Kring millennieskiftet var det ingen diskussion om vem som var ledare inom läkemedel och bioteknik i Norden. Sverige fanns i täten. Det gick hyfsat för Astra Zeneca och Pharmacia även om det fanns orosmoln. Bioteknikföretagen flockades kring börsen, några fick snabbt hisnande värden. Förväntningarna var högt ställda. Danskarna hamnade i lä, företagen var små och ansågs inte särskilt intressanta. Danmark spelade en tydlig andrahandsroll.

I dag är bilden den rakt motsatta. Det är de danska företagen, både stora och små, som tagit täten i Norden, hur vi än mäter, i stigande börsvärden, i antal nya företag, i antal nya produkter på marknaden, i sysselsättningstermer eller storleken på nyemissioner och forskningsavtal hos forskningsbolagen. Sverige har gradvis halkat efter på ett märkbart sätt.

Vårt flaggskepp Astra Zeneca har gått i stå. Oron för patentutgångar och generiskt konkurrens är stor på aktiemarknaden. Kursen i dag är betydligt lägre än då svenska Astra och brittiska Zeneca gjorde entré på börsen som nytt företag i april 1999. De gamla aktieägarna i Pharmacia, som vid Pfizers köp av bolaget 2003 valde att byta till aktier i Pfizer, har fått se kursen på sina aktier gå ner ungefär 30 procent. Både Astra Zeneca och Pfizer har, liksom flera andra stora läkemedelstillverkare, tvingats till kraftiga personalreduktioner för att få ner sina kostnader. Oförmåga att få fram nya storsäljare och hård konkurrens har gjort att intäkterna inte ökat som förr.

För de större danska företagen har det gått betydligt bättre, vilket avspeglas i börskurserna. Stjärnan är diabetesspecialisten Novo Nordisk, som i år är ett av få läkemedelsbolag som gått bra på börsen, upp drygt 30 procent. På fem år har kursen nästan trefaldigats. Ännu bättre har det gått för vaccintillverkaren ALK-Abelló, var kurs sjufaldigats under femårsperioden, i år har dock kursen backat en del.

Lundbeck, specialist på centrala nervsystemets sjukdomar, hade några tuffa år 2001-2003, när företaget förlorade patentet på sin storsäljare Cipramil mot depression, men därefter har kursen successivt klättrat uppåt. Lundbeck har fått fram en efterföljare, Cipralex, som säljer bra.

Utanför börsen finns Leo Pharma, en världsledande tillverkare av medel mot psoriasis, som haft en god tillväxt under lång tid. I Danmark kallas firman ibland för "pengemaskinen i Ballerup" på grund av sin höga lönsamhet. Men Leo Pharma lägger inte pengar på hög utan satsar mycket på forskning, 17 procent av omsättningen, och har en hel del nytt på gång.

Bland de danska forskningsbolagen ser det också bra ut. Börsvärdet på de sex största, noterade danska företagen, drygt 27 miljarder danska kronor, är nästan dubbelt så högt som värdet av de 13 noterade svenska forskningsbolagen, med inriktning på läkemedel. Det säger en del om vilka förväntningar som finns på de danska företagen.

De danska siffrorna dras upp av det höga värdet på Genmab, ett forskningsbolag startat 1999, med 335 anställda och inriktning på antikroppsbaserade läkemedel mot bland annat cancer. Börsvärdet i skrivande stund ligger på drygt 14 miljarder danska kronor, nästan fem gånger så mycket som värdet på Sveriges största forskningsbolag, Biovitrum, som har dubbelt så många anställda som Genmab.

Bakom den höga värderingen ligger forskningsframgångar som bland annat fick brittiska Glaxo Smith Kline att i slutet av förra året ingå ett jätteavtal med Genmab. GSK-avtalet, som gäller medel mot cancer och autoimmuna sjukdomar, kan ge Genmab intäkter på mer än 2,1 miljarder dollar, alltså drygt 13 miljarder kronor. Avtalet var det största som gjordes i Europa under fjolåret mellan ett läkemedelsbolag och ett forskningsföretag.

Ett annat danskt forskningsbolag som är högre värderat än något svenskt forskningsbolag är Neurosearch, inriktat på det centrala nervsystemets sjukdomar. Neurosearch, som personalmässigt är ungefär lika stort som Genmab, har för närvarande ett börsvärde på närmare 5 miljarder danska kronor. Ett av de projekt som kommit längst är faktiskt svenskt från början, nämligen en substans mot Huntingtons sjukdom ("danssjukan"), på väg in i fas III. Neurosearch köpte i fjol Carlsson Research i Göteborg, grundat av Nobelpristagaren Arvid Carlsson, för 875 miljoner kronor. Med köpet följde även projekt mot Parkinsons sjukdom och schizofreni.

