Professorn redo
för nya affärer
Av: Simon Blecher
Publicerad 2 november 2004 22:00
Tio år efter Gota-kraschen har åttiotalsikonen Gabriel Urwitz och hans riskkapitalbolag Segulah skaffat sig ett rykte som en av Sveriges skickligaste investerare. När företagets tredje fond nyligen stängdes var den övertecknad fyra gånger. I en sällsynt intervju berättar han för Affärsvärlden vad han och vd Christian Sievert ska göra med pengarna.
"Fråga: Vad gör en private equity-fond när den upptäcker att alla investerare vill gå in i den? Svar: Precis vad den vill".
Med de orden beskrivs lilla svenska riskkapitalbolaget Segulah i oktoberutgåvan av den ansedda tidningen "Private Equity International". Bakgrunden är det faktum att Segulah så sent som i september valde att gå ut med sin tredje fond, Segulah III, och bad sina investerare om lite över 2 miljarder kronor. Investerarna ville stoppa in 10 miljarder. Segulah gjorde som de ville - nämligen tog de investerare som de ville ha och sa nej till resten.
För den breda allmänheten är Segulah inte särskilt känt. Bolaget har troligen ett betydligt större namn utanför Sveriges gränser, vilket är en del av förklaringen till att knappt några av den nya fondens investerare är svenska. Mannen bakom bolaget är dock desto mer känd.
Gabriel Urwitz är för många en ikon av åttiotalet. Via en karriär i den amerikanska universitetsvärlden, under vilken han bland annat skrev en doktorsavhandling om prisbildningen på obligationer, hamnade han så småningom på SEB och senare som vd på Hägglöfs Fondkommission. På Hägglöfs arbetade gräddan av dåtidens och nutidens finanssvenskar och Urwitz var en av de mest pådrivande i omvandlingen av fondkommissionärsbranschen.
Sen blev det vd-stolen på Proventus och jobb hos gamle barndomsvännen Robert Weil. I en rasande takt omstrukturerade de svenskt näringsliv innan Urwitz lämnade Proventus för att bli ordförande i Gota Bank, som han drev hela vägen fram till dess att bankkrisen var ett faktum; Gota AB gick i konkurs och Gota Bank såldes till Nordea.
I samband med konkursen fick Urwitz hård kritik från flera håll och under de år som följde höll han sig borta från rampljuset. En bit in på nittiotalet startade han Segulah (ordet, hämtat från hebreiskan, betyder "den utvalde") tillsammans med gamla affärskollegor och vänner, bland andra Johan Rapp, Per Nydahl, P-O Sjöberg, Lars Josephson, Karl-Adam Bonnier och Anders Claesson.
Den första fonden lanserades 1997 med ett kapital på 200 miljoner kronor, en stor del av pengarna kom från Segulah självt. År 2000 var det dags igen, 850 miljoner kronor investerades i den andra fonden.
De båda fonderna har levererat en mycket god avkastning, exakt hur god är hemligt. Segulah har under årens lopp hunnit göra 20 affärer, av vilka 17 blivit lyckade. Med den nyligen stängda fonden i ryggen och med mångårige medarbetaren Christian Sievert, som i fjol tog över vd-skapet när Urwitz själv klev upp som ordförande, är Segulah nu redo för nya affärer.
Hur kommer det sig att intresset för den nya fonden blev så stort?
Gabriel Urwitz: Under årens lopp har vi haft besök av 100 utländska institutioner, människor som bokstavligen knackat på dörren och bett att få investera. Nu fick vi en möjlighet att ringa upp dem och därför gick det så fort. Vi har haft turen att inte behöva jaga efter kapital. Fråga inte varför, men det finns knappt en enda svensk institution som hört av sig sedan vi startade fonden.
Christian Sievert: vilket passar oss bra. Det är mycket bättre med utländska, erfarna investerare eftersom man får en geografisk spridning och inte påverkas av marknadens humörsvängningar. Dessutom bygger vi på vårt nätverk.
Vad ska ni göra med pengarna som ni inte kunnat göra tidigare?
CS: Vi får en kapacitet att göra lite större affärer, även om det är viktigt för oss att vara kvar i samma segment, framför allt när det gäller fler och större tilläggsförvärv.
Vilka nya investerare är ni mest stolta över?
GU & CS (i mun på varandra): MIT (Massachusetts Institute of Technology), JP Morgan, Fleming Asset Management, Alp Invest och Wilshire.
