1. Kinesiska aktieexperter
De kinesiska A-aktierna, vilka huvudsakligen är tillgängliga för kineser, har skjutit i höjden och snart är var och varannan kines aktiespekulant. Man kan fråga sig vad de baserar sina affärer på. Kanske har de börjat med piratkopiering av böcker om Warren Buffett? Oavsett hur det är med kinesernas aktiekunskap är det glasklart att den nuvarande spekulationen är osund.

Brittiska The Guardian har sonderat kinesiska medier och har hitta några tydliga tecken på spekulationshysterin. Bland annat rapporteras att en 60-årig tidigare städtant blivit upphöjd till guru efter att hon dubblat sitt kapital på två månader. Samtidigt ska en buddistisk munk ha öppnat en depå för att en vän skulle få låna mer kapital att spekulera med. Från Shenzhen rapporteras att en tidningsredaktör pantsatt huset att satsa på börsen och i Beijing har en 53-årig tidigare dramalärare sagt upp sig för att börja handla aktier på heltid.

- Jag hatar helger för då är börsen stängd och jag älskar att komma hit, sade den tidigare dramaläraren till kinesiska medier.

2. von Holsteins återkomst
Ett annat orosmoln är att Johan Staël von Holstein, medgrundare av Icon Medialab, i en kolumn tidningen Metro häromdagen talade om att avrätta Jante och att det inte blir någon krasch. Att han tillsammans med sitt bolag Iqube ska hjälpa tre bolag innan midsommar med nyemissioner och ytterligare fem före november månads utgång borde också få varningslamporna att skrika rött. Frågan är inte om, utan när fler gurus från den förra hysterin dyker upp med nya kapitalslukande projekt.

3. Alla vill till börsen
Det är inte bara von Holsteins bolag som vill dra in friskt kapital. Listan med bolag som är på väg till börsen är lång, och många av dessa siktar på den mindre reglerade First North-listan. Man kan fråga sig varför.

Bland bolagen som ägarna nu vill sätta på börsen, det vill säga vill sälja, märks flera bolag med kort historik och röda siffror i resultaträkningen. I vissa fall har bolagen knappt hunnit dra igång försäljningen. Gamblers ivriga att göra klipp genom att förhoppningsvis sälja med vinst redan första dagen tecknar aktier och gör att bolag som egentligen inte har på börsen att göra ändå hamnar där.

4. Företagsaffärerna
Företagsaffärerna blir fler, större och bolagen betalar allt högre premier. Alla tecken på att marknaden för företagsaffärer kanske blivit lite för het. Exempelvis innebar Microsofts bud på internetannonseringsföretaget Aquantive häromveckan en premie på nästan 100 procent. Samtidigt verkar private equity-företagen tävla om att lansera den största fonden och göra den största affären istället för att göra den bästa affären.

- Konceptet med riskjusterad avkastning verkar ha ersatts av risknegligerad avkastning, som en gammal utköpsveteran uttryckte det i Moneyweek.

5. Låna, låna, låna
Med de senaste årens låga räntor har bankernas utlåning rakat i höjden, vilket på kort sikt göder såväl bankerna som ekonomin, men på sikt riskerar att sluta med ett bakslag. Rena blancolån liksom den nya företeelsen mobillån med ockerräntor har blivit populära. Många lånar också på sina fastigheter för konsumtion. Räcker TV3:s tittarsuccé Lyxfällan för att minska låneaptiten i tid?

I USA har marknaden för dåliga bolån, så kallade subprimelån, varit en snackis under våren. Drar de ner USA i en recession eller inte? Troligen inte, men nog är det en tydlig varningssignal. Lägg därtill bostadsbubblan i Spanien och kreativa finansieringslösningar i fastighetsbranschen som borde göra många mörkrädda. Jag tänker främst på danska Keops och svenska Allokton som kör med rejäl belåning och som skyfflat över mycket av risken på stackars obligationssparare.

6. Islänningarna
Många frågar sig hur ett land med bara omkring 300 000 invånare på bara några år har kunnat bli en finansiell maktfaktor. Mycket talar för att islänningarnas framgång beror på pengar som lånats billigt och som avkastat bra under högkonjunkturen. Detta är ett klassiskt framgångsrecept som kan hålla i många år så länge räntorna håller sig låga och de finansiella marknaderna inte svajar. Likt många av fastighetspamparna som i början av 1990-talet fick se sina överbelånade imperier gå under skulle det inte överraska om någon av islänningarna i slutändan får kasta in handduken. Samtidigt ska man ha i åtanke att islänningarna, som köpt många relativt stabila verksamheter i Norden och Storbritannien, skulle kunna hinna betala tillbaka stora delar av lånen tack vare starka kassaflöden i de förvärvade bolagen. Frågan är om det räcker för att islänningarna ska hålla ut i sämre tider.

7. "Framtidsbranschen"
Vad vore en högkonjunktur utan någon eller några branscher som stiger omotiverat mycket. Den bransch som kanske bäst fångar denna tendens är miljötekniken. Med växthuseffekten som ett stående inslag i nyhetsprogrammen inser alla att det måste finnas en enorm potential inom miljöteknik. Problemet är bara att bolagen i sektorn är så få på börsen att investerarnas efterfrågan inte kan mättas utan att värderingarna skjuter i höjden. Bättre blir det inte av att fonder med miljöfokus startas. Förvaltarna på miljöfonderna blir liksom förvaltarna av teknologifonderna vid millennieskiftet tvungna att köpa på sig aktier trots att värderingarna inte är attraktiva. Ingen vill ju investera i en miljöfond som ligger i 70 procent cash.

8. När vd:ar börjar prata aktiekurs
Så sent som i tisdags gick oljebolaget West Siberians vd Maxim Barski ut och proklamerade att bolaget är väldigt undervärderat och värt ungefär det dubbla. När företagsledare börjar prata aktiekurs istället för verksamhet finns det all anledning att dra öronen åt sig.

9. När analytikerna blir superoptimister
När en verkstadsanalytiker tidigare i våras summerade sin syn på verkstadssektorn med rubriken "Buy or Die" går det inte att undvika att inte dra på smilbanden. För vem minns inte analysen av it-floppen Adcore från it-yran med rubriken "Strongest Buy in the History of Strong Buys"?

Att mitt i brinnande högkonjunktur gå ut och peka på att det kanske är lite för hett på sina håll är alltid riskfyllt. Historien har visat att hett alltid kan bli lite hetare. Varför ropa efter vargen om man kan tjäna ytterligare 20 eller 50 procent i en aktie innan bubblan brister? Kanske för att historien visar att det mesta som gått upp kraftigt också brukar komma ner på jorden i samma takt. Det tjänar ingen på.