Under de tio år som Affärsvärlden har mätt den ekonomiska tillväxten i landets arbetsmarknadsregioner har det aldrig hänt att en region vunnit två år i rad. Men nu har Haparanda gjort det. Tillväxten i regionen var den snabbaste både 2006 och 2007. Strömstad har också vunnit två gånger, 1999 och 2002.

Både Strömstad och Haparanda är strategiskt belägna regioner som lyckats etablera sig som viktiga handelsplatser. I Strömstad bedrivs gränshandel med Norge som tidvis kan bli ganska omfattande beroende på den norska konjunkturen och priserna på mat, alkohol och olika kapitalvaror. Haparanda har genom Ikeas etablering i november 2006, och de följdinvesteringar som blivit resultatet, fått en stor gränshandel med Finland, men det kommer också kunder från Norge och Ryssland.

Haparanda hade en mycket svag tillväxt under 1990-talet, bland de lägsta i landet. Det gör att Haparanda ännu inte kommit upp i Strömstads långsiktiga tillväxt. Bara Stockholm och Göteborg har haft en högre real tillväxt än Strömstad under perioden 1990-2007. Men mäter vi tillväxten under perioden 2000-2007 så toppas listan av Haparanda, följt av Strömstad.

Haparanda har alltså fått ett rejält lyft under senare år. Ikea har redan efter ett drygt år fått börja bygga ut, med 20 procent, för att få större restaurang, mer lagerytor och fler parkeringsplatser.

Det är mycket möjligt att Haparanda kan få den högsta tillväxten i landet även i år. Historiskt är det svårt att hitta en parallell till den omvandling som ägt rum i den gamla krisregionen, liksom i grannregionerna, tack vare en Ikea-etablering. Försprånget i fjol till de övriga var ganska stort. Tillväxten i Haparanda var 11,1 procent, en så hög tillväxt har aldrig tidigare uppmätts i våra sammanställningar.

Tvåa i fjol med en tillväxt på 8,6 procent var Eda, en region i västra Värmland som också gynnats av sitt strategiska läge på gränsen till Norge. Eda står för en remarkabel uppryckning. 2005 kom Eda på plats 67 i tillväxt bland landets 72 arbetsmarknadsregioner, 2006 blev det 22:a plats. Ingen region har gjort en liknande marsch framåt de senaste åren.

Handelsverksamhet i gränsregioner har med andra ord stor betydelse för tillväxten. Haparanda, Strömstad och Eda, liksom Årjäng och Malmö, ingår egentligen i regioner som inte bara är svenska. Strömstad, Eda och Årjäng tillhör snarare Osloregionen. Och Haparanda håller på att växa ihop med den större orten Torneå på den finska sidan. Malmö blir mer och mer integrerat med Köpenhamnsregionen.

Turismen kan också få fart på tillväxten, om det finns bra förutsättningar. Åre, som numera hör till Östersundsregionen, hade den högsta tillväxten i landet 2004. Under fjolåret var det tre andra regioner som fick ett lyft tack vare investeringar i besöksnäringen: Storuman, Härjedalen och Västervik.

Storuman i Lappland blev trea i fjol med en tillväxt på 8,4 procent. Storuman är en av landets till ytan större regioner, men en av de mindre befolkningsmässigt. I den övre delen av regionen finns de kända skidorterna Hemavan och Tärnaby, som expanderar som aldrig förr. Det byggs hus, lägenheter och liftar som ska locka ännu flera att ta flyget från Mälardalen till området. Och norrmän köper hus i området precis som i Åre, Årjäng, Eda och Strömstad.

I den nedre delen av Storuman kom gruvdriften i gång i en nyöppnad gruva. Här finns också produktion av pellets och vindkraftprojekt som bidragit till regionens tillväxt.

Härjedalen är en annan region som fått ett uppsving tack vare sin turism. Stora belopp håller på att investeras i anläggningar i de tre stora turistorterna Funäsdalen, Lofsdalen och Vemdalen. Härjedalen har annars haft en svag tillväxt under många år.

Västervik i Småland är en annan region som sätter sitt hopp till turismen. Bland annat ska en stor semester- och rekreationsanläggning för 1,8 miljarder kronor byggas de närmaste åren. När Electrolux lade ner sin dammsugarfabrik för några år sedan var regionen illa ute, men håller på att repa sig. I fjol tillhörde Västervik de regioner som klättrade mest i tillväxtligan, även om det skedde från en låg nivå.