CS: Alla nämnda är extremt sparsmakade med utländska investeringar och särskilt i mindre fonder.
GU: Och glöm inte heller att vi har med en asiatisk regering.
Vilka svenskar finns med?
GU: De som varit med i Segulah från början är även med nu, exempelvis familjen Bonnier och familjen Robert af Jochnick.
Hur ser strategin ut?
CS: Vi har en så kallad "Buy and build"-strategi i den nordiska sektorn. Vi köper företag och gör sedan tilläggsförvärv. Sedan starten har vi köpt 20 företag och gjort 35 tilläggsförvärv. Vi köper välskötta företag, bolag som gör vinst redan i dag. Vår viktigaste fråga är om bolaget kan dubbla vinsten inom en femårsperiod.
GU: Vi rör oss i intervallet övre delen av småföretag och nedre delen av medelstora företag. I omsättning betyder det 200 miljoner upp till 2 miljarder kronor och mellan 200 och 600 miljoner kronor i företagsvärde. Affärsmodellen består i att försöka åstadkomma tre gånger satsat kapital, hälften ska komma från ökad skuldsättning, hälften från förbättrad vinst. Vi jobbar med gammal ekonomi, exempelvis lättare verkstadsindustri, tjänsteindustrin och handel.
Varför inte börsbolag?
CS: Det är mycket komplicerat. Vi har bara kapacitet att köpa mindre börsbolag och de är bara billiga när det går knackigt, situationer som vi vill undvika. När rörelserna vänt upp har aktiekurserna redan dragit i väg.
GU: Vi har varit nära några gånger. Men det är också komplicerat ur en annan aspekt, nämligen det faktum att det är svårt att göra en due diligence-process.
CS: Men vi följer utvecklingen noga och vi tittar framför allt på delar i börsbolag. Flera av våra stora affärer har skett den vägen: vi köpte Norfoods från Hexagon, Callenberg från Expanda, NVS från NCC, Previa från Capio och CCS från Medivir.
GU: Prisbilden är dock bäst utanför börsen, den rör sig inte med samma hastighet. Det går fortfarande att hitta många fina bolag till sex gånger rörelseresultatet. Faktum är att priserna inte alls gått upp så mycket sen vi drog i gång för tio år sedan, inte i vårt segment i alla fall. Och betänk att räntan gått från 10 till 2 procent under perioden.
Hur många bolag tittar ni på per år?
CS: Cirka 150-200 bolag. Det brukar bli två affärer per år. Så man kan gissa att det tar 4-5 år att investera den här nya fonden.
Hur har de första två fonderna utvecklats?
GU: Det här är som årgångsviner, vintage. Segulah I, från 1997, är en av de allra bästa i Europa i sin årgång, Segulah II, från 2000, ser väl också ut att tillhöra de bästa, eftersom många av den årgången har gjort mindre bra affärer.
Vilka har varit era bästa respektive sämsta affärer?
CS: Teli Services, leverantör av verkstads- och telefonitjänster inom telefoni och data, som vi köpte från Telia och sålde till ett franskt företag är helt klart den bästa. Avkastningen blev mycket hög. Ordning & Reda är den sämsta, där lyckades vi inte alls. Misstaget vi gjorde i det fallet var att köpa ett så kallat turn-around företag. Faktum är att de tre affärer som vi misslyckats med har alla varit turn around-företag.
Ni arbetar mycket med industriella rådgivare som är knutna till Segulah. Hur kommer det sig?
CS och GU: Det var så Segulah kom till. Vi var ett gäng som hade varit i näringslivet i 10-20 år och tillsammans hade vi ett bra nätverk. Men vi insåg att man var tvungen att jobba med proffs, att de behövdes folk som var operativt professionella. I dag har vi 35 stycken industriella rådgivare, senaste tillskotten i form av Jörgen Centerman (tidigare ABB) och Per-Arne Sandström (tidigare Ericsson) är ju extra roliga, eftersom de varit operativa i riktigt stora bolag och nu får koncentrera sig på små företag. Vikten av de industriella rådgivarna kan inte överskattas. Man måste ha en väldigt stor respekt, ödmjukhet, för att köpa bolag. Det är svårt och då behövs det rådgivare som verkligen förstår branschen och företaget.
Vad är det viktigaste investeringskriteriet när ni köper bolag?
