Kan ett Göteborgsföretag ha en mer passande adress än Lilla Bommen 1? Knappast. Fastigheten ligger mitt i city i det landmärke som kallas ”läppstiftet”, med praktiskt taget allt som behövs för att driva affärsverksamhet i staden inom bekvämt räckhåll: banker, affärskvarter, jurist- och reklamfirmor, hamnen, operan.

Här har Ekmans & Co, ett av landets mest anrika företag sitt huvudkontor. Bolagets ordförande Matts Ekman har en lång karriär inom näringslivet bakom sig. Bland annat satt han under många år i investmentbolaget Öresunds styrelse.

Varför lämnade du i samband med att Öresund delades upp mellan Mats Qviberg och Sven Hagströmmer?

– Jag satt i styrelsen i 17 år och det har varit en fantastisk resa. Jag tyckte att det var naturligt att lämna när bolaget genomgick en så pass stor förändring. Det är bra om andra får ta över härifrån.

Hur var det att uppleva turbulensen som föregick delningen?

– Det var självfallet oerhört jobbigt. Värst var det sommaren 2010 till sommaren 2011. Då gick jag också på Öresunds mandat in i HQ och bidrog till att dra i gång utredningen kring bolaget. Det var väldigt tungt. Styrelsemöten varje vecka, vilket var intressant men inte särskilt roligt. Men jag tror absolut att delningen av Öresund är den bästa lösningen efter förutsättningarna. Sen får vi se vart allt leder.

I dag ligger dock Matts Ekmans fokus på familjeföretaget.

Vissa hävdar att firman förkroppsligar de senaste seklens västsvenska näringslivsunder. Ekman & Co har rötter tillbaka till mitten av 1600-talet då familjen Ekman började skeppa timmer mellan Vänern och Göta Älv. Själva bolaget bildades 1802 och har i stort klarat sig från förlust sedan dess. Familjen dominerade vid slutet av 1800-talet handelshuset D Carnegie & Co (som långt senare blev investmentbanken Carnegie), var med och startade Skandinaviska Kredit (senare Skandinaviska Banken) 1863, donerade till universitet och sjukhus och bidrog 1923 till att finansiera starten av Handels­högskolan i Göteborg.

– Familjen hade nog haft en intressant maktposition i Sverige i dag om alla affärsmässiga engagemang under åren hade hållits ihop och samordnats. I stället var man mer av individualister och entreprenörer, konstaterar bolagets styrelseordförande Matts Ekman efter att snabbt och, får man förmoda, rutinerat ha skissat upp familjens förgreningar på baksidan av en medhavd företagspresentation.

Att han själv bor i Stockholm sedan decennier försvagar förvisso bolagets lokala anknytning något, liksom det faktum att vd Jan Svensson är stationerad i Miami i USA och att en majoritet av de anställda arbetar utomlands. Fast å andra sidan verkar inte Göteborgsanknytningen längre vara en särskilt viktig för bolagets identitet.

– Nej, det är den inte. Det som är bra med att finnas här är att bankerna i Göteborg är duktiga på handel och exportfinansiering. I övrigt är vi egentligen ganska lite ”göteborska”.

Ekman & Co är i dag en av världens största oberoende försäljare av massa och pappersprodukter. Bolaget säljer produkter åt bruk från hela världen och bidrar i farten med allt från logistik till finansiering och riskhantering. Och verksamheten växer bra.

År 2009 firades att försäljningsvolymen på tio år hade ökat från två till tre miljoner ton. I dag, tre år senare, har man redan passerat fyra. Omsättningen förra året var 16 miljarder kronor, en fördubbling på tio år.

– Det är ganska bra, men då ska man komma ihåg att vi är ett handelshus med en verksamhet som har extremt små marginaler. Vinsten förra året var runt 75 miljoner, säger Matts Ekman.

Den höga tillväxten förklaras av flera faktorer. Förvärv är en, en väl fungerande affärsmodell en annan. Ekman & Co satsar på integrerade partnerskap med leverantörerna och tar ibland över deras marknadsavdelningar – ett slagkraftigt erbjudande på en marknad där konkurrensen är hård, produkterna snarlika och framgången avgörs av hur bra man är på att sälja sina produkter.

Men den kanske viktigaste framgångsfaktorn för Ekman & Co på senare år ligger i osedvanligt starka band till världens snabbast växande marknad: Kina. Firman etablerade sig där redan 1914 och var det sista svenska företaget som lämnade landet under kulturrevolutionen på 1960-talet, något som gjorde att det under en period fungerade som agent i Kina för både SKF och Asea.

– Det är naturligtvis en styrka. Asiaterna själva tycker långa relationer är någonting väldigt viktigt och blir självfallet intresserade när vi berättar om vår historia. De är vana vid att västerländska företag skickar ut någon ung förmåga som ska erövra landet på sitt sätt, säger Matts Ekman.

