''Nalle'' Wahlroos
hyllar sin pappa
Av: Anders Billing
Publicerad 17 januari 2007 16:24
1 kommentar
Det var förra fredagen som en av det finländska näringslivets tyngsta gick ur tiden. Bror Arne Napoleon "Bunta" Wahlroos avled i sitt hem i Hyvinge, 78 år gammal.
"Bunta" Wahlroos var under två decennier, från 1969 till 1992, kanslichef på finska Handels och industriministeriet - i Finland en mycket mäktig roll med ansvar över åtskilliga statliga storföretag.
Wahlroos lär ha varit en mycket färgstark person, och historierna om honom är talrika. Och som Hufvudstadsbladet skrev i rapporten om hans död, var han också känd för sina fräna kommentarer.
- Det finns en hel del människor i byråkratin, också på ledande poster, som inte är sina uppgifter vuxna, sa han exempelvis i en intervju i tidningen 1988.
I dagens nummer av Hufvudstadsbladet publiceras sonen och Sampochefen Björn "Nalle" Wahlroos dödsruna om sin far - ett personligt avsked till en fader som verkar ha satt sina spår.
Nedan två utdrag från runan - det första inledningen och det andra nästan från slutet.
***
"Bror Wahlroos (1928-2007). "Ingen kan väl läsa...
.. medan man promenerar" var en kommentar som jag ofta som barn fick höra. Pappa brukade nämligen alltid ha med sig en bok eller tidning som han läste på butikspromenaden på Korpo eller i Nokkala. Hans läsande var i det närmaste maniskt, men samtidigt var det ett sätt att kontrollera sin omgivning och sina underställda. Han var oerhört stolt över att alltid kunna siffrorna och vara snabbast på huvudräkning.
Avigsidan med läsandet var att ingenting fick gå förbi. Resultatet var att vi i allmänhet hemma hade ett rum fyllt av dammiga tidningar som väntade på att komma in i hans "lässystem", och minst fem hyllmeter av olästa böcker. Särskilt intresse kände han för kalendrar och matriklar. I trettonårsåldern lär han faktiskt ha kunnat statskalendern utantill.
/.../
Bunta var inte rädd för konflikter, tidvis verkade han nästan attraheras av dem. För honom fanns det i allmänhet bara en rätt och riktig lösning, och där fick man inte ge efter, även om det innebar motgångar i politik och medier. Minsta motståndets lag var för honom helt främmande.
Men naturligtvis lyckades han också såra och uppröra människor han kom i kontakt med. Artificiell intelligens intresserade honom inte, påstod han, men däremot hade han hela tiden problem med naturlig dumhet. Men under den barska och dominerande ytan stod ändå en mycket mjukare och med stigande ålder alltmer familjeorienterad person att hitta.
/.../"
Ur Hufvudstadsbladet 2007-01-17
Wahlroos lär ha varit en mycket färgstark person, och historierna om honom är talrika. Och som Hufvudstadsbladet skrev i rapporten om hans död, var han också känd för sina fräna kommentarer.
I dagens nummer av Hufvudstadsbladet publiceras sonen och Sampochefen Björn "Nalle" Wahlroos dödsruna om sin far - ett personligt avsked till en fader som verkar ha satt sina spår.
Nedan två utdrag från runan - det första inledningen och det andra nästan från slutet.
***
"Bror Wahlroos (1928-2007). "Ingen kan väl läsa...
.. medan man promenerar" var en kommentar som jag ofta som barn fick höra. Pappa brukade nämligen alltid ha med sig en bok eller tidning som han läste på butikspromenaden på Korpo eller i Nokkala. Hans läsande var i det närmaste maniskt, men samtidigt var det ett sätt att kontrollera sin omgivning och sina underställda. Han var oerhört stolt över att alltid kunna siffrorna och vara snabbast på huvudräkning.
Avigsidan med läsandet var att ingenting fick gå förbi. Resultatet var att vi i allmänhet hemma hade ett rum fyllt av dammiga tidningar som väntade på att komma in i hans "lässystem", och minst fem hyllmeter av olästa böcker. Särskilt intresse kände han för kalendrar och matriklar. I trettonårsåldern lär han faktiskt ha kunnat statskalendern utantill.
/.../
Bunta var inte rädd för konflikter, tidvis verkade han nästan attraheras av dem. För honom fanns det i allmänhet bara en rätt och riktig lösning, och där fick man inte ge efter, även om det innebar motgångar i politik och medier. Minsta motståndets lag var för honom helt främmande.
Men naturligtvis lyckades han också såra och uppröra människor han kom i kontakt med. Artificiell intelligens intresserade honom inte, påstod han, men däremot hade han hela tiden problem med naturlig dumhet. Men under den barska och dominerande ytan stod ändå en mycket mjukare och med stigande ålder alltmer familjeorienterad person att hitta.
/.../"
Ur Hufvudstadsbladet 2007-01-17
Mer att läsa från Nyheter
Bloggar som länkar hit
Kommentarer
Mellan klockan 06 och 19 på vardagar kan du kommentera artiklar.
1 kommentar