CS: Ledningen. Det spelar ingen roll hur duktig styrelse eller bolag du har om du inte har bra ledningar.
GU: Vi hade en affär där vd:n hoppade av mitt i försäljningsprocessen, på grund av osämja med säljaren, och då drog vi direkt tillbaka vårt bud. Vi köper inte bolag om vi inte har management med oss.
Konkurrensen hårdnar bland riskkapitalbolagen.
CS: I den här delen av marknaden, i vårt segment, finns det inte så många konkurrenter relativt antalet affärer som görs. För de stora drakarna är det här segmenten för små och det gäller för de utländska fonderna också. Några av våra konkurrenter har dessutom lagt ner sin verksamhet.
Så säger alla?
GU: Joo, fast den svenska marknaden är väldigt segmenterad. Vi har aldrig stött på exempelvis Ratos när vi tittat på ett bolag, de bolag vi köper är alldeles för små för dem. Vårt segment är lite pengar, mycket arbete och förhoppningsvis bra avkastning. Men det är klart att det är en fara när för mycket pengar jagar för få objekt, här gäller det att vara vaksam. Avkastningen för sektorn som sådan kommer att bli lägre i framtiden.
Flera kända industriledare har nyligen riktat hård kritik mot riskkapitalbolagen, att ni förstör marknaden och att det enda ni har är finansiell kreativitet. Hur ser ni på det?
GU: Möjligtvis får industribolagen också lära sig att jobba med finansiell kreativitet, det skulle kanske inte skada.
CS: Samtidigt ska man komma ihåg att många av transaktionerna bottnar i de låga räntorna. Får vi ett annat ränteläge kommer mycket att förändras.
Hur ser ni på kritiken mot den bristande transparensen?
GU: Den är helt missriktad, jag förstår mig inte på den. Våra investerare vet ju allt i minsta detalj om oss. Man kan ha åsikter om villkoren, men spelreglerna är klockrena.
Gabriel, du hade drygt 1 000 träffar i artikelarkiven under åttiotalet, men sedan dess har det varit tyst. Varför?
GU: Jag hade aldrig något behov av att synas i media. Att jag gjorde det då berodde ju på omständigheterna. Både på Proventus och på Gota arbetade jag i en börsnoterad verksamhet med allt vad det innebär av offentlighet. Nu har vi utvecklat en annan verksamhet där vi svarar mot våra huvudmän, som inte är den börsnoterade allmänheten.
Hur tänker du i dag tillbaka på finanskrisen?
GU: Jag har ingen annan syn i dag än vad jag hade då. En kombination av väldigt mycket saker: dålig ekonomisk politik, politiska felbeslut, okunskap hos bankerna på kreditsidan, man hade levt 40 år i en hårt reglerad miljö etcetera.
Ser du det här som en revansch?
GU: (Tystnad.) Jag har aldrig lagt såna synpunkter på det, Segulah har inte kommit till för någon revansch. Segulah kom till för att jag och mina kollegor trodde att vi hade någonting att tillföra.
---
Gabriel Urwitz.
Född: 1949.
Familj: Gift, tre barn.
Utbildning: PhD, Carnegie-Mellon,
MSc Carnegie-Mellon, civilekonom
(Handelshögskolan i Stockholm).
Karriär: Assistant Professor of Financial Economics, Columbia University, lärare i
finansiell ekonomi, Handelshögskolan i Stockholm, adjungerad professor i finansiell ekonomi, Handelshögskolan i Stockholm 1987-2002, SEB 1977-80, Richard Hägglöf Fondkommission, vd 1980-84, Proventus, vd 1984-89, Gota vd och koncernchef 1989-92, Purim vd 1992-94,
Segulah vd 1994-2003, ordförande 2003-
Senast lästa bok: "Jag läser alltid flera böcker på en gång. Jag har precis avslutat del ett av Winston Churchills 'Second World War', den är totalt på sex band. Dessutom har jag läst halva 'Da Vinci-
koden', den är lite överskattad och så läser jag Bengt Carlssons och Sophie Nachemsons bok om ABB, 'Livsfarlig Ledning'".
Om Christian: "Den duktigaste person jag jobbat med. Han är en extrem lagspelare".
---
Christian Sievert.
Född: 1969.
Familj: Gift, två barn.
Utbildning: MSc, Handels.
