Fyra trappor upp på Birger Jarlsgatan 15 i Stockholm gömmer sig ett av Sveriges största och mest aktiva riskkapitalbolag. Och definitivt det hemligaste. Affärsvärldens kartläggning visar att private equity-firman Triton har gjort åtminstone 17 affärer sedan 1999.

Från att ha varit en liten spelare har Triton morskat upp sig rejält. De senaste förvärven är riktigt stora. I november 2006 köptes till exempel installationsbolaget Bravida, med en omsättning runt 10 miljarder, från ett konsortium bestående av bland annat Gustaf Douglas investmentbolag Latour och SäkI samt Telenor, Sampo Liv och riskkapitalbolaget Procuritas.

Och i Tyskland köpte Triton i fjol logistikföretaget Dematic av telekomjätten Siemens. Dematic omsatte 7,4 miljarder kronor 2005. Triton har varit aktiva säljare också. De senaste tre åren har sex bolag avyttrats. Kyl- och logistikjätten Frigoscandia såldes till exempel till Norska Posten för ett drygt år sedan.

Vad Triton har betalat för bolagen och fått vid försäljningarna är hemligt men det lär inte handla om några småsummor. En inventering av portföljen visar att innehavens sammanlagda omsättning uppgår till runt 31 miljarder kronor. Tritons senaste fond har ett kapital på 1,1 miljarder euro. Med belåning ger det en investeringspotential på uppemot 40 miljarder kronor. Det placerar bolaget i klassen precis under de största i Norden. Nordic Capitals senaste fond som tog in pengar i fjol, har 17,5 miljarder kronor i kapital och Industri Kapitals senaste fond var på knappt 14 miljarder.

Bakom Triton finns en liten krets, framför allt Londonsvensken Peder Pråhl. Han är uppvuxen i Danderyd utanför Stockholm i en entreprenörsfamilj i skobranschen. Familjeföretaget hade agenturen för flera utländska märken, bland annat amerikanska Dext er, men också egna märken som Vagabond. Medan brodern tog över firman lämnade Peder tidigt Sverige och tog examen vid den prestigefyllda ekonomiskolan Wharton i USA. I början av 1990-talet arbetade han med fusioner och förvärv vid investmentbanken Morgan Stanley i New York. Men så småningom flyttade han till London och startade Triton.

Han beskrivs som en arbetsnarkoman, ständigt på resa och som bara med viss svårighet kan lockas från jobbet till golfbanan emellanåt. Han ska också se fram mot att bli pappa för första gången inom kort, uppger en källa.

En annan Londonsvensk i Triton-kretsen är Björn Nilsson, Besa kallad. Han är son till Gotlandsbolagets huvudägare och starke man under många år, Eric D Nilsson, och sitter själv i rederiets styrelse. Peder Pråhl var best man på Björn Nilssons bröllop på Gotland sommaren 2004.

Verksam inom bolaget är också Lars Frankfelt, före detta ekonomidirektör på Kinnevik, även han bosatt i London. I Norden leds verksamheten av Jan Åkesson, 43 år. Han är utbildad på Handels i Stockholm men var också han en termin på Wharton. Efter studierna började han på konsultfirman McKinsey men följde med Christer Gardell därifrån till Custos när denne blev vd där. Där arbetade han nära Gardell som investment manager.

Tritons företrädare är notoriskt medieskygga, faktum är att det inte går att belägga en enda intervju med någon av dem. Och när Affärsvärlden efter många fruktlösa försök till slut får tala med Jan Åkesson blir det ett kort samtal.

Varför är ni så hemliga?
- He, he. Tycker du? Vi har som policy att låta portföljbolagen prata med media eftersom det är för dem det är relevant i förhållande till kunder och liknande, säger Jan Åkesson.

Det står knappt något meningsfullt på er hemsida, som dessutom är svår att hitta.
- Det är bättre om du pratar med våra portföljbolag, som Semper till exempel.

Har ni kvar dem i portföljen?
- Nej, men de känner oss väl. Nu har jag ett möte som börjar här.