I detta sammanhang är det viktigt att påpeka att det kan bli stora positionsförskjutningar i tillväxtligan för de mindre regionerna. En företagsetablering eller en industrinedläggning får stort genomslag eftersom det rör sig om små ekonomier.

Vissa regioner åker upp och ned på tillväxtlistan därför att deras ekonomi är starkt kopplad till en dominerande näring där det förekommer naturliga variationer. Det gäller Jokkmokk, som är landets största vattenkraftsproducent, samt Arjeplog och Arvidsjaur, som lever på sina biltestverksamheter. För de stora regionerna blir svängningarna inte alls så stora.

De senaste åren har Malmö haft den snabbaste tillväxten av de tre storstadsregionerna. I fjol var det inte mycket som skilde Malmö (7,64 procent) från Stockholm (7,63 procent). Göteborg var bäst av de tre storstäderna 2002-2005. De två senaste åren har Malmö och Stockholm legat före. Men det är inte mycket som skiljer de tre storstadsregionerna åt. De har ungefär samma tillväxt.

Storstadsregionerna, som rymmer 47 procent av landets befolkning, svarade i fjol för 55 procent av tillväxten i landet. Stockholmsregionen stod för 32 procent, klart mer än sin andel av landets befolkning, 25 procent. Göteborgsregionen presterade 12 procent, vilket är något mer än dess andel av befolkningen, 11 procent. Malmöregionen, lika stor som Göteborgsregionen, nådde en tillväxt i nivå med sin befolkningsandel.

För tillväxten i landet är alltså storstäderna, särskilt utvecklingen i Stockholm, av stor betydelse. När Stockholm gick dåligt, 2002-2004, påverkade det hela landets tillväxt. Huvudstadsregionen drabbades då hårt av teknikbubblan. En stor del av it- och telekomindustrin finns i regionen. Och när yxan gick i dessa branscher slog det på tillväxten. Bottenåret 2003 låg Stockholmsregionen nästan sist i tillväxtligan.

Om vi jämför tillväxten i regionerna under 1990-talet med den under 2000-talet finns en rad intressanta iakttagelser att göra. Bästa tillväxten under perioden 1990-1998 hade Värnamoregionen, som inkluderar Gnosjö och näraliggande småföretagsområden, följd av Stockholm och Umeå. Bland de 15 regionerna som då hade den snabbaste tillväxten fanns bara en region från Norrland, nämligen Umeå.

Perioden 2000-2007 toppas av Haparanda, följt av Strömstad och Göteborg. Och det finns hela sju regioner från Norrland bland de 15 bästa, utöver Haparanda är det Kiruna, Umeå, Örnsköldsvik, Gällivare, Övertorneå och Pajala.

Det har alltså skett en remarkabel förändring i toppen. Den stora efterfrågan på olika råvaror, på grund av tillväxten i främst Kina och Indien, har lett till ett uppsving för gruvnäringen i Norrland som få hade väntat. Och som grädde på moset har Ikeas etablering i Haparanda lett till ett uppsving för regionerna i Tornedalen.

Vad har hänt med den tidigare så dynamiska Värnamoregionen, som rymmer kommunerna Gislaved, Gnosjö, Tranemo och Värnamo? Här, i det som brukar kallas "Gnosjöbältet", har tillväxten varit svag under en följd av år, klart under genomsnittet i landet. I fjol kom regionen på 45:e plats med en tillväxt på 6,3 procent, jämfört med 7,1 procent för riket. Perioden 2000-2007 blev det ännu sämre, plats 58. Det var annorlunda på 1990-talet. Då hade regionen den snabbaste tillväxten i hela landet efter Stockholm.

Tillväxten i "Gnosjöbältet" hålls tillbaka av arbetskraftsbrist. Det är svårt för företagarna att locka till sig personal, vilket innebär att de måste expandera i andra regioner. Företagarna hoppas nu att de lättnader i regelverket för arbetskraftsinvandringen, som alliansregeringen med stöd av miljöpartiet aviserat, kommer att underlätta rekryteringen.

Samma problem har regionen Blekinge, som tillhörde tio-i-topp under 1990-talet genom tillväxten för it och telekom i Karlskrona och Ronneby. I fjol kom Blekingeregionen på 52:a plats, en effekt av de betydande svårigheter regionen har att skaffa personal till sin it- och telekomindustri.