Karriär: DLJ i Chicago, Commerzbank i Bremen, Svenska Handelskammaren i London, Bain & Company i Stockholm
och San Francisco 1994-97, Segulah 1997-2003, investment manager, vd 2003-
Senast sedda film: "'Fahrenheit 9/11'.
Filmen har ett par poänger, fast jag var långt ifrån helsåld. Jag är amerikansk medborgare, eftersom min mamma är amerikanska och har en kluven inställning till USA just nu. Å ena sidan har jag förståelse för vad landet gått igenom, å andra sidan har vi allt det här som hänt med Bushadministrationen".
Om Gabriel: "En enorm arbetskapacitet, jag har sällan sett något liknande. Hans intellekt är så stort att kan hålla flera bollar i luften samtidigt. Gabriel är liksom en 30-åring i sinnet, fast med en 55-årings erfarenhet".
---
Gabriel Urwitz om?
? Proventus som pionjärer i svenskt näringsliv:
- Vi hade aldrig några maktambitioner, vi ville bara tjäna pengar och då ansågs det som aggressivt, folk skrattade åt en. I dag är det få som i alla fall säger att de inte sysslar med samma sak? Men det har hänt mycket sedan dess, marknaden är mycket mer professionell i dag. Utan att lägga in värderingar kan man säga att det är mycket tuffare krav i dag. Då verkade vi lite på jungfrulig mark. Vi stod för lite nyheter och annat tänkande, fast man ska inte överdriva det.
? en av kompisarna från förr, Peter Gyllenhammar:
- Vi stöter väl på varandra på gatan ibland och pratar. Jag har en stor respekt för Peter som analytiker, han är oerhört skicklig. Jag har stor respekt för många från den tiden, men det har runnit så mycket vatten under broarna. Jag jobbar så mycket mer industriellt i dag.
? krisen på Handelshögskolan där han verkat i 20 år:
- Den är självförvållad om man får vara ärlig. Lars Bergman, nuvarande rektor, har jag en stor respekt för, men under väldigt många år har man inte kunnat rekrytera en bra rektor till Handels och där sitter ändå gräddan av svenskt näringsliv. Det borde finnas en stor självprövning över hur Handels styrs och har styrts. Ett av de stora problemen är bristen på insikt hos såväl styrelse som ledning för vad som krävs för att driva en världsledande akademisk institution.
?.svenska bolag:
- Det upphör aldrig att förvåna mig hur mycket fina bolag det finns i Sverige. Ska man lyckas med höga fasta kostnader och liten hemmamarknad måste man vara extremt duktig och det tror jag fostrar väl fungerande företag och duktig management rent generellt. Vi svenskar har dessutom en svag köpkraft. Kanske därför vi har fått Hennes & Mauritz, Ikea och Clas Ohlson, bolag som lever på kunder med svag köpkraft.
Med de orden beskrivs lilla svenska riskkapitalbolaget Segulah i oktoberutgåvan av den ansedda tidningen "Private Equity International". Bakgrunden är det faktum att Segulah så sent som i september valde att gå ut med sin tredje fond, Segulah III, och bad sina investerare om lite över 2 miljarder kronor. Investerarna ville stoppa in 10 miljarder. Segulah gjorde som de ville - nämligen tog de investerare som de ville ha och sa nej till resten.
 |
GABRIEL URWITZ |
Gabriel Urwitz är för många en ikon av åttiotalet. Via en karriär i den amerikanska universitetsvärlden, under vilken han bland annat skrev en doktorsavhandling om prisbildningen på obligationer, hamnade han så småningom på SEB och senare som vd på Hägglöfs Fondkommission. På Hägglöfs arbetade gräddan av dåtidens och nutidens finanssvenskar och Urwitz var en av de mest pådrivande i omvandlingen av fondkommissionärsbranschen.
Sen blev det vd-stolen på Proventus och jobb hos gamle barndomsvännen Robert Weil. I en rasande takt omstrukturerade de svenskt näringsliv innan Urwitz lämnade Proventus för att bli ordförande i Gota Bank, som han drev hela vägen fram till dess att bankkrisen var ett faktum; Gota AB gick i konkurs och Gota Bank såldes till Nordea.
 |
CHRISTIAN SIEVERT |
Den första fonden lanserades 1997 med ett kapital på 200 miljoner kronor, en stor del av pengarna kom från Segulah självt. År 2000 var det dags igen, 850 miljoner kronor investerades i den andra fonden.
