För långsiktiga placerare kan man, något generaliserat, säga att det finns två huvudtyper av säljstrategier - den fundamentala och den trendföljande.

Den fundamentala säljstrategin innebär att man som placerare säljer aktier när de inte längre anses attraktivt värderade. Till exempel kan en aktie säljas när den når ett visst p/e-tal eller efter att ett bolag lämnat en dålig rapport, vilken förändrat framtidsutsikterna och därmed fundamenta.

Då studier visat att aktiemarknaden har en tendens att överreagera innebär en fundamental säljstrategi att aktier ofta säljs innan de når toppen. Ett exempel kan tas från kursuppgången kring millennieskiftet då en fundamental placerare aldrig hängt med när övervärderingen av vissa aktier bara blev större och större innan bubblan till slut sprack. Disciplinerade placerare med en fundamental säljstrategi hade lämnat börsen långt innan dess, eller åtminstone skiftat över till mer defensiva aktier.

Vän av ordning påminner då om de aktieanalytiker som ivrigt hejade på när kurserna bara steg och steg. Borde inte de ha insett att börsen var övervärderad? Många gjorde säkert det, men en faktor kan förklara varför de inte gick ut och varnade - egenintresset. För det första finns det ett stort egenintresse i att börsen fortsätter upp i form av ökad ersättning och bonus. För det andra kan det vara karriärmässigt förödande att för tidigt rekommendera sälj, även om det i efterhand visar sig vara rätt. Den analytiker som rekommenderade sälj ett år innan toppen i mars 2000 hade hyllats 2002. Men hade han jobbet kvar då?

Vad som hände vid uppgången under it-yran, och kanske även idag, är att många placerare, medvetet eller omedvetet, blir trendföljare. Det vill säga de köper aktier som går upp oavsett om fundamenta är tilltalande eller ej. Akademiska studier har visat att en sådan strategi inte behöver vara fel. Tvärtom har det varit en oerhört lönsam strategi att regelbundet uppdatera sin portfölj med de allra starkaste aktierna. Detta leder oss in på den andra säljstrategin - den trendföljande säljstrategin.

Denna säljstrategi innebär en placerare ligger kvar i en aktie så länge den stiger. Först när den börjar falla avyttras innehavet. Om problemet för en fundamental placerare är att bestämma exakt när en aktie går från under- till övervärderad är problemet för en trendföljare att bestämma när trenden är bruten. Är det när aktien fallit 5 procent? Eller 10 procent? Eller när den förra botten underskrids? Ingen vet, men man gör bäst i att ha tänkt på det innan man plötsligt sitter med en storförlust.

Vilken säljstrategi ska man då välja? Det finns inget rätt eller fel. Istället kan man som placerare ställa sig frågan vilken strategi som bäst passar ens personlighet.

Klarar du av att sälja en aktie och sedan se den fortsätta upp med 40 procent? Eller hoppar du på tåget igen på toppen och bränner dig? Klarar du av att sälja en aktie efter att den fallit 15 procent från toppnoteringen? Eller vägrar du att sälja efter kursfallet och blir till slut sittandes med en förlust på 75 procent? I mångt och mycket handlar det om psykologi.

Oavsett vilken strategi man väljer är det viktigt att man redan på förhand har klart för sig när en aktie ska säljas. Saknas en sådan strategi är risken stor att affärer sker på basis av rädsla eller andra känslomässiga grunder, vilket sällan ger bra resultat.

Till sist bör det påpekas att det också finns ett tredje alternativ för den som inte vill göda sin mäklare med alltför mycket courtageavgifter - att aldrig sälja. Warren Buffett, världens kanske främste placerare, ska en gång ha yttrat orden: "Our favourite holding period is forever". Placerare som tänker nyttja denna strategi gör dock bäst i att se till att de ligger inne i kvalitetspapper. En trendföljare som anammar en is i magen-strategi kommer nämligen förr eller senare att åka på en rejäl smäll, ty historien har visat att uppblåsta bubbelaktier kan falla precis hur mycket som helst när luften väl börjar pysa ut.