev ett offer för olika trender. Bolaget greps av detta med aktieägarvärde och var plötsligt inte något försäkringsbolag längre utan en finansiell koncern som ägnade sig åt olika slags placeringar.

- Jan Carendi byggde upp afs, som först åkte upp och sedan ner på de stora makrotrenderna med det dramatiskt minskade aktiesparandet. Då försvann hela grunden.

- Skandia såg att resonemanget om det intellektuella kapitalet skapade en positiv image. Det blev omskrivet, kunde lätt dra till sig anställda och fick lätt att skaffa partners för att bygga upp afs och dess distributionssystem. Men Skandiafallet visar ju att vi är långt ifrån en verklig förståelse av vad intellektuellt kapital är.