De båda fonderna har levererat en mycket god avkastning, exakt hur god är hemligt. Segulah har under årens lopp hunnit göra 20 affärer, av vilka 17 blivit lyckade. Med den nyligen stängda fonden i ryggen och med mångårige medarbetaren Christian Sievert, som i fjol tog över vd-skapet när Urwitz själv klev upp som ordförande, är Segulah nu redo för nya affärer.
Hur kommer det sig att intresset för den nya fonden blev så stort?
Gabriel Urwitz: Under årens lopp har vi haft besök av 100 utländska institutioner, människor som bokstavligen knackat på dörren och bett att få investera. Nu fick vi en möjlighet att ringa upp dem och därför gick det så fort. Vi har haft turen att inte behöva jaga efter kapital. Fråga inte varför, men det finns knappt en enda svensk institution som hört av sig sedan vi startade fonden.
Christian Sievert: vilket passar oss bra. Det är mycket bättre med utländska, erfarna investerare eftersom man får en geografisk spridning och inte påverkas av marknadens humörsvängningar. Dessutom bygger vi på vårt nätverk.
Vad ska ni göra med pengarna som ni inte kunnat göra tidigare?
CS: Vi får en kapacitet att göra lite större affärer, även om det är viktigt för oss att vara kvar i samma segment, framför allt när det gäller fler och större tilläggsförvärv.
Vilka nya investerare är ni mest stolta över?
GU & CS (i mun på varandra): MIT (Massachusetts Institute of Technology), JP Morgan, Fleming Asset Management, Alp Invest och Wilshire.
CS: Alla nämnda är extremt sparsmakade med utländska investeringar och särskilt i mindre fonder.
GU: Och glöm inte heller att vi har med en asiatisk regering.
Vilka svenskar finns med?
GU: De som varit med i Segulah från början är även med nu, exempelvis familjen Bonnier och familjen Robert af Jochnick.
Hur ser strategin ut?
CS: Vi har en så kallad "Buy and build"-strategi i den nordiska sektorn. Vi köper företag och gör sedan tilläggsförvärv. Sedan starten har vi köpt 20 företag och gjort 35 tilläggsförvärv. Vi köper välskötta företag, bolag som gör vinst redan i dag. Vår viktigaste fråga är om bolaget kan dubbla vinsten inom en femårsperiod.
GU: Vi rör oss i intervallet övre delen av småföretag och nedre delen av medelstora företag. I omsättning betyder det 200 miljoner upp till 2 miljarder kronor och mellan 200 och 600 miljoner kronor i företagsvärde. Affärsmodellen består i att försöka åstadkomma tre gånger satsat kapital, hälften ska komma från ökad skuldsättning, hälften från förbättrad vinst. Vi jobbar med gammal ekonomi, exempelvis lättare verkstadsindustri, tjänsteindustrin och handel.
Varför inte börsbolag?
CS: Det är mycket komplicerat. Vi har bara kapacitet att köpa mindre börsbolag och de är bara billiga när det går knackigt, situationer som vi vill undvika. När rörelserna vänt upp har aktiekurserna redan dragit i väg.
GU: Vi har varit nära några gånger. Men det är också komplicerat ur en annan aspekt, nämligen det faktum att det är svårt att göra en due diligence-process.
CS: Men vi följer utvecklingen noga och vi tittar framför allt på delar i börsbolag. Flera av våra stora affärer har skett den vägen: vi köpte Norfoods från Hexagon, Callenberg från Expanda, NVS från NCC, Previa från Capio och CCS från Medivir.
GU: Prisbilden är dock bäst utanför börsen, den rör sig inte med samma hastighet. Det går fortfarande att hitta många fina bolag till sex gånger rörelseresultatet. Faktum är att priserna inte alls gått upp så mycket sen vi drog i gång för tio år sedan, inte i vårt segment i alla fall. Och betänk att räntan gått från 10 till 2 procent under perioden.
Hur många bolag tittar ni på per år?
CS: Cirka 150-200 bolag. Det brukar bli två affärer per år. Så man kan gissa att det tar 4-5 år att investera den här nya fonden.
Hur har de första två fonderna utvecklats?
GU: Det här är som årgångsviner, vintage. Segulah I, från 1997, är en av de allra bästa i Europa i sin årgång, Segulah II, från 2000, ser väl också ut att tillhöra de bästa, eftersom många av den årgången har gjort mindre bra affärer.