De danska företagen har, trots att de i allmänhet hållit på kortare tid än sina svenska motsvarigheter, kommit längre i sin forskning. Och de har i många fall dragit in betydligt mer kapital till sina investeringar än de svenska forskningsbolagen.

Några har till och med fått ut produkter på marknaden, vilket är mer än vad de svenska forskningsbolagen mäktat med. Topo Target grundades för sju år sedan och är inriktat på cancer. Företaget har fått ett medel godkänt i både USA och i EU. Det ska användas mot biverkningar vid strålbehandling.

En sammanställning av forskningsprojekt i olika faser, gjort av revisionsföretaget Ernst & Young, visar att Danmark har avsevärt fler projekt i gång än Sverige. I de inledande kliniska prövningarna, alltså studier på människa, har de danska företagen mer än dubbelt så många projekt som de svenska företagen. Det innebär troligen att vi kan förvänta oss mer danska än svenska framgångar i forskningen åren framöver.

Studier gjorda vid Handelshögskolan i Köpenhamn har kommit fram till att investeringarna är större i Danmark än i Sverige, liksom antalet patent och produktiviteten i forskningen. Det har också skapats fler företag och fler sysselsättningstillfällen i Danmark. År 1997 fanns det dubbelt så många forskningsföretag med inriktning mot läkemedel i Sverige som i Danmark. I dag finns fler forskande företag i Danmark.

Sverige har inte haft samma förmåga som Danmark att få fart på nyföretagandet i sektorn. När Pharmacia påbörjade sin avveckling av olika verksamheter i samband med fusionerna med Upjohn 1995, Monsanto 2000 och Pfizer 2003 trodde många att det skulle starta en våg av nya företag.

Så har det inte blivit. Visserligen har verksamheter avyttrats och avknoppats, alltså att existerande verksamheter fått nya ägare eller att anställda tagit med sin forskning och fortsatt i egen regi. Men det har inte kommit i gång särskilt mycket helt nystartad forskning, vilket är anmärkningsvärt med tanke på den stora kompetens som fanns på många håll i gamla Pharmacia, både att driva företag och forska.

Forskarna vid Handelshögskolan i Köpenhamn har visat att av de drygt 4 200 jobb som uppstod när Pharmacia avvecklade i Uppsala och Stockholm är bara 67 resultatet av "start-ups", knappt 2 procent. Resten är avyttrade verksamheter, som fått nya ägare, eller avknoppningar där anställda tagit med sin forskning och fortsatt i egen regi. Regionen har varit betydligt sämre än Köpenhamnsområdet på att skapa forskningsföretag. (Biotech Business Working Paper No. 04-2007 av Henrich Dahlgren och Finn Valentin.)

Varför har då svensk läkemedelsforskning kommit på efterkälken på det här viset? Låt oss granska några faktorer som sannolikt spelat stor roll: fusionerna, forskningsstrategierna, ägandet och villkoren för att kommersialisera forskning.

För 30 år sedan hade Sverige en rad halvstora läkemedelsföretag: Aco, Astra, Bofors, Ferring, Ferrosan, Kabi, Leo, Pharmacia och Vitrum. Av dessa blev på 1980- och 1990-talen bara två kvar, Astra och Pharmacia. Sedan kom de internationella fusionerna med Upjohn, Zeneca, Monsanto och Pfizer. Resultatet blev att de tidigare ganska nischinriktade svenska företagen adderade till allt fler verksamhetsområden. De fick en mer otydlig profil vilket sannolikt gått ut över de verksamheter där företagen redan var starka.

- Alla dessa samgåenden ledde till för många inriktningar. Det blir ofta så vid fusioner. Man klarar inte av att skära av grenar ordentligt och så ligger de kvar, säger Karl Olof Borg, som var forskningschef när Astras forskningsbolag Hässle fick fram magsårsmedlet Losec på 1980-talet.

Senare har han varit forskningsansvarig på Leo, Pharmacia & Upjohn och Active Biotech. Och han har suttit i styrelserna för en rad danska forskningsbolag.

De etablerade danska läkemedelsföretagen har alla hållit fast vid sin nischinriktning. Novo Nordisk är visserligen resultatet av en fusion 1989 mellan Novo och Nordisk Gentofte, men båda var inriktade på insulin och diabetessjukdomar. I dag är Novo Nordisk världsledande på området och företaget har hittills sluppit konkurrens från lågprisprodukter eftersom det är så svårt att kopiera de bioteknikprodukter som Novo Nordisk tillhandahåller.

