Besk eftersmak:"Subprime-papper - ett dåligt årgångsvin"
Av: Malcolm Svensson
Publicerad 25 september 2008 16:53
3 kommentarer
Finansmarknadsexperter jämförde subprimepapper med årgångsvin under det fullsatta seminariet om den pågående finanskrisen som Affärsvärlden och tankesmedjan Fores arrangerade på onsdagskvällen.
Affärsvärlden och tankesmedjan Fores arrangerade ett seminarium om den pågående finanskrisen på onsdagskvällen. Martin Andersson, tidigare chef för avdelningen finansiell stabilitet på Riksbanken, var en av de medverkade och hans förklaring till problemen är att jakten på avkastning skapade en grogrund för nya avancerade finansiella instrument:
- Vi måste gå tillbaka några år för att finna roten till problemet, då det fanns väldigt mycket pengar i omlopp till följd av låg ränta och låg inflation. Situationen ledde till en ”search for yield” där man letade efter instrument som gav lite bättre avkastning än vanliga tillgångar, förklarade Martin Andersson som tidigare även, bland annat, varit valutahandlare, och idag är konsult med uppdrag för bland andra Bank of England där han var med och redde ut krisen i Northern Rock.
Han analys går ut på att bankerna skapade strukturerade produkter i vilka dåliga krediter packades in ”för att skapa kvalitét med något av dålig kvalitét”. Dessa CDO:er konstruerades så att de precis skulle få AAA-rating, så kallad ”rating on the edge”.
Även om produkterna fick högsta kreditvärde så skiljer sig en sådan AAA-rating från en vanlig företagsrating. Investerarna förstod inte att de två ratingarna inte gick att jämföra med varandra utan trodde att de köpte säkra papper. Istället borde många de så kallade strukturerade produkterna ha hamnat på ”negative watch”-lista, enligt Martin Andersson.
Att det har kunnat gå så illa som det gjort är att det inte togs tillräckligt betalt för risk då man inte förstått konsekvenserna av att vara ”marked to market” som medför att prisvärderingar slår igenom snabbt. Detta har medfört att åtskilliga miljarder dollar i nedskrivningar. Lehman Brothers egna kapital på 27 miljarder dollar var snabbt uppslukat när nedskrivningarna uppgick till 88 miljarder dollar.
Martin Andersson förklarade även att CDO:er är som årgångsvin:
- 2002 års papper innehåller fem procent subprime och är inte ett problem idag. De från 2005 och framåt är däremot extremt dåliga och måste hällas ut direkt. Dessa innehåller 80-85 procent subeprime-lån. De har gått från AAA till unrated.
I seminariepanelen satt även Affärsvärldens redaktionschef Anders Billing, Urban Karlsson, statsekreterare på finansdepartementet samt Hans T-son Söderström, professor på Handelshögskolan.
- Det är inte konstigt att folk blir rädda, om det sen är rationellt är en annan fråga, sa Anders Billing under seminariet.
De åtgärder som centralbankerna genomfört under den senaste tiden är nödvändiga, ansåg alla panelens deltagare.
- Görs inte dessa får vi en kris som den på 30-talet. När det finansiella systemet kollapsar krävs det att det förs in likviditet samt att det finns insättningsskydd, sa Hans T:son Söderström.
Federal Reserve gjorde det motsatta på 30-talet och stramade åt vilket ledde till depressionen. Att gå in och hjälpa nu blir ruskigt dyrt på kort sikt, men hjälper på lång sikt, menade professorn.
- Den stora likvidiseringen riskerar att få fart på inflationen. Det riskerar att ge en yieldkurva som är väldigt brant med låga korträntor och höga långräntor, fortsatte Hans T:son Söderström.
Vidare ansåg han det vara självklart att varenda krona aktieägarna satsat borde förbrukas innan skattebetalares kapital skjuts till.
I publiken fanns ett stort antal branschpersonligheter. Jan Herin, ekonom på Företagarna och Stefan Fölsters föregångare på Svenskt Näringsliv, var åhörare och begärde ordet:
- Jag skulle vara glad som aktieägare om de lyfte ut dåliga lån och om jag fick 30 procent av nominellt belopp betalt. Problemet är att det inte sagts vad den amerikanska staten tänker betala för dessa papper.
Martin Andersson menade dock att staten aldrig kan gå in och roffa åt sig tillgångar från aktieägarna.
Före detta Riksbankschefen Bengt Dennis, som också var på plats, förklarade att denna kris är mycket mer komplex än den svenska krisen på 1990-talet. Då var det enkelt att komma till lösning på problemet genom att tillföra likviditet.
Martin Andersson sade bittert "att det inte var så lätt att vara handlare när Bengt Dennis höjde räntan till 500 procent."
Hans T:son Söderström, ville även föra in den exploderande amerikanska privatkonsumtionen som en viktig faktor till krisen:
- Det fundamentala problemet är att kraftigt skuldsatta amerikaner ökat belåningen på sina fastigheter och konsumerat med lånade pengar. Nu måste hushållen återställa sina balansräkningar och det kommer att ta åtskilliga år att lösa problemet.
Han tyckte också det är väldigt konstigt att dollarkursen inte försvagats mer sen åtgärdsprogrammet kom samt att dollarkursen stärkts på sistone. Ingen i salen hade svar på varför dollarkursen stärkts under de senaste månaderna.
- Fundamentalt borde dollarn bli svagare, sade han.
Att FED satt räntan så lågt under 2000-talet har också bidragit till krisen då det eldat på bostadsmarknaden i USA än mer.
- Samtidigt har de haft problem med att dollarkursen varit så stark, en räntehöjning hade ytterligare ökat trycket och inflödet av valuta i landet, analyserade han.







Kommentarer
Mellan klockan 06 och 19 på vardagar kan du kommentera artiklar.
3 kommentarer Sortera: Äldsta överst