Med börsen ner över tre procent i torsdags och åtta procent sedan toppen i mitten av juli är det många som frågar sig om det är slut på det roliga för den här gången. De flesta bedömarna på marknaden verkar inte särskilt oroliga utan avfärdar oron kring kreditmarknaden i USA och talar istället om Asien och Kinas positiva inverkan på världsekonomin. För den som tycker att detta resonemang blivit lite urvattnat kan det vara intressant med en historisk tillbakablick.

Ekonomen och Nobelpristagaren Paul Samuelson sa en gång att börsen har förutspått nio av de fem senaste recessionerna. Investerarna på aktiemarknaden är väldigt nervösa och skickar därför många gånger ner kurserna "i onödan". Svårigheten för alla börsspekulanter är därför att veta huruvida en börsnedgång signalerar början på en recession eller bara är ett resultat av nervösa placerare som paniksäljer. Tyvärr har historien visat att det ofta är för sent att sälja när vi väl fått svart på vitt att ekonomin är inne i en recession.

Bara de senaste 20 åren är fyllda av både mindre och större rekyler, sättningar, korrigeringar eller ras, vilka alla visat sig vara falska alarm och därmed utmärkta köptillfällen för investerare med lite likviditet kvar på depån. Trots allt har vi "bara" haft två riktigt uthålliga börsras de senaste 20 åren, dels i början av 1990-talet i samband med bank- och fastighetskrisen och dels i början av 2000-talet när it- och telekombubblan brast.

Nedan listar jag lite statistik över tio falska alarm vi fått uppleva under de senaste 20 åren sorterade efter hur nedgångens storlek:

Hösten 1987
Nedgång: 47 procent
Tid: Cirka 5 veckor. Börsen toppar den 8 oktober och bottnar den 11 november.
Återhämtningstid: 1 år och 2 månader

Hösten 1998
Nedgång: 40 procent
Tid: Nästan 12 veckor. Börsen toppar den 20 juli och bottnar den 8 oktober.
Återhämtningstid: 8 månader

Hösten 1997
Nedgång: 24 procent
Tid: Nästan 12 veckor. Börsen toppar den 7 augusti och bottnar den 28 oktober.
Återhämtningstid: 4 månader

Våren 2006
Nedgång: 19 procent
Tid: Cirka 9 veckor. Börsen toppar den 3 april och bottnar den 13 juni.
Återhämtningstid: 4 månader

Våren/Sommaren 1994
Nedgång: 18 procent
Tid: Cirka 21 veckor. Börsen toppar den 31 januari och bottnar den 6 juli.
Återhämtningstid: 10 månader

Hösten 1995
Nedgång: 15 procent
Tid: Cirka 13 veckor. Börsen toppar den 19 september och bottnar den 19 december.
Återhämtningstid: 2 månader

Sommaren 1996
Nedgång: 12 procent
Tid: Nästan 7 veckor. Börsen toppar den 6 juni och bottnar den 24 juli.
Återhämtningstid: 1,5 månader

Hösten 1993
Nedgång: 12 procent
Tid: Cirka 4 veckor. Börsen toppar den 3 november och bottnar den 30 november.
Återhämtningstid: 1 månad

Våren/Sommaren 2004
Nedgång: 12 procent
Tid: Cirka 16 veckor. Börsen toppar den 22 april och bottnar den 16 augusti.
Återhämtningstid: 2 månader

Våren 1997
Nedgång: 10 procent
Tid: Nästan 7 veckor. Börsen toppar den 10 mars och bottnar den 28 april.
Återhämtningstid: 1 månad

Som tabellen ovan visar fick vi under den fantastiska kursuppgången under 1990-talet uppleva flera korrigeringar på allt från 10 till 40 procent. 2000-talet har däremot varit betydligt mer förskonat från större korrigeringar bortsett från sättningen 2006. Istället har vi fått se många fler mindre rekyler som aldrig tagit sig över 10-procentnivån. Efter torsdagens kursfall har börsen fallit med drygt 8 procent sedan toppen i mitten av juli, och frågan på allas läppar är om det vi nu upplever är en tillfällig rekyl eller början på en recession och därmed ett större ras?

Ingen vet. Vad vi däremot vet är att det är högst sannolikt att nedgången bara är tillfällig. Listan ovan visar tydligt att marknaden har en tendens att överreagera och att marknaden är usel på att förutspå recessioner. Vad listan också visar är att de falska alarmen på aktiemarknaden emellertid kan bli ganska blodiga, men att de i allmänhet är överstökade på några veckor eller månader.

Hur ska man som placerare agera då? Det beror på flera faktorer, såsom strategi, placeringshorisont och riskprofil. Kortsiktiga placerare som tar stora risker har all anledning att se upp då en kraftig korrektion kan radera ut dem från marknaden, medan långsiktiga placerare med en väldiversifierad portfölj har mindre anledning att oroa sig. Med en redan skakig börs på väg in i dess historiskt sett sämsta period, hösten, finns det dock anledning att se upp.

Fotnot: Alla beräkningar avser OMXS30-indexet som omfattar börsens 30 mest omsatta aktier. Toppar och bottnar är beräknade på högsta och lägsta kurser, inte stängningskurser. Återhämtningstid avser tiden från korrigeringens botten till dess att indexet är tillbaka på nivån innan korrigeringen.