- Novo Nordisk har varit en ordentlig draghjälp för dansk forskning. Företaget har skolat en massa människor som sedan hamnat i forskningsbolagen. Vi har inte haft motsvarande övergång i Sverige. Astra Zeneca har ju inte haft något stort intresse för biotekniken. Det är först de senaste två åren som det intresset ökat, säger Karl Olof Borg.

Lundbeck har också behållit sin nischinriktning på centrala nervsystemets sjukdomar och finns därför bara inom områden som depression, Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom och schizofreni. Detsamma gäller Leo Pharma, som prioriterar hudsjukdomar, i huvudsak psoriasis, och ALK-Abelló, världsledande inom allergivacciner.

En avgörande faktor för att det ser ut som det gör i dansk läkemedelsindustri är ägandet. Alla de fyra stora har en huvudägare i form av en stiftelse, som kontrollerar majoriteten av rösterna. Novofonden, vars rötter går tillbaka till 1920-talet, äger 69 procent av rösterna i Novo Nordisk. Lundbeckfonden förfogar också över 69 procent av rösterna i Lundbeck, dessutom 64 procent i ALK-Abelló. Leofonden äger 100 procent av Leo Pharma, som inte är börsnoterat och inte avser att bli det.

Dessa stiftelser har tillkommit för att skydda ägandet i bolagen och hindra fientliga övertaganden. Företeelsen är vanlig i danskt näringsliv. Andra stora fonder kontrollerar bolag som AP Möller Maersk, Carlsberg, Danfoss och Lego. Och EU-kommissionen tillåter dessa skapelser.

Utan dessa stiftelser hade sannolikt samtliga danska läkemedelsbolag blivit uppköpta eller hamnat i internationella koncerner, precis som skett i Sverige. I Danmark framhålls ofta ägandet som en viktig förklaring till att dansk läkemedelsindustri fått en så positiv utveckling. Ägandet anses ha befrämjat det långsiktiga arbete som präglar denna bransch.

- Jag sitter i en nordisk organisation och märker att vi svenskar är minst nationalistiska. Det är kanske positivt i och för sig. Men när det gäller ägarfrågor har vi nog varit alltför naiva i Sverige. Det har varit av godo för danskarna att de vaktat om den egna industrin. Det är helt klart att ägarstrukturen haft betydelse, stiftelserna är viktiga. De har gett företagen arbetsro under många år, framhåller Tore Wäborg, chef för Leo Pharma i Sverige. Han har jobbat 34 år i dansk läkemedelsindustri, tidigare på bland annat Novo Nordisk.

Mats Pettersson, som nyligen lämnade posten som vd för Biovitrum, var en av arkitekterna bakom gamla Pharmacias alla sammanslagningar. Han konstaterar att den danska modellen varit mer framgångsrik. Han har sett den från insidan, bland annat efter fyra år i Lundbecks styrelse.

- Det är helt klart att danskarna, genom sitt stabila ägande, fått en långsiktighet som är imponerande. De har inte haft samma bundenhet till kortsiktig kvartalsrapportering som vi. I Sverige har vi inte den typen av aktiva ägare som är beredda att ha ett tioårsperspektiv, till och med längre. Det är bara att bocka och buga och konstatera att utvecklingen i Danmark skapat mer gynnsamma förutsättningar för att ta fram nya läkemedel än vad vi lyckats med i Sverige, säger Mats Pettersson.

Är villkoren i övrigt bättre för att bedriva forskning i Danmark? Några stora skillnader är det nog inte. På båda håll efterlyser de forskande bolagen mer statliga medel till grundforskningen och bättre villkor för att bedriva kliniska prövningar på sjukhusen.

På ett område verkar dock Danmark ha en fördel. De danska reglerna på arbetsmarknaden, "flexicurity", framhålls ofta som en styrkefaktor, senast i boken "Tre stora, tre små" (SNS Förlag) om biomedicin och innovationssystem i olika länder. I Danmark är det lätt att säga upp folk men det finns också ett gott socialt skyddsnät. Det underlättar för entreprenörer.

- Danskarna gör frimodiga satsningar. De är inte rädda för att förlora jobbet och de kan ta steget tillbaka om de inte lyckas. Det är svårare i Sverige, säger Karl Olof Borg.

När de stora svenska läkemedelsbolagen blev uppköpta eller flyttade utomlands friställdes mycket management i Sverige. Men det var få som valde att starta nya forskningsbolag. Under perioden 1997-2004 hade 69 procent av grundarna i Sverige sin bakgrund i universitetsvärlden, mot 38 procent i Danmark, där 26 procent kom från de stora läkemedelsbolagen jämfört med bara 8 procent i Sverige.