Vilka har varit era bästa respektive sämsta affärer?
CS: Teli Services, leverantör av verkstads- och telefonitjänster inom telefoni och data, som vi köpte från Telia och sålde till ett franskt företag är helt klart den bästa. Avkastningen blev mycket hög. Ordning & Reda är den sämsta, där lyckades vi inte alls. Misstaget vi gjorde i det fallet var att köpa ett så kallat turn-around företag. Faktum är att de tre affärer som vi misslyckats med har alla varit turn around-företag.
Ni arbetar mycket med industriella rådgivare som är knutna till Segulah. Hur kommer det sig?
CS och GU: Det var så Segulah kom till. Vi var ett gäng som hade varit i näringslivet i 10-20 år och tillsammans hade vi ett bra nätverk. Men vi insåg att man var tvungen att jobba med proffs, att de behövdes folk som var operativt professionella. I dag har vi 35 stycken industriella rådgivare, senaste tillskotten i form av Jörgen Centerman (tidigare ABB) och Per-Arne Sandström (tidigare Ericsson) är ju extra roliga, eftersom de varit operativa i riktigt stora bolag och nu får koncentrera sig på små företag. Vikten av de industriella rådgivarna kan inte överskattas. Man måste ha en väldigt stor respekt, ödmjukhet, för att köpa bolag. Det är svårt och då behövs det rådgivare som verkligen förstår branschen och företaget.
Vad är det viktigaste investeringskriteriet när ni köper bolag?
CS: Ledningen. Det spelar ingen roll hur duktig styrelse eller bolag du har om du inte har bra ledningar.
GU: Vi hade en affär där vd:n hoppade av mitt i försäljningsprocessen, på grund av osämja med säljaren, och då drog vi direkt tillbaka vårt bud. Vi köper inte bolag om vi inte har management med oss.
Konkurrensen hårdnar bland riskkapitalbolagen.
CS: I den här delen av marknaden, i vårt segment, finns det inte så många konkurrenter relativt antalet affärer som görs. För de stora drakarna är det här segmenten för små och det gäller för de utländska fonderna också. Några av våra konkurrenter har dessutom lagt ner sin verksamhet.
Så säger alla?
GU: Joo, fast den svenska marknaden är väldigt segmenterad. Vi har aldrig stött på exempelvis Ratos när vi tittat på ett bolag, de bolag vi köper är alldeles för små för dem. Vårt segment är lite pengar, mycket arbete och förhoppningsvis bra avkastning. Men det är klart att det är en fara när för mycket pengar jagar för få objekt, här gäller det att vara vaksam. Avkastningen för sektorn som sådan kommer att bli lägre i framtiden.
Flera kända industriledare har nyligen riktat hård kritik mot riskkapitalbolagen, att ni förstör marknaden och att det enda ni har är finansiell kreativitet. Hur ser ni på det?
GU: Möjligtvis får industribolagen också lära sig att jobba med finansiell kreativitet, det skulle kanske inte skada.
CS: Samtidigt ska man komma ihåg att många av transaktionerna bottnar i de låga räntorna. Får vi ett annat ränteläge kommer mycket att förändras.
Hur ser ni på kritiken mot den bristande transparensen?
GU: Den är helt missriktad, jag förstår mig inte på den. Våra investerare vet ju allt i minsta detalj om oss. Man kan ha åsikter om villkoren, men spelreglerna är klockrena.
Gabriel, du hade drygt 1 000 träffar i artikelarkiven under åttiotalet, men sedan dess har det varit tyst. Varför?
GU: Jag hade aldrig något behov av att synas i media. Att jag gjorde det då berodde ju på omständigheterna. Både på Proventus och på Gota arbetade jag i en börsnoterad verksamhet med allt vad det innebär av offentlighet. Nu har vi utvecklat en annan verksamhet där vi svarar mot våra huvudmän, som inte är den börsnoterade allmänheten.
Hur tänker du i dag tillbaka på finanskrisen?
GU: Jag har ingen annan syn i dag än vad jag hade då. En kombination av väldigt mycket saker: dålig ekonomisk politik, politiska felbeslut, okunskap hos bankerna på kreditsidan, man hade levt 40 år i en hårt reglerad miljö etcetera.
Ser du det här som en revansch?