– Sen är det klart, det är alltid lättare att göra affärer på en marknad som växer med 10–12 procent per år. Håller man bara marknadsandelarna så växer man bra.

Kina står nu för en fjärdedel av Ekman & Co:s omsättning, men även Indien, Sydkorea och USA är stora marknader. Massa är i särklass störst av bolagets fyra affärsområden med 60 procent av volymerna. De övriga är papper, återvinning och bioenergi. Tillväxten i pappersdelen är dock stark, inte minst på grund av den snabba efterfrågan på förpackningspapper och pappersprodukter bland världens tillväxtländer. Återvinning är i dag en huvudsakligen nordamerikansk gren, bolaget tar hand om papper som återvunnits i USA och exporterar vidare, bland annat till Kina, medan bioenergi är koncernens nyaste och mest strategiska tillskott, som efter en trög start 2008 nu också ser ut att lyfta.

– Det känns som om vi är bra positionerade nu. Målet är fortsatt tillväxt. Vi vill som minst dubbla vårt tonnage och tycker det vore rimligt om vi om några år kunde vara uppe i tio miljoner ton, säger Matts Ekman och medger att den pågående strukturomvandlingen inom skogsindustrin är en stor utmaning.

– Det pågår ju en konsolidering, och det är ganska lätt hänt att de bruk som vi samarbetar med blir uppköpta och väljer att gå en annan väg. Men omvandlingen innebär ju också möjligheter för oss och i grunden handlar allt om att vinna fler kunder än vad vi förlorar. Framför allt är företag i dag mer fokuserade på att ha högsta effektivitet i varje del av ”supply chain”. Det som förr var självklart att behålla inom företaget, lämnas nu oftare till specialister, som oss.

En viktig hjälp på vägen, menar Ekman, är den stabilitet som kommer av att inte ha några utomstående intressenter. Ekman & Co ägs till 35 procent av de anställda och resten av familjen Ekman, via både direktägande och genom stiftelser som familjen kontrollerar. Så har det dock inte alltid varit. 1965 hamnade Ekman & Co helt utanför familjesfären när bolget köptes upp av Säfveån AB. Därefter tog Catena över. På den tiden handlade familjesammankomsterna ofta om huruvida handelshuset kunde lyftas tillbaka in i släkten. Det blev möjligt först 1995, när Catena bestämde sig för att renodla och lägga ut bolaget till försäljning.

– Vi bestämde oss för att titta på det, men sa samtidigt att affären till hundra procent måste vara fri från nostalgi. Bara om det såg riktigt bra ut skulle vi ta det. Och det gjorde det ju.

Man satte ihop en grupp bestående av bland andra förre Volvochefen Christer Zetterberg, Skandia Investment och ett brittisk-svenskt private equity-bolag, som tillsammans köpte loss Ekman & Co. Ganska snart började dock samarbetet att knaka i fogarna.

– Det fungerade bra med Christer och Skandia, men redan efter ett och ett halvt år började engelsmännen surra om exit och börsnotering. Det passade ju inte oss alls. Vi är en mellanhand och ska låta bli att vara börsnoterade, det skulle aldrig funka informationsmässigt om vi skulle behöva informera om varje kontrakt som vi vinner eller förlorar.

Efter något år byttes den engelska gruppen ut mot Atle, en partner som passade familjen bättre, men 2005 bestämde den sig ändå för att tillsammans med de anställda ta kontroll över företaget.

– Det var oerhört skönt. Det gav en stabilitet och ett lugn som genomsyrade hela bolaget. Dessutom gav hela ägarförändringen en oerhörd kick till de anställda, säger Matts Ekman och passar på att dela med sig av sin syn på private equity:

– Det är sådär. Man köper företag och pratar gärna om hur bra industrialister man är, när allt till stor del handlar om finansiella transaktioner. Det handlar om att belåna, planera för exit och sedan dopa ledningen med aktier eller optioner för att de ska vara med på tåget för en kortsiktig resa. I flertalet fall är jag är inte särskilt imponerad.

Men hur fungerar­ familje­samman­hållningen när man tillsammans äger ett så pass stort företag?

– Det är en speciell organisation i familjeföretag. Vi har ett familje­råd som tillsätter representanterna i styrelsen. Ovanpå det finns ägarfamiljen och stiftelserna. Och ovanpå det har vi den Ekmanska släktföreningen, så det är en del att hålla ordning på. Men det funkar väldigt bra. Vi är otroligt samstämmiga. Dessutom har vi inget exittänkande över huvud taget och det underlättar naturligtvis.

Du har även arbetat som finans­direktör på Electrolux och Vatten­fall. Vilka skillnader finns det mellan att jobba på familjebolag och jättekoncerner?

– I storföretag finns det ofta en massa lull-lull som inte har direkt med verksamheten att göra. Det kan vara visioner och missioner och annat kopplat till exempelvis HR. I familjeföretag finns inte det. Alla vet varför man finns och vilken affär man har. Det blir mycket mer fokuserat och tydligt.