Generellt gäller att stora regioner växer snabbare än mindre regioner, ju större region desto högre tillväxt. Men det finns intressanta avvikelser från denna trendlinje. Varför har Sundsvallsregionen, med 148 000 invånare, haft en så mycket sämre tillväxt än Lidköping vid Vänern med 66 000 invånare? Och varför har inte Karlstadsregionen, med 226 000 invånare, en bättre tillväxt än Tranås i norra Småland med 22 000 invånare?
Både i fjol och under perioden 1990-2007 överglänser de två mindre regionerna de två större. Lidköping kommer på en mycket hedrande niondeplats när tillväxten mäts från 1990.

Både Sundsvall och Karlstad har universitet. Det har inte Lidköping och Tranås. Men de två mindre regionerna har ett diversifierat näringsliv, med många företag i olika branscher och ett bra företagsklimat. De kan dessutom erbjuda attraktiva boendemiljöer.

Sundsvallsregionen är starkt präglad av sina många elintensiva industrier: aluminiumsmältverk, pappersbruk, kemianläggningar. De håller igen på investeringarna inför risken att få betala alltför mycket för sin el, som är en tung insatsvara i processerna.

Karlstadsregionen innehåller elva kommuner varav ett par tillhör Bergslagen, som länge haft en dålig tillväxt. Även i denna region finns en hel del elintensiva industrier som inte är särskilt expansiva.

Bergslagen är den svagaste delen av landet. Tre av de fyra regioner som haft en negativ tillväxt 1990-2007 ligger i Bergslagen: Hällefors, Hagfors och Filipstad. Den fjärde regionen med negativ tillväxt är Åsele, i Norrlands inland. Alla fyra hade en svag tillväxt även i fjol.

En annat svagt område är Ådalen med de två regionerna Kramfors och Sollefteå. De ligger i bottenskiktet, vilken period man än väljer. Näringslivet är inte så diversifierat och företagsklimatet är dåligt och har blivit sämre, enligt Svenskt Näringslivs senaste mätning.

________________________________________________________

Så gjorde vi undersökningen
Ekonomisk tillväxt går i praktiken inte att mäta på kommun- eller länsnivå på grund av att människor pendlar. Det finns heller inget bra sätt att fördela överskott från företag med tillverkning på olika orter eller gränsöverskridande verksamhet, som energi och transporter.

I vår studie, den tionde i ordningen, har vi delat in landet i funktionella arbetsmarknadsregioner utifrån de kriterier för pendling som används av statliga Nutek. Sveriges 290 kommuner blir då 72 arbetsmarknadsregioner, som skiljer sig åt avsevärt i storlek. Den största är Stockholm med 36 kommuner i tre län och med 2,3 miljoner invånare, varav drygt 1 miljon sysselsatta. Den minsta är Sorsele med 2 800 invånare och 1 000 sysselsatta. I norr är ofta region detsamma som kommun.

År 1970 fanns det 187 arbetsmarknadsregioner. Det pågår en ständig regionförstoring på grund av den ökade pendlingen. Nutek ändrar då och då indelningen. Det skedde senast 2005 då 81 regioner blev dagens 72. Avsikten är att indelningen ska ligga fast i cirka tio år.

Som tillväxtmått har vi använt lönesumman, enligt senast tillgängliga kontrolluppgifter för 2007. Måttet har blivit ett etablerat, tillförlitligt och snabbt sätt att få grepp om den ekonomiska aktiviteten i en region. Lönesummornas reala utveckling i regionerna är en god approximation över var i landet tillväxten skapas.

Vi har valt att utgå från nattbefolkningen, det vill säga var människor är folkbokförda, eftersom den statistiken kommer snabbast. Ett annat sätt är att använda dagbefolkningen, alltså var folk arbetar, men den statistiken färdigställs sent. Skillnaden mellan natt och dag kan slå mot mindre regioner. I stora regioner blir inte skillnaden så stor. Men en mindre region kan missgynnas om det finns högavlönade som jobbar i regionen men bor i en annan region. Och en liten region kan gynnas av att många är skrivna där men tillfälligt jobbar i en annan region, exempelvis byggnadsarbetare och studenter.

På www.affarsvarlden.se går det att ladda ned tabellmaterial för den som vill fördjupa sig i en speciell arbetsmarknadsregion.