GU: (Tystnad.) Jag har aldrig lagt såna synpunkter på det, Segulah har inte kommit till för någon revansch. Segulah kom till för att jag och mina kollegor trodde att vi hade någonting att tillföra.
---
Gabriel Urwitz.
Född: 1949.
Familj: Gift, tre barn.
Utbildning: PhD, Carnegie-Mellon,
MSc Carnegie-Mellon, civilekonom
(Handelshögskolan i Stockholm).
Karriär: Assistant Professor of Financial Economics, Columbia University, lärare i
finansiell ekonomi, Handelshögskolan i Stockholm, adjungerad professor i finansiell ekonomi, Handelshögskolan i Stockholm 1987-2002, SEB 1977-80, Richard Hägglöf Fondkommission, vd 1980-84, Proventus, vd 1984-89, Gota vd och koncernchef 1989-92, Purim vd 1992-94,
Segulah vd 1994-2003, ordförande 2003-
Senast lästa bok: "Jag läser alltid flera böcker på en gång. Jag har precis avslutat del ett av Winston Churchills 'Second World War', den är totalt på sex band. Dessutom har jag läst halva 'Da Vinci-
koden', den är lite överskattad och så läser jag Bengt Carlssons och Sophie Nachemsons bok om ABB, 'Livsfarlig Ledning'".
Om Christian: "Den duktigaste person jag jobbat med. Han är en extrem lagspelare".
---
Christian Sievert.
Född: 1969.
Familj: Gift, två barn.
Utbildning: MSc, Handels.
Karriär: DLJ i Chicago, Commerzbank i Bremen, Svenska Handelskammaren i London, Bain & Company i Stockholm
och San Francisco 1994-97, Segulah 1997-2003, investment manager, vd 2003-
Senast sedda film: "'Fahrenheit 9/11'.
Filmen har ett par poänger, fast jag var långt ifrån helsåld. Jag är amerikansk medborgare, eftersom min mamma är amerikanska och har en kluven inställning till USA just nu. Å ena sidan har jag förståelse för vad landet gått igenom, å andra sidan har vi allt det här som hänt med Bushadministrationen".
Om Gabriel: "En enorm arbetskapacitet, jag har sällan sett något liknande. Hans intellekt är så stort att kan hålla flera bollar i luften samtidigt. Gabriel är liksom en 30-åring i sinnet, fast med en 55-årings erfarenhet".
---
Gabriel Urwitz om?
? Proventus som pionjärer i svenskt näringsliv:
- Vi hade aldrig några maktambitioner, vi ville bara tjäna pengar och då ansågs det som aggressivt, folk skrattade åt en. I dag är det få som i alla fall säger att de inte sysslar med samma sak? Men det har hänt mycket sedan dess, marknaden är mycket mer professionell i dag. Utan att lägga in värderingar kan man säga att det är mycket tuffare krav i dag. Då verkade vi lite på jungfrulig mark. Vi stod för lite nyheter och annat tänkande, fast man ska inte överdriva det.
? en av kompisarna från förr, Peter Gyllenhammar:
- Vi stöter väl på varandra på gatan ibland och pratar. Jag har en stor respekt för Peter som analytiker, han är oerhört skicklig. Jag har stor respekt för många från den tiden, men det har runnit så mycket vatten under broarna. Jag jobbar så mycket mer industriellt i dag.
? krisen på Handelshögskolan där han verkat i 20 år:
- Den är självförvållad om man får vara ärlig. Lars Bergman, nuvarande rektor, har jag en stor respekt för, men under väldigt många år har man inte kunnat rekrytera en bra rektor till Handels och där sitter ändå gräddan av svenskt näringsliv. Det borde finnas en stor självprövning över hur Handels styrs och har styrts. Ett av de stora problemen är bristen på insikt hos såväl styrelse som ledning för vad som krävs för att driva en världsledande akademisk institution.
?.svenska bolag:
- Det upphör aldrig att förvåna mig hur mycket fina bolag det finns i Sverige. Ska man lyckas med höga fasta kostnader och liten hemmamarknad måste man vara extremt duktig och det tror jag fostrar väl fungerande företag och duktig management rent generellt. Vi svenskar har dessutom en svag köpkraft. Kanske därför vi har fått Hennes & Mauritz, Ikea och Clas Ohlson, bolag som lever på kunder med svag köpkraft.
Bloggar som länkar hit