Det är intressantare att prata med dem som ni äger nu. Vilka bolag har ni i portföljen?
- Du kan ju prata med Frigoscandia.

Har ni kvar dem?
- Nej, men Bravida har vi. Prata med Torbjörn Torell (vd, reds anmärkning). Han är duktig och känner oss. Men nu måste jag faktiskt gå in i ett möte.

Hur mycket pengar har ni i er fond?
- 1,1 miljarder euro. Nu måste jag sluta. Hej då.

Tritons hemsida, som alltså har en mycket svårfunnen adress, består bara av en enda mening och adressuppgifter till Tritons kontor i London, Stockholm och Frankfurt. Ganska magert för holdingbolaget i en företagsgrupp som sammantaget omsätter mer än Trelleborg eller Husqvarna.

När man följer uppmaningen och pratar med portföljbolagen får Jan Åkesson och Triton gott betyg. De sägs ha god branschinsikt, förmåga till snabba omställningar och påstås tillsätta kompetenta styrelser i portföljbolagen.

- Triton är mycket kunniga specialister som är aktiva och engagerade. Jag har varit vd på Bravida i två år och har bara positiva erfarenheter från vårt samarbete, säger Torbjörn Torell.

Och han får medhåll från annat håll.

- Det är klart att vi hade våra tvister och var oeniga i en del frågor. För oss passade det bättre att ha en industriell partner eftersom man ofta missar värdefulla synergieffekter med en finansiell partner. Men det hör ju till riskkapitalbolagens natur. Vi hade ett mycket nära och professionellt samarbete med Triton, säger en annan direktör som trots de vänliga orden föredrar att vara anonym.

Att döma av Affärsvärldens kartläggning har Triton en investeringsfilosofi med slagsida åt industribolag verksamma inom bygg- och servicesektorn. De första investeringarna var i två fönstertillverkare som senare såldes. Vid sidan av Bravida har konkurrenten NVS köpts från Priveq och Segulah (som i sin tur köpt bolaget från NCC i ett tidigare skede), och en sammanslagning verkar trolig. Torbjörn Torell har dessutom tagit plats i NVS styrelse.

Men i portföljen finns även ett tyskt damkonfektionsbolag och ett transportföretag. Tidigare fanns även ett medicinteknikföretag, Pharmacia Diagnostic, som köptes loss tillsammans med PPM Partners från Pfizer för 4,5 miljarder kronor år 2004. Bolaget bytte sedan namn till Phadia och såldes i november 2006 vidare till det brittiska private equity-huset Cinven. På den affären drog Triton och de övriga ägarna in 12 miljarder kronor i försäljningsintäkt.

En av de första affärerna Triton genomförde var Tetra Aquarium, ett bolag som säljer vattenvårdsutrustning. Tetra köptes av Pfizer 2002 för cirka 2,4 miljarder kronor. Kort därefter såldes 22 procent av bolaget till riskkapitalbolaget AXA. I mars 2005 såldes resten av innehavet ut till batteritillverkaren Rayovac för 3,8 miljarder, en affär som för Tritons del genererade en vinst på minst 1,5 miljarder.

Mest aktiv har Triton varit på den tyska marknaden och det är också därifrån som stora delar av pengarna kommer. Precis som andra private equity-fonder som EQT, Nordic Capital och Industri Kapital har Triton bolag placerade på Jersey. Hittills har Triton etablerat två fonder. Den senaste, Triton II Fund, har tankats med 1,1 miljarder euro. Den första fonden ska ha innehållit 560 miljoner euro.

En sponsor är den tyska banken Sal Oppenheim som enligt årsredovisningen för 2006 äger 1 procent av Triton II. Enligt en artikel i Veckans Affärer för några år sedan var det också samma bank som drog ihop en stor del av kapitalet till den första fonden, runt 300 miljoner euro från institutioner och privata investerare. Enligt samma källa investerade även Ikeasfären i den första fonden.

Enligt alla är investerarna mycket nöjda med sina investeringar hittills.