- Det vi kan se hos de svenska företagen, grundade av akademiker, är att de har svårare att komma i gång därför att de inte får den kritiska massan i finansieringen. Och när de får finansieringen så är det på en markant lägre nivå än här hemma, säger Finn Valentin, professor på Handelshögskolan i Köpenhamn.

- Det finns en skillnad i attityder. Danskarna är aggressivare när det gäller att bygga något nytt. I Sverige är det mer lockande att bli riskkapitalist än att bli entreprenör, säger Mats Pettersson.

Att Danmark är ett intressantare land att investera i än Sverige visades för några år sedan när amerikanska Biogen Idec, ett ledande bioteknikföretag, valde att lägga en ny stor produktionsenhet i Danmark. Det gäller en anläggning i Hilleröd, tre mil nordväst om Köpenhamn, där Biogen Idec ska bygga en av de största biotekniska fabrikerna i världen för att bland annat tillverka det nya medlet mot multipel skleros, Tysabri. Investeringen blir på drygt 3 miljarder danska kronor plus eventuella tillbyggen på en dryg halv miljard. Anläggningen ska stå klar 2009 och ge 400 jobb. Som jämförelse kan nämnas att den biotekniska fabrik Pfizer avser att bygga ut i Strängnäs, där man har en äldre anläggning, går på 1,5 miljarder kronor och bli klar 2011. Några nya jobb skapas inte.

__________________________________________________________

Två giganter

Danmark har en stor läkemedelsindustri, nästan lika stor som den svenska, trots att landet till invånarantalet är hälften så stort. Läkemedel är Danmarks största exportprodukt. I Sverige kommer papper, stål, bilar och tele före i exportstatistiken. De danska läkemedelsföretagen sysselsätter 17 000 personer i landet, av dessa finns tre fjärdedelar på Novo Nordisk. Svensk läkemedelsindustri sysselsätter drygt 20 000 personer, två tredjedelar av dem finns på Astra Zeneca. Båda länderna har alltså var sin gigant.

Den stora skillnaden är att Sverige saknar mellanstora bolag. De försvann under fusionsåren. Därför finns ingenting mellan Astra Zeneca och största forskningsbolaget Biovitrum. Danmark har en rad mellanstora bolag, som Lundbeck, Leo Pharma och ALK-Abelló. Danmark har också fler forskningsbolag än Sverige. I slutet på 1990-talet hade Sverige dubbelt så många som Danmark.

________________________________________________________

Danskarna tog allt

Historiskt har flera läkemedelsföretag varit både danska och svenska. Men det har slutat med att de svenska delarna försvunnit medan de danska levt vidare och utvecklats.

Leo startades 1908 utifrån ett apotek i Köpenhamn (Löven), ett dotterbolag etablerades i Helsingborg 1914. Verksamheterna utvecklades olika. Klassiska svenska produkter blev huvudvärkstabletten Albyl, rökavvänjningsmedlet Nicorette och Estracyt, mot prostatacancer. På 1980-talet blev svenska Leo uppköpt och hamnade så småningom hos Pharmacia och sedan hos Pfizer. Kvar i Helsingborg finns bara tillverkningen av Nicorette, som i fjol såldes till Johnson & Johnson. Danska Leo kom på 1970-talet in på området vitamin D, som bland annat påverkar vår hud, en inriktning som behållits.

Ferrosan bildades 1920 som ett svensk-danskt företag, dotterbolag till Leo. En stor produkt på 1950-talet blev ett medel mot tuberkulos, PAS. På 1970-talet blev den svenska delen mer självständig och på 1980-talet hamnade den hos Pharmacia. Den danska delen köptes först av Novo. Sedan gjordes ett utköp och danska Ferrosan inriktade sig på egenvårdsprodukter, i dag med en omsättning på en dryg miljard danska kronor och 700 anställda.

Ferring startades 1950 i Malmö av Frederik Paulsen och fick framgångar med kroppsegna peptidhormoner, bland annat ett medel mot sängvätning. På 1990-talet flyttades peptidforskningen från Malmö till USA och en forskningsenhet byggdes upp i Köpenhamn. Ingen forskning finns kvar i Sverige och förra året såldes även produktionsenheten i Malmö till ett kinesiskt företag. I Köpenhamn har Ferring både forskning och produktion. Ferring, som fortfarande är ett familjeföretag, har huvudkontoret i Schweiz.